Änglarnas syster

Änglarnas syster är skriven av Anna Jörgensdotter som även skrivit Bergets döttrar som var månadsbok under Sandvikentemat. Den här utspelar sig i nutid men det finns ändå klara likheter mellan de båda historierna. Huvudpersonen Sonja är liksom Bergets döttrar egensinnig och viljestark och vägrar att passa in i den mall omgivningen försöker tvinga in henne i.

Hon är sexton år och det var nu sex år sedan hennes pappa och storebror omkom i en olycka. Sonja är ensam kvar i en grå lägenhet tillsammans med en mamma som gett upp. I skolan blir hon mobbad och pojkvännen verkar varken kunna eller vilja förstå hur hon har det. Sonja längtar bort men det närmsta en fristad hon kommer är när hon stänger in sig på sitt rum och lyssnar på musik. Så kommer Katrina in i hennes liv, eller gör hon egentligen det? Katrina är en kvinna som flytt krigets Albanien och försöker starta ett nytt liv med en svensk man. Liksom Sonja verkar hon insvept i sin ensamhet och kanske är det därför ett trevande kontaktförsök tar sin början. Sonja ser i Katrina någon som kan förstå, och kanske kan de hjälpa varandra. Hon fantiserar om hur det skulle kunna vara. I fantasin och kanske i verkligheten blir Katrina Sonjas räddning.

Anna Jörgensdotter berättar finstämt om hur det är att vara ung och längta bort, om sorg och om saknad. Återigen är det lite för mycket diskbänksrealsim för min smak och jag kan inte låta bli att irritera mig lite på huvudpersonen. Bortsett från det så var det helt okej läsning. Jag kanske inte skulle rekommendera den men jag skulle inte heller råda er att undvika den. En ganska trevlig bok men absolut inget måste kan man väl sammanfatta det hela.

Stina

Om det här varit en bok...

I vintras bestämde Stina, jag, Johan och Sebbe att vi skulle ha vår egen "Halv åtta hos mig-tävling", där vi alla skulle komponera en tre-rätters meny och bjuda varandra på klockan halv åtta valfri lördag. Det ultimata hade ju varit att ha det 4 lördagar på raken, men eftersom det var rätt mycket som hände i vintras påbörjades tävlingen i november och avslutades nu i februari. Jag har roat mig lite med att fundera på vilken bok varje middagsbjudning skulle kunna vara, och här kommer mina förslag i den ordning som middagarna bjöds på.

MIDDAG NR 1:
Vi börjar med Stinas middag, en eldig spansk fiesta där det bjöds på sopa de pollo till förrätt, alltså en andalusisk kycklingsoppa med smak av citron, saffran och örter. Till det serverades creme fraiche och hembakat spanskt bondbröd. Varmrätten bestod av diverse olika tapas: vitlöksmarinerade räkor och champinjoner, spansk potatisomelett med paprika, lök och persilja, friterade bläckfiskringar, små piroger fyllda med nöt/quornfärs samt spanska köttbullar i en mustig vin- och sherrysås.

Till efterrätt slutligen blev det (vilket bilden visar) creme catalana, en len katalansk pudding med vit choklad och smak av vanilj, kanel och citrus. Puddingen var toppad med råsocker och färsk frukt och till den serverades det små friterade bakverk och en varm chokladkräm.

Hade detta nu varit en bok tycker jag att svaret är givet, för vilken bok skulle denna eldiga och smakrika middagsbjudning ha kunnat vara än "Kärlek het som chili" av Laura Esquivel? Handlingen kretsar kring familjen De la Garza och deras stora lantegendom i Mexico, vilken styrs av änkan Elena. När Pedro friar till hennes yngsta dotter Tita, avvisas han eftersom Tita enligt uråldrig tradition måste förbli ogift och ta hand om sin mamma. För att få vara i hennes närhet gifter sig han sig därför med hennes äldre syster. Tita i sin tur finner ett sätt att ge uttryck åt sina heta känslor: hon gör sig till kökets härskare. Hennes underbara kokkonst påverkar alla i familjen, oväntat och dramatiskt.


