Årets köp?

I jakten på en ny kalender inför ödets år, 2012, hittade jag den här kalendern. Visst vore den något för oss? Påminner mig om inlägget; date a girl who reads.

Månadens ord: Anakolut

I samarbete med tidningen Vi (årgång 2009) är jag stolt att presentera:

Månadens ord: Anakolut

Ni kan se det här som ett försök från min sida att höja er allmänbildning, eller också kan ni se det som att jag har för mycket fritid. Hur som helst har ordet följande betydelse:

En språkvetenskaplig term för bristande sammanhang i meningsbyggnaden. Alltså en mening som fortsätter på ett sätt som inte passar ihop med hur den började. Ordet kommer från grekiskan och betyder ”ej följdriktig”. Två språkliga strukturer sammanblandas så att slutet på den första blir början på den andra, tex. : ”Vi hade dans i sjuan hade vi dans”.

Om någon i den här Bokcirkeln hade tycket att Strindberg varit en förträfflig författare (för det gör ni väl inte???) kanske ni hade haft (o)turen att träffa på just ett sådant i hans bok "Röda rummet".

Anakolut (?) á la Johan:
Det är som ljusets diskreta dansar på fönstret
Det är som skuggornas diskreta dansar i vrårna

// Sofia

Flicka med glasfötter - Ali Shaw

Det här är historien om öarna i St Haudas Land där egendomliga saker börjar hända. Här finns ett djur vars blick gör allt levande vitt som snö, hit kommer lysande maneter för att dö och här börjar människor och djur sakta att förvandlas till glas - som Ida McLaird, den unga kvinnan med glasfötter som gett namn åt romanen.

Det här hade kunnat vara en underbar roman om författaren (först tänkte jag skriva författarinnan, men det är ju en man som skrivit den- feminist, jag?) bara hade vetat att utnyttja sina magiska ingredienser lite bättre. Men tyvärr lyfter historien aldrig riktigt och det känns som ett så onödigt slöseri när det hade kunnat bli så bra, för hur kan man slarva bort en historia som innehåller så underbara element? Synd är det som sagt för en flicka med glasfötter förtjänar en bättre behandling än denna, och med en helt annat författare hade det kunnat bli hur intressant som helst. För vad gäller att förankra det magiska i en verklig värld och sedan få det att framstå som helt naturligt så lyckas Shaw till fullo. Jag tror alltswå på hans värld med dess konstiga händelser och jag kan nästan se hans värld framför mig. Som historien berättas av Shaw blir den dock aldrig något mer än en banal kärlekshistoria som i sig känns mer osannolik än att stackars Ida sakta men säkert förvandlas till glas.

Jag förstår helt enkelt inte vad som rörde sig i huvudet hos författaren när han lät sin kärlekshistoria ta plats på bekostnad av det som faktiskt gjorde romanen till något mer än just en dussinhistoria. Nu är det här hans debutroman, så det kan tänkas att han i nästa roman finslipat det jag störde mig på. Hoppas det, för det känns som att han trots allt har potential till något riktigt, riktigt bra.

Ska kanske också upplysa om att den här debutromanen blivit hyllad och att många som läst den verkar tycka att det är en riktig höjdarbok, så tycker ni att den låter intressant borde ni låna den. Kanske är det som bara känns som en medelbok för mig en riktig tiopoängare för er?

// Sofia

Det första och det sista

Något av det intressantaste med den här korta romanen, Truman Capotes första, är historien bakom. Summer Crossing skrevs på 1940-talet men förkastades av Capote som inte tyckte att det var bra nog. Det troddes vara förlorat i över 50 år men återfanns för att slutligen publiceras 2004. Hans första verk kom således även att bli hans sista.

Det är inget mästerverk. Som Capote själv insåg är det en historia som inte fungerar fullt ut. Han kallade det ”thin, clever, unfelt” och han hade rätt för det är något som fattas. Huvudpersonen Grady McNeil kan närmast liknas vid en Cecilés (Bonjour Tristesse) mindre intressanta lillasyster. Man får möta Holly Golightly innan hennes konturer skärpts, innan den där frukosten på Tiffanys (som i och för sig aldrig ägde rum). Det är en karaktär i vardande, precis som Capote är en författare i vardande.

