Tyvärr visade sig även denna deckare vara ett ganska föråldrat sömnpiller, denna gång av årgång 1950. Boken inlånades till min semester i juni och man kan väl säga som så att av biblioteksböckerna som lästes under semestern så var väl hälften botten-nappp medan den andra hälften faktiskt var riktigt bra. Och denna tillhörde alltså tyvärr den förstnämnda kategorin.
Det hela är en mordgåta i reklammiljö och jag som hade hoppats på något i stil med en korsning av "Connie-deckare" och "Mad men" känner mig djupt besviken. Detta är en roman som åldrats och tyvärr inte helt med värdighet. Huvudperson är överklasskillen lord Peter Wimsey som går undercover på en reklambyrå under namnet Bredon för att reda ut om en medarbetare som slagit ihjäl sig i en trappa blivit mördad eller om det handlar om en olyckshändelse.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag blev något vidare engagerad. Det roligaste är att romanen verkligen fångat 30-talet och dess käcka och förljugna annonser, annars önskar jag mest att jag hade valt någon annan deckarhistoria.
// Sofia
