Huvudpersonen Laura bor tillsammans med sin far i ett avlägset slott och blir själaglad när den vackra Carmilla oväntat dyker upp i hennes liv - äntligen en flicka i hennes egen ålder att umgås med. I Carmilla finner inte bara Laura en vän, hon känner sig också märkligt dragen till henne, på ett sätt som rymmer mer än systerlig tillgivenhet.
Strax efter Carmillas ankomst startar dock en farsot i bygden som främst drabbar unga vackra flickor, men att Carmilla skulle vara vampyr är inget som slår Laura, hennes spetsiga hörntänder och udda sovvanor till trots. Odjuret som finns inuti döljs nämligen av en bländande skönhet och ett ungflicksaktigt oskyldigt sätt, men att Carmilla är allt annat än oskyldig ska Laura snart komma att erfara.
Carmilla är en klassisk och välskriven vampyrhistoria med månsken, mörka slott och fagra mör i nöd. Visst känns berättelsen kanske en aning daterad men så är den ju skriven redan 1872, och jag har faktiskt inget emot det. Jag tycker att det ålderdomliga språket ger berättelsen en högtidlig och lite ödesmättad prägel. Det här är vampyrer så som de var innan Twilight, och så som jag önskar att de fått förbli. Faktiskt var det just denna roman som introducerade alla de numera så välkända ingredienserna. Dessa vampyrer är aristokrater, sover i kistor om dagarna och dödas genom dekapitering och en påle genom hjärtat. Här finns inga fåniga kyskhetstankar, inget klädklättrande och absolut inget glitter.
Något som jag saknar är däremot lite mer nyanserade karaktärer. Jag skulle gärna ha fått lära känna både Laura och Carmilla lite mer på djupet. Trots detta skulle jag lätt välja Carmilla över både Edward och Jacob any day. Jag vet inte vad ni säger (eller jo det vet jag nog :P) men jag tror att ni skulle göra detsamma.
Stina
tisdag 9 november 2010
ävlan synestesi fraktal lakan abradera prickskytte isagogik osv osv
Allts nedräkning är nu inne på vecka 2.
Veckans värsta/bästa
Jag hann cykla lite över en kilometer medan jag läste den här texten (eftersom jag träningscyklade samtidigt som jag läste, varför inte förena nytta med (o)nöje?) så om ni undrar, JA jag läste varje ord, självplågare som jag är. Och nu får ni chansen att göra detsamma, yej!!!!!
2004 Vecka 48 TISDAG (s. 335-337)
17 lästa sidor den senaste veckan.
Är nu på sidan 351, dvs 277 sidor kvar.
Stina
Veckans värsta/bästa
Jag hann cykla lite över en kilometer medan jag läste den här texten (eftersom jag träningscyklade samtidigt som jag läste, varför inte förena nytta med (o)nöje?) så om ni undrar, JA jag läste varje ord, självplågare som jag är. Och nu får ni chansen att göra detsamma, yej!!!!!
2004 Vecka 48 TISDAG (s. 335-337)
17 lästa sidor den senaste veckan.
Är nu på sidan 351, dvs 277 sidor kvar.
Stina
Johnny, killen med många ansikten
Avsnitt tjugofem
– Farbror John Blund, fortsätter han så, är inte en kille jag tror att du har någon närmare lust att lära känna, eller hur? Och tro mig stumpan, om du så bara tänker på att fly, om du så mycket som ser dig om efter en väg ut, en räddare i nöden, om du så bara tar ett steg för långt ifrån mig så kommer Johnny, och han är ingen passande lekkamrat för en flicka i din situation. Han kan komma när som helst, hur som helst. Det är därför han är så fruktad. Han kan vara kulan i ryggen när du försöker springa ifrån mig, han kan vara sömnmedlet i ditt te som gör att du aldrig vaknar upp igen. Johnny kan till och med vara den där bakfulla lastbilschauffören som aldrig borde satt sig bakom ratten. Med Johnny vet man aldrig riktigt. Han kan ta vilken gestalt som helst, och du kan vara säker på att han kan se till att slutet blir värre än du någonsin kunnat föreställa dig. När Johnny kommer, stumpan, gör han det med besked. Det är då man får vad man förtjänar. Sättet han gör det på, förstår du, beror helt och hållet på dig själv. Han kan komma i dina drömmar, och ta dig med utan att du vet vad som händer, han kan komma smygande i dina tankar och få dig att göra sådant du aldrig skulle drömma om att göra annars; sätta det där rakbladet mot handleden, gå ner till en ödslig tågcentral och vänta, och vänta och vänta….. Eller han kan tvinga dig att sätta den där pistolen mot huvudet och trycka av. Han kan tvinga dig att göra det, få handen att krama avtryckaren och allt du kan tänka medan du gör det är att du vill leva, att det inte kan hända, men det gör det. Sådan är han Johnny, och han kan göra långt värre saker än det där. Det där är sådant som händer varje dag. Men för de särskilt speciella, Jonas sänker rösten och lutar sig närmare kvinnan, ser han till att deras sista ögonblick i livet också blir deras värsta. Och jag har på känn att du är en av de utvalda. Han lutar hakan i ena handen och studerar kvinnan noggrant.