Det är en Capote som fortfarande har en del att lära, och som själv inser det. Hade han fått som han velat så hade vi heller aldrig fått chansen att läsa det här. Och det hade ju varit synd. För det är inte så dåligt som Capote själv verkar ha ansett. Det är bra, bara inte mer än så.

Dessutom läste vi ju Bonjour Tristesse samma månad och det är verkligen inte till Capotes fördel i det här fallet. En 17-årig Sagan sopar mattan med honom för att tala klarspråk. Capote pillade med ändringar av Summer Crossing i tio års tid utan att få till det, och det märks. För som redan påpekats så är det något som inte stämmer riktigt, något som tio års försök inte kunde ändra på. Detta något som vållade Capote sådana problem kommer naturligt för Sagan. Jag inbillar mig att hennes Bonjour Tristesse på något sätt är den roman Capote ville att hans Summer Crossing skulle vara men aldrig blev. För Sagan känns allt så lekande lätt. Hennes berättelse skimrar, vibrerar, svävar. Den är fjäderlätt och lekfull medan Capotes bitvis känns forcerad och otillräcklig.

Summer Crossing må vara en bagatell men en ganska trevlig sådan. Och det är gott så.

Lite statistik- eller hur kom de egentligen in på vår blogg?

Med Sebbes hjälp (tack älskling, I couldn´t have done it without you!) har jag snokat reda på vad det är som får folk (dvs folket förutom oss själva och våra nördvänner) att besöka vår eminenta blogg.

Vi kan väl börja med att titta på vilka blogginläggs som blivit de mest besökta. För att göra det mer spännande tar vi dem i stigande ordning:

Nr 5. "Vilken bok har förändrat ditt liv?".: 30 sidvisningar
Ett kort och kärnfyllt inlägg av Stina om, just det, vilken bok som förändrat några människors liv. Man kan tänka sig att detta kanske kan vara populärt att söka på?
Kultur, kultur förändrade dessa människors liv!

Nr 4. "4 oredigerade utdrag- 4 nya favoriter?": 50 sidvisningar
Författat av mig, om just ovanstående. Kan tänka mig att det som drar är Niceville och de andra nyutkomna böckerna. Och så givetvis mitt geni ;)

Nr 3. "Jag saknar dig, jag saknar dig".: 68 sidvisningar
Stinas inlägg om att filmen höll på att göras, och nu när den är här är det väl ingen större chock att folk söker på filmen eller boken och hittar hit därför.
They did a big, big mistake not to cast us as the twins in the move. We can sing (ehhh), we can dance (or not) and we can move in unison (like typ).

Nr 2. "Fult att läsa andras dagböcker?": 388 sidvisningar
Jag gottade mig i att ha läst Oates dagbok och fler med mig verkar tycka att det är kul att läsa andras dagböcker.

Har någon kanske läst HENNES dagbok? Det ser sannerligen ut så.....

Nr 1. "Och hur många böcker kan DU bocka av på listan?": 1035 sidvisningar.
Jag la in listan med 1000 böcker att läsa innan man dör, och då finns det ju en hel del träffar i det inlägget om man säger så.... en sådär 10000 stycken kanske.....

Lägg nu detta på minnet mina kära boktrianglare, och kom ihåg att det är det här som säljer!!! För att göra vår blogg större, bättre (som om det vore möjligt) och allt annat bra bör vi slänga in nyutkomna böcker och hajjpade författare lite här och där i våra inlägg, vi bör börja skriva om livsomvälvande böcker och vi bör börja läsa andras dagböcker. Så vad väntar ni på? Chop chop (stavas det verkligen så???)- in och läs era kollektivkamraters dagböcker- it´s for the greater cause!

För skojs skull måste jag också berätta att även "Dumpad vid tredje dejten" samt "Nästan missformad?" låg högt upp på listan. Helt ovetenskapligt tolkar jag detta som att vår blogg blivit ett forum för vanskapta och ditchade människor som kommer hit till vår boktriangel för att slicka sina sår. Så vad säger ni, ska vi höja rösten för dessa våra stackars vilsegågna får?

