Umbra är ingen roman, utan en serieroman med mangadrag. Det är en sagobetonad berättelse med Ethel i huvudrollen. Hon bor på ett barnhem förestått av ett kloster efter att hennes far lämnat henne där som liten. På klostret skrämmer man barnen med historier om barnaätare för att få dem att vara lydiga och stanna inom klosterområdet – men Ethel vägrar låta sig skrämmas och drivs av sin önskan om att få veta mer om sin far.
Umbra är Fahlstedts debut och tyvärr
måste jag säga att det märks. Berättelsen flyter fram utan något egentligt driv
och är inte särskilt engagerande och bilderna känns bitvis ofärdiga. Både
själva manuset till berättelsen och bilderna hade det kunnat jobbats med
ytterligare innan albumet släpptes enligt min mening. Det känns nästan som ett
elevarbete av en visserligen begåvad elev, men knappast som något som släppts på
riktigt av ett bokförlag.
Det är synd för det börjar lovande med
inledningen om klostret och de historier som används för att skrämma barnen och
följs upp av Ethels flykt därifrån, när hon söker efter sanningen om sin far.
Sen stannar dramaturgin av på något sätt och resten av berättelsen har aldrig
riktigt något fokus.
Sen måste jag väl medge att bilderna,
ofärdiga eller ej, inte riktigt är i min stil. Jag gillar seriealbum med mer
vackert tecknade bildern, i stil med den eminenta ”Berättelser från Engelsfors”
– i jämförelse haltar Umbra ännu mer, både berättelse- och stilmässigt och att recensionen blev så negativ kan kanske ha att göra med att Engelsfors-albumet lästes strax innan.
//Sofia
