torsdag 3 juni 2010
En glad boköverraskning!
Efter att igår ha påbörjat månadens bok, Bergets döttrar, är jag positivt överraskad! Bra val av månadsbok Sandra. Det är lätt den bästa nya bok jag läst på väldigt länge! Planerar att gå i säng tidigt ikväll för att hinna läsa i alla fall nån timme.
tisdag 1 juni 2010
4 oredigerade bokutrdag - 4 nya favoriter?
Har tagit mig igenom de bokutdrag som skickades med min bokvinst från Boktipset och tänkte lite kort göra varsin minirecension av dem.
Vi börjar med den bästa, debutromanen Niceville av Kathryn Stockett (även det enda ickesvenska utdraget).Den utspelar sig under 60-talets USA och handlar om societetsflickan Skeeter vars journalistdrömmar får henne att påbörja en bok om vitas diskriminering av svarta. Den är välskriven och efter att ha läst det korta utdraget vill man fortsätta läsa och få veta hur det kommer att gå. Även om den kanske i mitt tycke inte är en given klassiker eller klar favorit är den verkligen en underhållande bok för stunden, som dessutom har lite mer substans och innehåll än en vanlig chick lit där intrigen kretsar kring vikt, kläder och att hitta mr Right. På baksidan anges målgruppen till kvinnor 30 plus samt alla som läst och älskat Stekta gröna tomater och det känns ganska täffande. Niceville är helt klart en bok älskare av Fanny Flaggs Stekta gröna tomater kommer att gilla.
Det andra utdraget jag läste var ännu en debutroman, Ninni Schulmans deckare Flickan med snö i håret. Romanen kretsar kring fallet med en försvunnen tonårsflicka. Och inte för att jag väntade mig något särskilt av ännu en bok i raden av svenska deckare, men greppet i den med en frånskild lätt deprimerad kvinna, Magdalena Hansson, som jobbar som journalist känns trött och uttjatat. Men jag får väl vara glad för att hon i alla fall inte jobbar som polis. Däremot hoppas jag väl kanske på att denna deckardebut inte kommer att få allt för bra recensioner, i och med att utdragets baksida glatt utannonserar att detta är första delen i en deckarserie med stor säljpotential.
Romanutdrag nr 3, uppföljaren till debutromanen Någon sorts frid, heter Bittrare än döden och är skriven av Camilla Grebe och Åsa Träff. Den lanseras som en psykologisk spänningsroman och handlar om terapeuten Siri Bergman. Boken utspelar sig i Stockholm och för de (inte jag dock!) som känner Stockholm och dess miljöer lite bättre kan den säkert vara kul att läsa bara för igenkänningsfaktorn. I denna bok ska Siri tillsammans med sina kollegor leda en självhjälpsgrupp för kvinnliga brottsoffer och för att spetsa till det hela lite har självklart författarna till boken sett till att även Siri varit utsatt för ett brott vilket påverkar henne som gruppledare. Det har sagts förut av andra än mig, men snälla svenska decakarförfattare varför måste alltid era huvudpersoner vara mer deprimerande än en pjäs av Noren? Lighten up!
Så till det sista utdraget, Norrlands svårmod av Therese Söderlind. Också detta är en sk spänningsroman, som dock rekommenderas för just sådana läsare om tröttnat på att läsa deckare. Detta borde alltså vara en bok för mig! Men en genomläsning säger mig att så inte är fallet. Däremot är den bättre än övriga två svenska romanutdrag. Söderlind har lyckats få en mer personlig ton i sitt berättande och till skillnad från de andra utdragen har hon bättre lyckats undvika de fåniga klyshorna så många svenska (deckar)författare verkar älska. Jag skulle kunna tänka mig att låna boken på biblioteket när den väl kommit ut, om inte annat bara för bokens norrländska svårmod.
Vi börjar med den bästa, debutromanen Niceville av Kathryn Stockett (även det enda ickesvenska utdraget).Den utspelar sig under 60-talets USA och handlar om societetsflickan Skeeter vars journalistdrömmar får henne att påbörja en bok om vitas diskriminering av svarta. Den är välskriven och efter att ha läst det korta utdraget vill man fortsätta läsa och få veta hur det kommer att gå. Även om den kanske i mitt tycke inte är en given klassiker eller klar favorit är den verkligen en underhållande bok för stunden, som dessutom har lite mer substans och innehåll än en vanlig chick lit där intrigen kretsar kring vikt, kläder och att hitta mr Right. På baksidan anges målgruppen till kvinnor 30 plus samt alla som läst och älskat Stekta gröna tomater och det känns ganska täffande. Niceville är helt klart en bok älskare av Fanny Flaggs Stekta gröna tomater kommer att gilla.
Det andra utdraget jag läste var ännu en debutroman, Ninni Schulmans deckare Flickan med snö i håret. Romanen kretsar kring fallet med en försvunnen tonårsflicka. Och inte för att jag väntade mig något särskilt av ännu en bok i raden av svenska deckare, men greppet i den med en frånskild lätt deprimerad kvinna, Magdalena Hansson, som jobbar som journalist känns trött och uttjatat. Men jag får väl vara glad för att hon i alla fall inte jobbar som polis. Däremot hoppas jag väl kanske på att denna deckardebut inte kommer att få allt för bra recensioner, i och med att utdragets baksida glatt utannonserar att detta är första delen i en deckarserie med stor säljpotential.
Romanutdrag nr 3, uppföljaren till debutromanen Någon sorts frid, heter Bittrare än döden och är skriven av Camilla Grebe och Åsa Träff. Den lanseras som en psykologisk spänningsroman och handlar om terapeuten Siri Bergman. Boken utspelar sig i Stockholm och för de (inte jag dock!) som känner Stockholm och dess miljöer lite bättre kan den säkert vara kul att läsa bara för igenkänningsfaktorn. I denna bok ska Siri tillsammans med sina kollegor leda en självhjälpsgrupp för kvinnliga brottsoffer och för att spetsa till det hela lite har självklart författarna till boken sett till att även Siri varit utsatt för ett brott vilket påverkar henne som gruppledare. Det har sagts förut av andra än mig, men snälla svenska decakarförfattare varför måste alltid era huvudpersoner vara mer deprimerande än en pjäs av Noren? Lighten up!
Så till det sista utdraget, Norrlands svårmod av Therese Söderlind. Också detta är en sk spänningsroman, som dock rekommenderas för just sådana läsare om tröttnat på att läsa deckare. Detta borde alltså vara en bok för mig! Men en genomläsning säger mig att så inte är fallet. Däremot är den bättre än övriga två svenska romanutdrag. Söderlind har lyckats få en mer personlig ton i sitt berättande och till skillnad från de andra utdragen har hon bättre lyckats undvika de fåniga klyshorna så många svenska (deckar)författare verkar älska. Jag skulle kunna tänka mig att låna boken på biblioteket när den väl kommit ut, om inte annat bara för bokens norrländska svårmod.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)