För att vi ska bli ännu mer effektiva i vårt bloggande är det kanske bäst att också titta på hur läsarna har kommit in på vår blogg. Ja, vad har de egentligen sökt på för att hitta hit?

Inte helt förvånande, och högt upp på listan finns sökorden "tredje dejten" (9) samt det lite mer otippade "silvia bocka" (6). Om någon av er sitter inne med information som kan förklara vad detta har med vår blogg att göra (samt varför någon över huvud taget skulle söka på detta) blir jag mycket tacksam. Annars känns det ganska självklart att sökordet i topp är just "boktriangeln" (35), "boktriangel" (20), "dagbok" (7) samt en del boktitlar som Norrlands svårmod", De gyllene häxornas folk" och "Kitty Drew" samt "Dumplingssoppa".

Annars har vi fått läsare genom så skilda ämnen som "fantomen diana", roliga tvillingböcker" kitt förlovar sig" (he, he), "delta grekisk tecken" (?) samt den personliga favoriten "und og gammel sex incest". Det sistnämda något creepy bara i sig självt, men även för att vi på sistone läst en förfärlig massa litteratur på temat.

Till sist; för att höja statistiken: Lady Gaga (den mest sökta kändisen på internet).

// Sofia

Carlos Ruiz Zafón- en man med komplex?

Hyllandet av Carlos Ruiz Zafóns "Vindens skugga" gör mig faktiskt riktigt förbryllad. Romanen handlar om den unga Daniel som finner romanen med samma namn som boken i de bortglömda böckernas gravkammare och efter det blir besatt av boken och dess mystiske, okände författare och till en början verkar den lovande, men ganska snart tappar jag intresset då både handlingen och karaktärerna blir allt för tillskruvade.

Om jag alla känner något när jag läser boken, förutom en lätt tristess, är det irritation. För det hyllningskören verkar ha glömt att nämna är att det här är en sexistisk och fördummande roman med karaktärer som rapar, fiser och beter sig som omogna tonårspojkar. Jag blir helt enkelt jävkligt störd på de manliga karaktärerna i boken och det är inte utan att jag önskar att ondingen Fumero ska få lägga sina vantar på varenda en av dem. I skarp kontrast till dessa män med tydligt utmejslade (om än irriterande och överdrivna) karaktärsdrag står de otydliga kvinnofigurerna som knappt märks, förutom i relation till de manliga karaktärerna och deras odödliga och ologiska kärlek till dem. Mest verkar dessa kvinnor ha infogats i berättelsen för att få de föga nyanserade rollerna som hora eller som madonna. De enda två intressanta kvinnorollerna, som både försmår varsin mans kärlek, straffas dessutom för detta. Clara, som har mage att avvisa den 10 år yngre Daniels kärlek, blir en bitter gammal kvinna medan den andra upproriska kvinnan tvingas leva ett kärlekslöst liv och dessutom i slutet av romanen tas av daga. Tack för det Carlos!

Som om det inte vore nog med den irriterande persongestaltningen är det dessutom bitvis nästan som att läsa en Harlequinroman då det är odödlig kärlek, bombastiska kärleksförklaringar och folk som får stora skälvan på var och varannan sida. Ytterligare en kliché Ruiz Zafón lyckas klämma in i sin allt för långa roman är myten om den lyckliga och godsinta horan. Det är på slutet författaren passar in denna ack så viktiga episod, där huvudpersonen firar sin svensexa med att skaffa en äcklig gammal gubbe en hora. Något som får mig att lite vilja kräkas i min egen mun, men som av författaren beskrivs i positiva ordalag, och horan inte bara snuskar loss med gubben utan vägrar dessutom att ta betalt då det var så synd om den stackars snuskgubben. Ehhhh, troligt.... verkligen. Kanske i en medelålders författares värld? Är det så författaren vill att det ska vara i verkligheten? Antagligen. Han uppfyller sannerligen kriterierna för det; man, medelålders och uppenbarligen med madonna/hora-komplex.

En sak lycks dock författaren med som inte många innan honom gjort; och det är att få betyget 0 av 10 i betyg. Good for you, Carlos!