Bokvinst nummer 3

Som Sofia hintat om i ett tidigare inlägg har ockå jag något att berätta.

Det var nämligen inte bara Sofia som vann Boktipsets senaste tävling, jag var också en av de tre vinnarna. Wee vad bra vi är, otroligt bra faktiskt!

Man skulle beskriva när man gjort något tvärtemot som visade sig bli bra, typ. Detta var min motivering:

"När jag och min syster bestämde oss för att ”strunta” i julen, eller snarare strunta i alla måsten som råder kring jul. Vi var 24 år den julen och firade på vårt sätt, bara vi två, i vår pappas lägenhet i Norrköping när resten av familjen hade åkt för att fira tillsammans med släkten. Det var underbart. En av mitt livs bästa jular. Vi åt kinamat, promenerade runt i centrum och bara tog det lugnt. Kalle Anka missade vi dock inte, det är en av få traditioner jag håller fast vid".

Så vad säger du Sandra, ska vi se om vi boktrianglare kan ta hem alla vinsterna nästa gång? Så bra som vi är skulle det ju inte vara helt otroligt :)

Stina

Bokvinst Per Hagman-tävling

Så kom då äntligen mitt efterlängtade bokpaket med böckerna jag vann i Per Hagman-tävlingen. Vänner för livet, som dessutom kom i lyxigt inbundet format, beskrivs som ”en berättelse om att jaga självständighet och ensamhet, om att längta efter tröst och en meningsfull tillvaro. Men framförallt är det en stor och provocerande kärleksroman”. Vad detta innebär återstår att se, men jag är inte säker på att en provocerande kärleksroman är något för mig. What´s so provoking about it?, frågar jag mig men det lär jag få reda på inom en snar framtid. Och ni också, för självklart kommer det en recension här på bloggen.

Förutom denna bok fick jag även en annan bok skriven av Per Hagman, När oskulder kysser. Den är numer i Sofias ägo eftersom jag lovat henne en av böckerna i bokpaketet, och för att vara ärlig så verkade den sämst av de tre (sorry Sofia). Enligt baksidestexten är det i alla fall ”en berättelse om människor som följer minsta motståndets lag, om lögner och svek, både mot sig själv och mot andra”. Jag kan inte påstå att det verkade vara en bok för mig, men jag ska självklart läsa den ändå. Om nu inte Sofia totalsågar den förstås. Men what the fuck, jag kommer förmodligen att läsa den ändå. Det skulle kännas aningen otacksamt att vinna böcker och sedan inte ens orka läsa dem. Om jag så ska lida mig igenom varje sida så ska den läsas. Det är ett löfte. Hör ni det bokgudar? I have promised to read this book, so punish me if I don´t! Punish me good and hard! Rip out my intestines, force me to read Candide over and over again, let my soul burn in hell and so on and so forth.

Med tanke på att själva tävlingen handlade om Per Hagman och att två av de tre böckerna jag vann är skrivna av honom är det lite ironiskt att den bok jag tyckte verkade bäst inte är skriven av honom. Den är istället skriven av Mats Strandberg och titeln är Halva liv. Den blev utsedd till Årets bok 2009 av tidningen QX:s läsare, så jag hoppas att de har god smak. Och med god smak menar jag min smak, det vill säga den bästa av smaker. Det är (återigen enligt baksidestexten) ”en stark roman om hemligheter och lögner i både dagens och femtiotalets Sverige”.

Känns bra att få lite påfyllning i att läsa-högen till sommaren, även om det knappast är behövligt. Jag har ju redan nu ett helt gäng med böcker att ta mig igenom. Jag ser i alla fall fram emot en trevlig boksommar, och satsar på att reducera min att läsa-hög till ett minimum. Goda föresatser således, återstår att se om jag kommer hålla dem. Men jag ser fram emot att koppla av i sommar, det behövs efter ett jobbigt skolår. Och vad är bättre än att koppla av med en god bok?

Stina

Mer Ranelid åt folket!

Till min oerhörda förtjustning såg jag efter en sväng till bibblan att allas vår favorit Ranelid kommer dit på måndag för en timmes föreläsning. Föredraget heter "Subjekt och predikat med Björn Ranelid" (låter som att det kan bli en riktigt klassiker!)och handlar om svenska språket och om vikten av att våga och kunna uttrycka sig på vårt modersmål. Föredraget börjar kl 19.00 och kommer att hållas i bibliotekets foaje.

Det här kan ni bara inte missa! En livs levande Ranelid fylld av litterära föresatser och insikten om att han är Sveriges litterära hopp i ett övrigt svart hål av skräplitteratur.

Be there or be square!

(Damn att vi ännu inte haft nån Ranelid-klassiker med på månadernas bokteman. Damn!)

Mer i läsahögen :)

Igår fick jag ett mycket trevligt födelsedagspaket från Sebbes snälla föräldrar, systrar och systerbarn och förutom alla fina presenter och teckningar låg där också ett ex av De gyllene häxornas folk. Det var min söta pojke som bett sin mamma skicka med hans gamla ex av boken efter det att jag gått omking och klagat på Visbys bibliotek som inte hade den i sitt soritment. Så nu har jag ännu mer att läsa. Weee! Hoppas att det går att få tag på uppföljaren bara, sen när min ska-läsa-hög har krympt lite. Den kan nog nästan vara värd att köpas om den inte går att få tag på annars.

Weeee, vad jag är bra!!!

Vann Boktipsets senaste tävling, så ser nu fram emot 3 nya trevliga böcker att sätta tänderna i. Förutom Föräldrarnas tvärtemotbok kommer också två pocketböcker som ska matcha min smak. Ska bli riktigt kul att se om det kanske kommer någon ny favoritbok där. Hoppas, hoppas! Fick ju även en ny bok av min kära syster som hon vann i Boktipsets senaste tävling, så den ligger också i min ska-läsa-hög. En bok av Per Hagman var det, men kan inte komma ihåg vad den heter.

Och jag råkar också veta att min kära syster har något att berätta hon också.....

Tjänarinnans berättelse - läsvärd men inte Atwood när hon är som bäst

En fördel med att jobba på färjan (förutom att tjäna lite trevliga pengar) är att jag under lediga stunder får en hel del tid till att läsa. Mycket trevligt och välbehövligt eftersom det inte alltid finns så mycket tid till läsning därhemma när det är så mycket annat som behöver göras. Ja, ni vet ju hur det är!

I alla fall så hann jag under just en dag på färjan hinna läsa ut ytterligare en bok tillhörande månadens tema, nämligen Tjänarinnans berättelse av Margareth Atwood.

Det var längesedan jag läste boken för första gången och då var det en av de första Atwood-böckerna jag gav mig på. Jag kommer fortfarande ihåg hur mycket jag tyckte om boken då, och det är lite synd att samma magi inte infinner sig som då den där första gången jag läste den. Varför är det så många gamla favoriter som efter ytterligare en genomläsning inte riktigt håller måttet? Missförstå mig rätt här, jag tycker fortfarande om boken och den är läsvärd, men jag är en liten aning besviken. Jag tror att det bland annat kan ha att göra med att jag fördrar Atwood när hon är lite mer lättsam och raljeranade, som hon är i tex. Den ätbara kvinnan och Den blinda mördaren (älskar fortfarande båda lika mycket efter tror jag fyra genomläsningar!). Det är då jag tycker hon är som allra bäst. Men Tjänarinnans berättelse är ju en mörk berättelse som inte riktig tillåter ett sådant språk, och det gör att den tyvärr inte intar en topplacering i i alla fall mitt Atwooduniversum.