I väntan på Bokmiddag

I väntan på att "Kall feber"-bokmiddagen (mitt Dystopitema från december 2011) ska dra igång dvs i väntan på att mina gäster ska bli klara med iordningfixandet (de okupperar just nu badrummet...) tänkte jag passa på att ta itu med lite recenserande.

Denna gången blir det en recension av "Etikett" av Josefin Palmgren.


Den är tyvärr ännu en rätt outhärdlig Martina Lowden-light pastich. Lite roligt dock att den utspelar sig på Gotland. Annars är den mest en ytlig hipster-roman som är skriven för att vara ball, häftig och allt annat än medelsvensson. Med kapitel med konstiga engelska kapitelinledningar (efter textrader från Business Time av Flight of the Conchords tydligen) och en historia man inte orkar bry sig om. Om Emilia, 20-nånting, som är ihop med den 40-åriga Clemens och krampaktigt inte verkar bry sig om någon annan än sig själv. Kallt, ytligt och oengagerande. Lite som min föga roande recension med andra ord, he he.

Utläst under juni 2012 och har väl en sådär 10 recensioner till som ligger släpande sen förra året.......

Men nu är det dags för Bokmiddag! Tjing, tjing!

//Sofia

Blodsarv av Denise Mara

Ni gissade det! Ännu mer gammal skåpmat från 2012, närmare bestämt juni månad.

Jag måste tyvärr säga att det här är en riktigt stentrist deckare som kretsar kring hur en liten pojke blir brutalt ihjälslagen av 2 unga pojkar.

Unga Paddy Meehan (hur ung, det få vi aldrig veta, men tippar på en 15-17 år) är huvudperson i boken. Hon har precis fått jobb som springpojke på en tidningsredaktion. Det är ett riktigt drömjobb för henne med tanke på att hon drömmer om att bli journalist, men det blir snabbt jobbigt då en av de misstänkta pojkarna är kusin till hennes pojkvän.

Som sagt är jag måttligt imponerad av denna deckare och som mest är en småseg och halvdålig sörja att ta sig igenom.

För att säga något till bokens försvar kan jag i all fall säga att det är uppfriskande med en huvudperson som inte är perfekt utan som är tjock (fast hon är tjej!), är en hycklare (hon tror inte alls på Gud, utan mimar sig igenom bönerna och spelar bara med för att hålla familjen nöjd) och som inte rikitgt ser nyttan med att hålla på sig. Kräks dock lite på den oj vad vi är irländska och katolska- intrigen i boken som blir aningen mycket ibland.

// Sofia

Jag ska göra dig så lycklig av Anne B Ragde

Eftersom jag egentligen har massor med att saker att göra här hemma ikväll, som inbegriper tråkiga saker som städande och diskning får det bli en kort och kärnfull recension. Om ni inte kan gissa det så är det fortfarande gammal skåpmat från 2012..... Läste den under mitt synnerligen trevliga 30-årsfirande!

Man kan nog likna den vid en väslriven chic lit nästan, men den utspelar sig inte i nutid utan på 1960-talet. Året är närmare bestämt 1965, och som läsare får man följa de 8 olika familjer som bor i ett bostadshus i Trondheim.

Det roligaste är alla tidstypiska beskrivningar med popmusik, gamla (moderna) hushållsmaskiner, tidstypiska recept och andra nymodigheter. Annars känns det tyvärr mest som att detta bara är ännu en dussinroman – må vara hänt att den utspelar sig på 60-talet. Ser då hellre ett gäng avsnitt av ”Mad men” vilket känns betydligt intressantare. Gärna med ett glas whiskey i handen, bara för att komma i stämning givetvis...

// Sofia

Liten blir stor

Min stora lilla kille!

Lillgrabben blev ett helt halvår i helgen, lördagen den 19:e januari närmare bestämt. Det firade vi bland annat med att förkovra oss med lite kvalitetslitteratur:

Snövit is the shit!

Sååå vackra bilder!!!

Tack Alex!

Mest tittade vi ju på bilderna förstås, men jag tror att jag kan tala för både mig och lillgrabben när jag säger att vi längtar efter att han blir ännu lite större så att vi kan läsa den på riktigt. Titta bara på de läckra (och aningen hemska) bilderna! We like a lot!

För att inte tala om när han blir så stor att jag kan pracka på honom min utomordentliga favoritsmak, som denna gamla favorit:

// Sofia

Foundation av Isaac Asimov

Har haft ytterligare en del av samma serie liggande hemma ända sedan slutet av 2011, och hade väl egentligen tänkt påbörja den i början av 2012. Istället blev endast den första delen utäst som en av 2012 års sista böcker, och 2013 känns väl kanske som ett rimligare mål då det är 2 delar jag bör läsa innan dess. Har lånat boken av pappa, så satsar på att kunna lämna tillbaka den till jul....

Fick bara tag på den första delen i den engelska versionen, och så här i efterhand kanske jag borde ha satsat på den översatta då det här är en teknisk roman som slänger sig med många fackuttryck och tekniska termer som bitvis gör den lite tung att läs.

Det är en annorlunda och intresseväckande berättelse om Hari Seldon, en forskare som förutsäger rikets fall och fastställer en plan som sträcker sig över 100-tals år med förutsägelser om vad som kommer att hända och hur konflikter ska lösas – allt baserat på psykohistoria som forskningsgren.

Just eftersom berättelsen sträcker sig över så lång tidsperiod blir det många människor vi möter och denna uppstyckning tycker jag bidrar till att historien känns allt för ytligt och översiktligt berättad. Jag tror man kanske hade behövt någon slags huvudperson eller berättare att lotsa en genom historien, men ändå är jag sugen på att läsa fortsättningen ch se vad som händer i de övriga delarna.

//Sofia