Jag har ansvar för månadens sista tema, precis som i december 2011. Då befann jag mig i Paris på smekmånad med Sebbe (samt en Aaron i magen) och levde det glada livet med hotellvistelse, besök på Disneyland och trevlig shopping. Nu kommer jag att befinna mig på jobbet större delen av december, och resten av tiden vara hemma och försöka hindra Aaron och Ronja från att hitta på allt för mycket dumt. Kort sagt känns kanske livet inte riktigt lika glamoröst som då. Men precis som i december 2011 kommer vi att tillbringa månaden i dystopins tecken, dags alltså för ”Dystopiska december – del 2”.
Månadens bok är rysk, och jag hoppas att den ska vara lika bra som Stinas dystopiska månadsbok som vi läste i februari i år. Denna heter ”Snöstormen” av Vladimir Sorokin (2010)- passande så här i december, va?!
Handlingen utspelar sig mitt i en zombieutbrott och huvudpersonen är läkaren Platon som har ett vaccin mot smittan – ett vaccin som ska rädda befolkningen i en avlägsen by. Det är mitt under en stormig vintereftermiddag som han påbörjar resan till byn. Det blir en resa som, ska det visa sig, blir allt annat än lätt.
Hinner man får man även sätta tänderna i ”Suggestioner” av Marie Darrieussecq (1996). Den handlar om en kvinna som behandlas illa av olika män och ju sämre hon behandlas desto snabbare förvandlas hon på ett mystiskt sätt. Mer tänker jag inte avslöja.....
Den tredje godbiten i vårt decembertema är "Triffiderna" (1951) av John Wyndham. Den är till skillnad från de två förra mer av en klassiker i genren och jag hoppas att den ska vara lika bra som när den skrevs på 50-talet. Hur som helst handlar den om ett gäng Londonbor som vaknar upp till en riktig mardröm – blinda måste de försöka undkomma köttätande växter som jagar dem.
Ha ha, ni kanske inte tycker att det låter lika lovande som jag :).
// Sofia
Tre personligheter, tre viljor och en ny bok varje månad. Som upplagt för ett triangeldrama i böckernas värld.
tisdag 15 november 2016
söndag 13 november 2016
Everybody knows
I framtiden kommer nog 2016 att bli känt som året då många legendarer dog, världen blev hårdare och mörkret tog ett fastare grepp om tillvaron. Det är sorgligt, ett år när så många välkända personer vandrat vidare. I all sorg måste jag ändå ställa frågan; är 2016 förbannat eller har det alltid varit såhär men vi lägger märke till det först nu för att det drabbar vår kontext? Jag går igenom listor, noterar ålder och dödsorsak. Många välkända människor har dött i år, men en stor del av dem var också gamla, inte för att det gör den kollektiva sorgen lättare att bära, men inte ens legendarer är undantagna åldrandets förfall när kroppen närmar sig 80 år. Är det okänsligt av mig att tänka så? Att försöka distansera mig från vår kollektiva sorg?
Av vikt för vår triangel är dock Leonard Cohen vars bortgång skedde för några dagar sedan.
Gissningsvis kommer jag om ett tag att lägga upp ett författarporträtt med tankar och liknande kring Cohens poesi och inflytande. Men just nu får det räcka med månadens dikt. Everybody Knows, en dikt som blivit allt mer aktuell ju mörkare och kallare världen blivit. Jag har tagit mig friheten att markera textraden som varit mest synlig på sociala media efter USA:s presidentval.
(Leonard Cohen 1988).
Gissningsvis kommer jag om ett tag att lägga upp ett författarporträtt med tankar och liknande kring Cohens poesi och inflytande. Men just nu får det räcka med månadens dikt. Everybody Knows, en dikt som blivit allt mer aktuell ju mörkare och kallare världen blivit. Jag har tagit mig friheten att markera textraden som varit mest synlig på sociala media efter USA:s presidentval.
Everybody knows
Everybody knows that the dice are loaded
Everybody rolls with their fingers crossed
Everybody knows that the war is over
Everybody knows the good guys lost
Everybody knows the fight was fixed
The poor stay poor, the rich get rich
That's how it goes
Everybody knows
Everybody knows
Everybody knows that the boat is leaking
Everybody knows that the captain lied
Everybody got this broken feeling
Like their father or their dog just died
Everybody talking to their pockets
Everybody wants a box of chocolates
And a long stem rose
Everybody knows
Everybody knows that you love me baby
Everybody knows that you really do
Everybody knows that you've been faithful
Ah give or take a night or two
Everybody knows you've been discreet
But there were so many people you just had to meet
Without your clothes
And everybody knows
Everybody knows, everybody knows
That's how it goes
Everybody knows
Everybody knows, everybody knows
That's how it goes
Everybody knows
And everybody knows that it's now or never
Everybody knows that it's me or you
And everybody knows that you live forever
Ah when you've done a line or two
Everybody knows the deal is rotten
Old Black Joe's still pickin' cotton
For your ribbons and bows
And everybody knows
And everybody knows that the Plague is coming
Everybody knows that it's moving fast
Everybody knows that the naked man and woman
Are just a shining artifact of the past
Everybody knows the scene is dead
But there's gonna be a meter on your bed
That will discloseWhat everybody knows
And everybody knows that you're in trouble
Everybody knows what you've been through
From the bloody cross on top of Calvary
To the beach of Malibu
Everybody knows it's coming apart
Take one last look at this Sacred HeartBefore it blows
And everybody knows
Everybody knows, everybody knows
That's how it goesEverybody knows
Oh everybody knows, everybody knows
That's how it goesEverybody knows
Everybody knows
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)