Under bokmiddagen för "Vindens skugga" roade ju Stina och jag oss med att på måfå välja varsin bok från biblioteket och min utvalda bok blev "Familjen Mauprat" av George Sand. Eftersom jag hade turen att få en så radikal och rolig författare tycker jag först och främst att hon förtjänar en presentation.
George Sand är nämligen pseudonym för en kvinna, den franska Aurore Dudevant som levde under 1800-talet. Hon var gift med baron Casimir Dudevant, och fick två barn, men efter lite mer än 10 års äktenskap lämnade hon maken, tog med sig barnen och flyttade till Paris för att satsa på sitt författarskap. You go girl!
Hon gick tydligen gärna klädd i manskläder, hade flera kärleksförhållanden och var som sagt myckett radikal och feministisk i sitt författarskap. Bland annat förespråkade hon sexuell frigjordhet för kvinnor.
För att återgå till "Familjen Mauprat" då... Lånade den redan förra året, men var tvungen att lämna tillbaka den innan jag läst klart den eftersom Sebbe och jag skulle iväg till Paris och boken tyvärr inte gick att låna om. Synd, hade annars sett fram emot att läsa den på hotellrummet i Paris. Av en slump hamnade vi faktiskt under vår smekmånad på en utställning som handlade om just George Sand. Riktigt kul att se hennes arbetsrum, porträtt av henne, hennes smycken och till och med hennes hårlockar.
Men nu äntligen har jag i alla fall lånat om boken och hunnit läsa ut den. Känns som sagt som att jag hade riktig tur med min slumpvis valda bok. "Familjen Mauprat" är nämligen något så ovanligt som en klassiker som fortfarande är riktigt läsvärd. Visst känns det bitvis att den har sina år på nacken, men den har åldrats med värdighet. Man kanske kan säga att den är en slags variant på berättelsen om Skönheten och odjuret, där den vackra Edmeé av ed blir bunden till sin ociviliserade kusin Bernard.
Men det här är inget viljelöst våp som låter sig styras av mannen hon svurit ed till, utan en kvinna som i allra högsta grad vet vad hon vill och inte drar sig för att se till att forma honom till sin fulländade make. Feminism och romantisk riddarsaga i ett - en ganska oemotståndlig kombination om ni frågar mig! Och jag gillar att kvinnan för en gångs skull får vara den starka, medan den ociviliserade Bernard är den som lider av sin kärlek, som gråter, skriver kärleksbrev och inte kan styra sina känslor.
Men som i alla sagor får han till sist sin Edmeé och jag förmodar att de levde lyckliga i (nästan) alla sina dagar.