– Jupp, säger han, det är jag säker på. Jag kan nästan se honom i dina ögon. Han kommer för dig. Snart. Snart.
Kvinnan tittar oroligt på honom.
– Och den här Johnny, säger hon. Han jobbar alltså för dig?
– Han jobbar alltså för dig, upprepar Jonas, allt för häpen för att kunna få fram något annat. Vad är det här för en kvinna? Jo, säger han till slut, man skulle väl kunna säga att han gör det. Våra vägar har korsats.
– Men jag ska inte göra något dumt, bedyrar kvinnan. Jag ska göra vad du än säger åt mig. Jag lovar.
– Just nu, avbryter Jonas, säger jag åt dig att knipa käft och inte öppna munnen förrän jag säger till. Låt mig se nu, fortsätter han, var var jag nu? Javisst ja, Johnny och hans små egenheter. Och du var utvald av honom, var det inte så? Men du ska inte oroa dig, att vara utvald av Johnny är speciellt. Och det behöver egentligen inte vara så negativt. Det kan gå åt andra hållet också vet du. Det kan också bli ditt livs bästa ögonblick. Och när det väl händer kan du inte annat än att fråga dig; Vad är det som händer? Har jag varit rädd för den här stunden i hela mitt liv? Är det här vad jag fruktat? Men som sagt; man vet aldrig. Vad som helst kan hända. Det enda man egentligen kan säga säkert om Johnny är att han kommer. Förr eller senare står han där, och när han gör det har du inget annat val än att följa med honom. Det enda man kan se till är att skjuta upp mötet så länge det går;
– Tyvärr är det på den punkten du har strulat till det, stumpan. Du har inte undvikit Johnny, inte ignorerat honom eller försökt att blidka honom. Tvärtom, stumpan! Du har bjudit in honom. Du har gjort allt utom att ställa dig upp och skrika och vifta” Här är jag Johnny. Här är jag. Kom och ta mig, Johnny”. Det där sista säger Jonas med drypande sarkastisk röst och pipig, feminin röst. Inte helt olik hans vanliga röst. Efter denna långa monolog tittar han på kvinnan ur ena ögonvrån. Ha, tänker han. Det sista som kommer att ploppa upp i den brudens hjärna är ”Farbror Jonas”. Allt hon kommer att tänka på den närmsta kvarten är Johnny och hur hon ska undvika ett rendevouz med grabben. Genialt, Jonas, helt enkelt genialt.
Han kan inte riktigt säga var ifrån Johnny kom, men helt plötsligt fanns han där i bakhuvudet. Jonas kan nästan se honom framför sig. En 2000-talets James Dean, i svart skinnjacka och slitna jeans. Med ring i ena örat och en cigarett nonchalant instucken i ena mungipan. Vid närmare eftertanke, är nog Johnny exakt den lekkamrat Jonas själv skulle vilja ha.
– Åh, Johnny, tänker han för sig själv. Här är jag. KOM OCH TA MIG.
– Bara en sak till, fortsätter han, innan vi börjar prata affärer på riktigt. Det kommer att ha med vatten att göra.
– ?????
Kvinnan tittar på honom med frågande blick, men tack och lov har hon vett att hålla truten.
Johnny, svarar han lent. När du träffar Johnny kommer det att vara i närheten av vatten.
