Franny och Zooey av J.D Salinger

Franny och Zooey är bror och syster och större delen av romanen handlar om deras tämligen komplicerade relation. Uppfostrade som de blivit av sina äldre bröder och uppvuxna som, tillsammans med sina 5 syskon, några av de smarta barnen i radioprogrammet ”De kloka barnen” har de vuxit upp till att inte riktigt passa in tillsammans med sina jämnåriga kamrater. Båda är något på 20 och båda har svårt att umgås med folk utan att kritisera, raljera och vara ganska påfrestande. Någon som mer än andra får ta del av detta är deras mamma, som ändå har utvecklat en slags moderlig ignorering av problemet.

Skulle man umgås med något av syskonen skulle det alltså kunna bli ganska påfrestenade, men att som läsare få ta del av en kort period i deras liv är roande och underhållande och man vet aldrig riktigt vart man har någon av dem. Det är just i interaktionen mellan syskonen som romanen glimrar till och syskongnabb har aldrig varit så här utflippat eller utstuderat. Eller för den delen gnabbet Zooey har med mamman, jag vet inte riktigt vem av dem jag tycker synd om.....

Vet att Stina recenserat denna tidigare och det bestående minnet av recensionen är att Freddie känns igen i familjens katt, vilket jag bara kan instämma i! Det här var för övrigt årets första utlästa bok och man kan ju hoppas att resten av bokåret ska bjuda på samma kvalitativa läsning.

//Sofia

Snabbrecension: Fem små grisar av Agatha Christie

Ännu en Christie-deckare har blivit utläst och denna var nog den bästa hittills. Det handlar om hur en konstnär blir mördad. Hans fru döms för brottet, och nu 16 år senare vill dottern ha veta på sanningen. Hennes mor har i ett brev, som dottern fick vid hennes död, svurit på att hon inte mördade fadern och nu vill dottern veta om detta är sant. Hercule Poirot lejs för att ta reda på sanningen och han finner 5 stycken som kan vara skyldiga, 5 små grisar... Det är älskarinnan, den gode vännen, grannen, halvsystern och guvernanten. Som vanligt lyckas jag inte gissa vem mördaren är, he he. Men det är ganska underhållande läsning och den här gången tycker jag inte att det blir allt för invecklat. En helt ok deckare att läsa under lata dagar!

// Sofia