MIDDAG NR 2: Andre man ut att laga middag var Sebastian och hans tema hade även det dragning åt det spansk-mexikanska hållet men med en egen touch, mexikanskt på svenska! Till förrätt skulle det ha serverats färsfylld spetspaprika med torillacrunch och chili shots, men då kocken tittat för djupt i tequilaflaskan glömdes spetspaprikan bort och till förrätt blev det således shots och tortilla crunch. Men gästerna var nöjda ändå och shottade chili shots som besatta! Huvudrätten var mexikanska enchiladas på svenska och de var helt enkelt underbart goda. Till efterrätt serverades det dessert quesedillas med äpplen, persika och kanel och de var helt ok, men kunde inte på något sätt övertruma tequilaracet som därefter inleddes och avslutade när flaskan var tom. En mycket trevlig middag med andra ord! Men vilken bok skulle den kunna vara? Hmmm, mexikansk mat, mycket tequila och shots, medryckande musik..... Kanske "Ensamhetens labyrint" av Octavio Paz skulle passa? Den ska enligt författaren själv vara en kärleksförklaring till det mexikanska folket och deras vårdslöshet, nonchalans och lidelse.



MIDDAG NR 3:
Det här var Johans middag som var genuint svensk. Till förrätt hade han bestämt sig för att bjuda på en avokadosallad med räkor och aioli. Tyvärr blev det logistiska bekymmer i köket varför salladen till slut fick bestå av sallad, tomat, paprika och för de som inte var vegetarianer även räkor. En något blygsam förrätt som uppvägdes av en underbar fläskfile/quorngryta med champinjoner, soltorkade tomater och hasselbackspotatis och till efterrätt blev det en härlig morotskaka, fast utan de lovade tillbehören vaniljglass eller grädde.

Allt som allt var det i alla fall en underhållande middag och speciellt med tanke på att stackars Johan under sin middag fick två extra gäster i form av Daniel och Kalle. Så med tanke på de två extra gästerna var det kanske inte att undra på att värden sprang omkring som ett skållat skinn under början av kvällen (det och så kanske en gnutta dålig tidsplanering).

Här blev det lite svårare att komma på en passande bok måste jag säga. Det får bli något svenskt givetvis, gärna med en galen huvudperson och kanske en snyltgäst eller två :). Det hår tål att tänkas på. He he, eftersom Johan i själ och hjärta är norrlänning får nog hans middag gestaltas av Torgny Lindgrens "Pölsan". Om jag vetat mer om vad den handlat om hade det också kunnat vara Anna Jörgensdotters "Den sista måltiden". Någon av er som läst den?

MIDDAG NR 4:

Så var vi då framme vid den sista måltiden (he he) och den var min. Jag hade valt ett franskt tema med två olika sorters falska sniglar till förrätt, en kombinerad ratatouille/bouillebassegryta med grillad aubergine till varmrätt vilken serverades tillsammans med potatisklyftor och så slutligen en fransk chokladkaka till efterrätt, serverad tillsammans med glass och hemgjorda macarons.



Som förebild till min middag hade jag faktiskt en bok i åtanke och det var "Den ätbara kvinnan" av Margareth Atwood. Nu blev ju inte måltiden helt vegetarisk med tanke på att grytan innehöll både fisk och räkor (ja givetvis inte min portion då), så helt klockrent blev det ju inte. En annan historia som skulle passa temat bra, då jag hade franskt tema med disneyinslag, är ju annars disneys version av "Prinsessan och grodan". Bättre än så blir det inte!



Har ni annars några förslag på vilka böcker som kunde ha passat vilken måltid?

Bergets döttrar (och deras supande eller bara allmänt otrevliga män)

Bergets döttrar handlar om tre systrar som växer upp i Sandviken under 1930-talet. Även om den var välskriven och säkert har sina kvaliteter för den som gillar denna litteraturgenre så var det ingen bok för mig. Överhuvudtaget är jag, med få undantag, inte mycket för släkt- och familjeromaner och det fattigmansliv som skildras här intresserar mig helt enkelt inte, jag blir bara uttråkad. Alla lever miserabla liv och ingen är lycklig, jag orkar bara inte.

Efter den nästan 450 sidor långa läsningen ville jag bara skrika när ytterligare en episod med otrevliga supande män eller bara män i allmänhet utspelade sig. Jag är så glad att jag lever nu om alla män som levde på den tiden betedde sig som dessa. Den enda manliga karaktär jag tyckte om var Edward, så självklart kände sig författaren tvungen att ta livet av honom på några av de sista sidorna i boken. Bitch! För samtliga systrar kände jag förstås en viss sympati, men de två som stod ut och som jag kommer ihåg såhär i efterhand är egentligen bara Emilia och Karin, och Karin föll ju tidigt av pinn. Kort sagt kan man väl säga att jag inte fick ut särskilt mycket av att läsa den här boken. Däremot spädde den på mitt manshat rejält och sånt ät ju alltid uppiggande.

Stina