Stina
– Farbror John Blund, fortsätter han så, är inte en kille jag tror att du har någon närmare lust att lära känna, eller hur? Och tro mig stumpan, om du så bara tänker på att fly, om du så mycket som ser dig om efter en väg ut, en räddare i nöden, om du så bara tar ett steg för långt ifrån mig så kommer Johnny, och han är ingen passande lekkamrat för en flicka i din situation. Han kan komma när som helst, hur som helst. Det är därför han är så fruktad. Han kan vara kulan i ryggen när du försöker springa ifrån mig, han kan vara sömnmedlet i ditt te som gör att du aldrig vaknar upp igen. Johnny kan till och med vara den där bakfulla lastbilschauffören som aldrig borde satt sig bakom ratten. Med Johnny vet man aldrig riktigt. Han kan ta vilken gestalt som helst, och du kan vara säker på att han kan se till att slutet blir värre än du någonsin kunnat föreställa dig. När Johnny kommer, stumpan, gör han det med besked. Det är då man får vad man förtjänar. Sättet han gör det på, förstår du, beror helt och hållet på dig själv. Han kan komma i dina drömmar, och ta dig med utan att du vet vad som händer, han kan komma smygande i dina tankar och få dig att göra sådant du aldrig skulle drömma om att göra annars; sätta det där rakbladet mot handleden, gå ner till en ödslig tågcentral och vänta, och vänta och vänta….. Eller han kan tvinga dig att sätta den där pistolen mot huvudet och trycka av. Han kan tvinga dig att göra det, få handen att krama avtryckaren och allt du kan tänka medan du gör det är att du vill leva, att det inte kan hända, men det gör det. Sådan är han Johnny, och han kan göra långt värre saker än det där. Det där är sådant som händer varje dag. Men för de särskilt speciella, Jonas sänker rösten och lutar sig närmare kvinnan, ser han till att deras sista ögonblick i livet också blir deras värsta. Och jag har på känn att du är en av de utvalda. Han lutar hakan i ena handen och studerar kvinnan noggrant.
– Jupp, säger han, det är jag säker på. Jag kan nästan se honom i dina ögon. Han kommer för dig. Snart. Snart.
Kvinnan tittar oroligt på honom.
– Och den här Johnny, säger hon. Han jobbar alltså för dig?
– Han jobbar alltså för dig, upprepar Jonas, allt för häpen för att kunna få fram något annat. Vad är det här för en kvinna? Jo, säger han till slut, man skulle väl kunna säga att han gör det. Våra vägar har korsats.
– Men jag ska inte göra något dumt, bedyrar kvinnan. Jag ska göra vad du än säger åt mig. Jag lovar.
– Just nu, avbryter Jonas, säger jag åt dig att knipa käft och inte öppna munnen förrän jag säger till. Låt mig se nu, fortsätter han, var var jag nu? Javisst ja, Johnny och hans små egenheter. Och du var utvald av honom, var det inte så? Men du ska inte oroa dig, att vara utvald av Johnny är speciellt. Och det behöver egentligen inte vara så negativt. Det kan gå åt andra hållet också vet du. Det kan också bli ditt livs bästa ögonblick. Och när det väl händer kan du inte annat än att fråga dig; Vad är det som händer? Har jag varit rädd för den här stunden i hela mitt liv? Är det här vad jag fruktat? Men som sagt; man vet aldrig. Vad som helst kan hända. Det enda man egentligen kan säga säkert om Johnny är att han kommer. Förr eller senare står han där, och när han gör det har du inget annat val än att följa med honom. Det enda man kan se till är att skjuta upp mötet så länge det går;
– Tyvärr är det på den punkten du har strulat till det, stumpan. Du har inte undvikit Johnny, inte ignorerat honom eller försökt att blidka honom. Tvärtom, stumpan! Du har bjudit in honom. Du har gjort allt utom att ställa dig upp och skrika och vifta” Här är jag Johnny. Här är jag. Kom och ta mig, Johnny”. Det där sista säger Jonas med drypande sarkastisk röst och pipig, feminin röst. Inte helt olik hans vanliga röst. Efter denna långa monolog tittar han på kvinnan ur ena ögonvrån. Ha, tänker han. Det sista som kommer att ploppa upp i den brudens hjärna är ”Farbror Jonas”. Allt hon kommer att tänka på den närmsta kvarten är Johnny och hur hon ska undvika ett rendevouz med grabben. Genialt, Jonas, helt enkelt genialt.
Han kan inte riktigt säga var ifrån Johnny kom, men helt plötsligt fanns han där i bakhuvudet. Jonas kan nästan se honom framför sig. En 2000-talets James Dean, i svart skinnjacka och slitna jeans. Med ring i ena örat och en cigarett nonchalant instucken i ena mungipan. Vid närmare eftertanke, är nog Johnny exakt den lekkamrat Jonas själv skulle vilja ha.
