Efter en längre tids bloggtorka beroende på tidsbrist (barn och flyttstök mest), andra prioriteringar (sömn mest....) och slöhet (mitt fel mest :)) så känns det som att jag äntligen kommer att kunna ägna bloggen lite uppmärksamhet.Förhoppningen är att i alla fall ha tid att titta in här någon gång i veckan. Det har tyvärr också varit lite dött på läsfronten, det blir inte alls lika mycket läst nu när jag inte pendlar till jobbet. Ska försöka skärpa mig även där och se till att få lite läst varje kväll. Först på läslistan står givetvis de temaböcker jag ännu inte hunnit läsa. På det temat kommer årets första recension:
en månadsbok som blivit lite liggande ett bra tag, men som jag i slutet av 2015 äntligen fick utläst, nämligen Under vulkanen.
Det var väl en bok jag inte hade några direkta förväntningar på, men den visade sig vara ganska läsvärd. Det är en relativt tjock bok som utspelar sig under en enda dag, de dödas dag den 1 november 1938 på kurorten Quauhnahuac i Mexiko. Jag läste ut den under några sena nätter när den unga fröken Möller ville ligga och äta istället för att sova.
I centrum av romanen är den alkoholiserade före detta konsuln Geoffrey Firmin, men även hans exfru och andra personer i omgivningen får berätta historien ur sin synvinkel. Det är en ganska komplicerad historia där man måste vara med i handlingen då det inte är ett linjärt berättande utan vi följer med personerna både i nutid och i dåtid. Och det är en ödesmättad berättelse där huvudpersonen bara sjunker djupare och djupare i fördärvet ända tills det olyckliga slutet.
När huvudpersonen för sin talan kretsar det mesta kring hur han ska få tag på sin nästa drink. Han vill kunna motstå, men det går bara inte. Inte ens när hans exfru har kommit tillbaka till honom efter månaders frånvaro. Han är lynnig, otrevlig och ändå får han i alla fall en aning mina sympatier. Dock inte lika mycket som den stackars före detta frun som inte kan sluta hoppas på att han ska skärpa sig.
Jag ser både nackdelar och fördelar med berättelsen. Till nackdelarna hör att man verkligen måste vara skärpt genom hela läsningen då det hoppas i berättandet, olika personer för fram sin talan och då vår huvudperson inte alltid är helt klar i sina redogörelser för vad som händer. Det är en bok som måste få ta sin tid och där man verkligen inte kan sitta och slöläsa.
Till fördelarna hör att författaren gör detta på ett så skickligt sätt att boken är svår att lägga ifrån sig. Jag kommer att tänka på Virginia Wolff och hennes vågorna där olika personer för fram berättelsen nästan som en sång. Lite så är det att läsa Under vulkanen. Och vilken sång det är sen!
//Sofia
