Still I Rise

Innan presentationen av Novembers dikt måste jag erkänna att jag skäms. Men det är ju ingen nyhet, så vad skäms jag över den här gången? Jo, mina vänner, jag skäms över att jag inte upptäckt Maya Angelou tidigare. Visst, jag har växt upp med hennes romaner i bokhyllorna i föräldrahemmet och har sedan några år sedan en kopia av I Know why Caged Birds sing i den egna samlingen.
Men ändå är det inte förrän några månader sedan som jag verkligen börjat Läsa Maya Angelous verk. I synnerhet hennes dikter, vilket är lite löjligt med tanke på hur perfekt hennes författarskap och verk är för mig. Och uppenbarligen för president Clinton, som hade Maya Angelou som poet när han ingick presidentämbetet 1993.
Hur är det för er, finns det någon författare eller poet ni grämer er över att ni inte upptäckt tidigare?

Månadens dikt: Still I rise är en kraftfull dikt som också är Maya Angelous favorit, även en av de dikter hon helst reciterar inför publik. Dikten är hämtad ur samlingen Ans Still I rise, där även Phenomenal Woman ingår.

Still I Rise

You may write me down in history
With your bitter, twisted lies,
You may tread me in the very dirt
But still, like dust, I'll rise.

Does my sassiness upset you?
Why are you beset with gloom?
'Cause I walk like I've got oil wells
Pumping in my living room.

Just like moons and like suns,
With the certainty of tides,
Just like hopes springing high,
Still I'll rise.

Did you want to see me broken?
Bowed head and lowered eyes?
Shoulders falling down like teardrops.
Weakened by my soulful cries.

Does my haughtiness offend you?
Don't you take it awful hard
'Cause I laugh like I've got gold mines
Diggin' in my own back yard.

You may shoot me with your words,
You may cut me with your eyes,
You may kill me with your hatefulness,
But still, like air, I'll rise.

Does my sexiness upset you?
Does it come as a surprise
That I dance like I've got diamonds
At the meeting of my thighs?

Out of the huts of history's shame
I rise
Up from a past that's rooted in pain
I rise
I'm a black ocean, leaping and wide,
Welling and swelling I bear in the tide.
Leaving behind nights of terror and fear
I rise
Into a daybreak that's wondrously clear
I rise
Bringing the gifts that my ancestors gave,
I am the dream and the hope of the slave.
I rise
I rise
I rise. 

Maya Angelou