– Åh, Johnny, tänker han för sig själv. Här är jag. KOM OCH TA MIG.
– Bara en sak till, fortsätter han, innan vi börjar prata affärer på riktigt. Det kommer att ha med vatten att göra.
– ?????
Kvinnan tittar på honom med frågande blick, men tack och lov har hon vett att hålla truten.
Johnny, svarar han lent. När du träffar Johnny kommer det att vara i närheten av vatten.
Stina
måndag 8 november 2010
Får jag lov till nästa dans, vifta på din lilla svans?
Blev så sugen på att höra Sofias polkagrispolka att jag var tvungen att You tuba den, men tyvärr (eller kanske snarare tack och lov) fanns den bara på originalspråk.
I vilket fall är det något jag tycker att ni måste höra, den förhöjer vilken tråkig måndagskväll som helst. Bifogar två versioner, originalet med Doris Day samt The Sgt. Wilson´s Army Show´s version - mycket underhållande!
Stina
I vilket fall är det något jag tycker att ni måste höra, den förhöjer vilken tråkig måndagskväll som helst. Bifogar två versioner, originalet med Doris Day samt The Sgt. Wilson´s Army Show´s version - mycket underhållande!
Stina
Kurslitteratur
I brist på tid för ett riktigt inlägg slänger jag in en bild på en av mina kursböcker.
Anna Höglunds avhandling om Vampyrberättelser från 1700-talet till idag. Riktigt intressant. Dessutom gör den sig bra i bokhyllan. Fler avhandlingar och kursböcker med snygga omslag, tack!
Dumpad vid tredje dejten
Ja, det är precis vad Dexter har blivit. Sitt charmiga yttre till trots visade han sig vara en riktig tråkmåns. Inte vet jag om det har kommit fler, eller kanske väntas komma fler Dexter-böcker, men det är heller inget jag kommer att bry mig nämnvärt om. Dexter i bokformat är helt enkelt så mycket tristare än Dexter i tv-rutan. Ja, han är faktiskt så tråkig att jag knappt tycker att han förtjänar att recenseras så det här blir en recension i miniformat och gäller del två och tre i serien- Dearly devoted Dexter och Dexter in the dark.
Del två är, till skillnad från övriga två delar i serien, inte inriktad mot övernaturligt, hokuspokus och sanndrömmar. Tack och lov! Efter Stinas beskrivning av den hade jag förväntat mig något värre. Den kan bäst beskrivas som en halvdan deckare, snabbt läst och snabbt glömd. Ja, faktiskt har jag så här i efterhand svårt att komma ihåg någon egentlig handling, så är du nyfiken på vad Dexter har att erbjuda i del två är det bara att öppna boken och börja läsa (fast jag rekommenderar det inte!).
Del tre till sist, ja det är här det börjar spåra ur på allvar. Jeff Lindsey tar i allt vad han har för att få boken att bli så fånig som möjligt. Likt Kajsa Varg verkar han gå efter konceptet att man tager vad man haver, och i Lindseys skafferi verkar det finnas lite allt möjligt. En dos fånig kultdyrkan, en tesked demoneri, en kopp klyschor, lite Steven Kinginspiration på det och så rör om ordentligt i grytan. Alltså seriöst, vad är det här? Boken hade känts betydligt mer fräsch och spännade om Lindsey hållt sig till konceptet i serien, den med en charmig kille som helt enkelt har en lite annorlunda hobby.
Del två är, till skillnad från övriga två delar i serien, inte inriktad mot övernaturligt, hokuspokus och sanndrömmar. Tack och lov! Efter Stinas beskrivning av den hade jag förväntat mig något värre. Den kan bäst beskrivas som en halvdan deckare, snabbt läst och snabbt glömd. Ja, faktiskt har jag så här i efterhand svårt att komma ihåg någon egentlig handling, så är du nyfiken på vad Dexter har att erbjuda i del två är det bara att öppna boken och börja läsa (fast jag rekommenderar det inte!).
