lördag 20 april 2013

Ännu mer Doktor Glas.

Elitist, Fegis, mördare är några av de inte så smickrande epitet en kan ge Tyko Glas, men bloggare?
Jovisst, sedan några år tillbaka finns den gode doktorns dagbok på nätet.
Perfekt om en bara vill ha ett litet stycke underhållande människoförakt till lunchen men inte har romanen med sig.

http://doktorglas.litteraturvetare.se/

Några sedan länge uppskjutna ord om Doktor Glas.

Jag gjorde ju misstaget att börja med Bengt Ohlssons sömnpiller Gregorius, Ohlsson må vara en bra författare men särskilt rolig är han inte.
Då är Söderberg mycket mer underhållande, särskilt hans skapelse Doktor Glas, inte sedan jag läste Papa Goriot har jag stött på en författare som avskyr sin skapelse mer och gör det med sådan bravu.
En karaktär som är hänsynslös mot allt och alla men innerst inne en patetisk varlese som alltid bär med sig cyanidpiller, är det svårt att tro att boken gavs ut redan 1905, måste ha varit en modig förläggare. Som Sofia konstaterade tidigare, den innehåller allt och är mycket roande läsning, särskilt skönt är det att slippa moralföreläsningarna som förmodligen dykt upp om det varit någon annan författare än Söderberg. Det är inte underligt att Doktor Glas blivit en klassiker, förutom att den på ytan är lättläst och med teman som går att relatera till än idag är den också full av onliners.
Vad mer kan en önska? Möjligen Den sköna Helgas bild av det hela, då hon var katalysatorn som satte allt i rullning. Vad känner en kvinna som i alla fall måste misstänka att någon mördat för hennes skull?

Jag har inte hunnit läsa Mordets praktik, men av Stinas fina recenssion att döma bör det göras snarast.

söndag 14 april 2013

Aldrig nöjd

Girighet, avaritia, måste vara en av de minst attraktiva dödssynderna. Straffet i helvetet är att kokas i olja. Men är det så fel egentligen? Att vilja ha mer? Det tycker inte månadens hjältinnor (och kanske inte jag själv heller). Girighetens baksida är att man riskerar att gå genom livet otillfredsställd (och antagligen illa omtyckt). Man blir aldrig nöjd. Det är denna aspekt av girighet jag valt att koncentrera månadens tema kring; att vilja ha det man inte har.

I Kärleken i Julia Anderssons liv får vi stifta bekantskap med Julia. Hon är en framgångsrik textilkonstnär och lever sedan elva år tillsammans med Rune i ett förhållande som omvärlden ser på med intresse och avund. Hon har ett stort hus på landet, två taxar, en ateljé på landet och en i stan, en liten bil, jobb för nästan ett år framåt. Hon har egentligen allt. I alla fall allt hon någonsin drömt om. Numera drömmer hon om att bo billös, mitt i city, i en etta i ett hyreshus. Utan man och utan hundar. Med andra ord drömmer hon om det hon inte har. Lite extra drömmer hon om Hubert Meyer, en karismatisk och inflytelserik man hon mött av en slump.

För att inte göra er besvikna måste jag så klart ta med en aktuell ungdomsbok också, med en ovanligt passande titel: Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd. Den handlar om träningsintresserade Sara som åker på konfirmationsläger med bästisen Madde. Där träffar hon populära självsäkra teatertjejen Lina som är sådan Sara skulle vilja vara själv. De börjar umgås men vänskapen med Lina har sitt pris. Lina föraktar allt som har med sport att göra och Sara måste smyga med sin träning som hon inte är beredd att ge upp, för att bli accepterad. Det är bara den första i raden av uppoffringar. Snart höjs insatserna i ett grymt spel som ännu bara har tagit sin början.

Månadens bok: Kärleken i Julia Anderssons liv – Åsa Moberg, 2011.
Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd – Anna Ehn, 2012.

 

Stina