Del tre till sist, ja det är här det börjar spåra ur på allvar. Jeff Lindsey tar i allt vad han har för att få boken att bli så fånig som möjligt. Likt Kajsa Varg verkar han gå efter konceptet att man tager vad man haver, och i Lindseys skafferi verkar det finnas lite allt möjligt. En dos fånig kultdyrkan, en tesked demoneri, en kopp klyschor, lite Steven Kinginspiration på det och så rör om ordentligt i grytan. Alltså seriöst, vad är det här? Boken hade känts betydligt mer fräsch och spännade om Lindsey hållt sig till konceptet i serien, den med en charmig kille som helt enkelt har en lite annorlunda hobby.
söndag 7 november 2010
Glass är gott på sätt och vis, men jag vill ha min polkagris!
Stina har ju skrivit en del om Annabell Lee och om den faktiskt riktigt bra svenska översättningen på dikten. Jag är därför säker på att hon kommer att uppskatta den briljanta översättningen av sången "Sugarbush", på svenska "Polkagrispolkan". Källan till denna briljanta översättningen är ingen mindre än den underbara tidningen "Fickjorurnalen", i detta fall årgång 1953.
Utan vidare presentation kommer nu:
Sugarbush
Sugarbush, come dance with me,
Let the other fellows be
Dance the Pola merrily,
sugarbush, come dance with me.
Oh, we never not gonna go home!
We won´t go, we won´t go!
Oh, we never not gonna go phone,
´Cause mother isn´t home!
Oh, Sugarbush, I love you so,
I will never let you go.
Don´t you let your mother know,
Sugarbush, I love you so.
Chocolate, you are so sweet:
you, yes, you, I´d like to eat:
If I do, oh, what a treat!
Chocolate, you are so sweet:
Oh, we never not gonna go home!
We won´t go, we won´t go!
Oh, we never not gonna go phone,
´Cause mother isn´t home!
Oh, Sugarbush, what shall I do?
Mother´s not so pleased with you.
Promise me you will be true,
And I´ll come along with you.
Den briljanta svenska översättningen. Hört talas om konstärliga friheter någon?
Polkagrispolkan
Hopp, du lilla polkagris
du är söt på sätt och vis!
Får jag lov till nästa dans,
vifta på din lilla svans?
Det är inget, som du inte får
för mamma mesamma,
när som polkagrispolkan den går.
Vi ringer inte hem!
Å hej, min lilla polkagris
var nu inte kall som is.
Glass är gott på sätt och vis
men jag vill ha min polkagris.
Polkagris, vad jag är glá
du kan doppas i choklá,
brunt och rött och vitt blir bra,
Polkagris, vad jag är glá.
Det är inget som du inte får
för mamma mesamma,
när som polkagrispolkan den går.
Vi ringer inte hem!
å, polkagris du lilla säj,
mamma gillar inte dej,
lova mej att säja nej,
om nån annan bjuder dej.
Utan vidare presentation kommer nu:
Sugarbush
Sugarbush, come dance with me,
Let the other fellows be
Dance the Pola merrily,
sugarbush, come dance with me.
Oh, we never not gonna go home!
We won´t go, we won´t go!
Oh, we never not gonna go phone,
´Cause mother isn´t home!
Oh, Sugarbush, I love you so,
I will never let you go.
Don´t you let your mother know,
Sugarbush, I love you so.
Chocolate, you are so sweet:
you, yes, you, I´d like to eat:
If I do, oh, what a treat!
Chocolate, you are so sweet:
Oh, we never not gonna go home!
We won´t go, we won´t go!
Oh, we never not gonna go phone,
´Cause mother isn´t home!
Oh, Sugarbush, what shall I do?
Mother´s not so pleased with you.
Promise me you will be true,
And I´ll come along with you.
Den briljanta svenska översättningen. Hört talas om konstärliga friheter någon?
Polkagrispolkan
Hopp, du lilla polkagris
du är söt på sätt och vis!
Får jag lov till nästa dans,
vifta på din lilla svans?
Det är inget, som du inte får
för mamma mesamma,
när som polkagrispolkan den går.
Vi ringer inte hem!
Å hej, min lilla polkagris
var nu inte kall som is.
Glass är gott på sätt och vis
men jag vill ha min polkagris.
Polkagris, vad jag är glá
du kan doppas i choklá,
brunt och rött och vitt blir bra,
Polkagris, vad jag är glá.
Det är inget som du inte får
för mamma mesamma,
när som polkagrispolkan den går.
Vi ringer inte hem!
å, polkagris du lilla säj,
mamma gillar inte dej,
lova mej att säja nej,
om nån annan bjuder dej.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)