Let the game begin

Del sjutton
Med steg så tysta och smygande att till och med skräckens mästare Fluffy skulle ha blivit stolt över honom närmar sig Jonas sakta men säkert den plats där de hemska skriken för bara några korta minuter sedan ljöd hemska och blodisande. Med ryggen pressad mot husväggarna och ögonen ivrigt spanandes runtomkring sig efter kända och okända faror avancerar Jonas framåt. Och allt verkar gå som han planerat. Ingen hoppar fram ur mörkret för att skrämma livet ur honom (som om de skulle lyckas med det, de små skitarna), inga fotsteg hörs i mörkret utom hans egna och inga viskande röster avslöjar att det finns någon i närheten.

Till slut tror han sig stå i närheten av vad som skulle kunna vara den rätta platsen. Han pressar sig ännu närmare den kalla husväggen och tittar försiktigt runt hörnet sedan han enligt konstens alla regler sett till att kusten är klar. Men i dunklet är det inte mycket han kan urskilja. Gatlyktans dunkla sken förmår inte lysa upp gränden ordentligt och allt Jonas otränade mörkerseende kan skymta är ett öde torg, vid vilket en uttorkad fontän tronar.

Men vänta, nu tycker han sig se rörelser vid högra sidan av fontänen. Två gestalter böjer sig mot den. Vad är det egentligen de håller på med? Jonas anstränger sig till det yttersta för att försöka urskilja vad de gör. Men förgäves, det är lika bara att inse att han måste komma närmare om han ska ha en chans att se vad det är som försiggår. Men han måste ta det lugnt, lugnt och försiktigt. Inga överilade rörelser nu. Han har kommit så här långt och nu ska de inte få upptäcka honom. Han ska driva sin hämnd långt. Sin ljuva, välförtjänta hämnd. Han ska få dem att skrika och ropa efter mamma. Han ska få dem att kissa på sig av skräck, han ska få dem att tillbe honom. Deras övermänniska Jonas ska triumfera och de ska krypa i stoftet för honom. He He Heeeeeeee. Inombords ljuder ett hemskt och vansinnigt skratt som bara längtar efter att få tränga fram över hans läppar. Men Jonas besinnar sig. Let the game Begin!

Frågan är bara; hur ska han egentligen få småungarna så vettskrämda som bara möjligt. Här är inte läge för några halvmesyrer, här är det kall skräck som gäller. Hmm, tänker Jonas och kugghjulen snurrar. Så kommer han att tänka på något han läste för ett par år sedan. Något om en blåklädd man i trikåer, något om Fantomen, djungelns och alla onda mäns skräck. Det funkade för Fantomen, men frågan är om det kommer att funka för honom, Jonas. Det skulle kunna gå!

Hur var det nu? Javisst, ja. Det var de här skurkaktiga typerna, bankrånare kanske de var? Eller var de mördare? Ja, ja, hur som helst. De var där i djungeln och gömde sig när HAN med stort H fick reda på det. Det var en fyra- fem stycken av dem, men med hjälp av list och styrka klarade han av det minsann, och det kommer Jonas också att göra. Fantomen spelade på deras rädsla och det är precis vad Jonas också ska göra. Först ritade han en dödskalle, och oj vad de freakade ut när de fick se den. Jonas skrockar inombords. Vad gjorde han sen? Javisst, han slog ner en av dem och dödskallemärkte honom. Den delen får han tyvärr skippa. Sen talade han ur mörkret med en skrämmande röst och resten av dem flydde. Det kan han garanterat klara av.

Vilken plan, vilken plan! Med fingrar darrande av upphetsning tar Jonas fram sin svarta kajalpenna ur fickan. Här ska skapas konst!

Stina

Månadens tema oktober: Det aningen störda temat (med psykopater, konstiga människor och mordiska androider)

Månadens bok: Do androids dream of electric sheeep? av Philip K. Dick 1968.

De tre första Dexter-böckerna av Jeff Lindsay:
Darkly dreaming Dexter 2004.
Dearly devoted Dexter 2005.
Dexter in the dark 2007.
Skrattets rike (The Land of Laughs) av Jonathan Carrol 1980.
Lustans lagar (Rules of Attraction) av Bret Easton Ellis 1987.
Hey Dolly av Amanda Svensson 2008.

Månadens tema är aningen stört, och kan på så sätt påminna om mina fellow boktrianglare, så tack för inspirationen tjejer! Efter att månadens tema är genomfört, hur många av böckerna ni än väljer att läsa, så får ni gärna skriva ett litet inlägg om vilken av de många störda huvudpersonerna ni tycker mest påminner om er själva. Kanske kan ni se drag av er själva i flera, vad vet jag, det återstår att se. Mycket spännade.

Månadens bok Do androids dream of electric sheep? är boken som Bladerunner löst baserats på. Vi får följa den licenserade prisjägaren Rick Deckard i jakten på sex androider. De ser ut och tänker som människor men är ytterst farliga. Romanen är flerfaldigt prisbelönad och eftersom jag tycker om filmen har jag länge velat läsa den, och nu slipper jag läsa den själv också eftersom det är Månadens bok. Låt oss bara hoppas att den är minst lika bra som filmen.

Dexter-böckerna kräver nog ingen närmare introducering. Läs dem om du vill komma vår favoritseriemördare närmare inpå livet. He´s as charming as ever and just as deadly... Passa dig om du har som hobby att att choppa medmänniskor i bitar – Dexter är aldrig långt borta.

Skrattets rike handlar om Thomas Abbey som är smått besatt av den döde författaren Marshall France. Hans liv tar en ny vändning när han möter en kvinna som är lika besatt av Marshall France som hans själv. Tillsammans ger de sig av till författarens hemstad, en liten landsortshåla, för att skriva hans biografi. När de anlänt till staden börjar snart underliga saker att utspela sig, bland annat stöter de på en talande hund och en märkligt likgiltig lokalbefolkning. Något är helt klart off, men vad?

Lustans lagar utspelar sig vid Camden College, en konstskola för rikemansbarn i New England. På Camden College finns bara en regel: Det finns inga regler. Så snurrar det på med alkohol, droger, sex och vilda campuspartyn.

I Hey Dolly dissar huvudkaraktären sin pandaälskande pojkvän, sina neurotiska vänner, sina menlösa syskon, och ja de flesta i sin närhet. Jag gör inte ens ett försök att beskriva Dolly själv här, hon måste upplevas – så läs!

Stina

Vinstregn!

Ännu en gång har jag vunnit Boktipsets ”Veckans tävling” och denna gång var det lite av en storvinst med hela sju böcker i potten. Me likey, me likey a lot!!!! Det känns himla bra faktiskt med en trevlig bokvinst i dessa panka tider.

Tävlingen gick ut på att svara rätt på tre frågor gällande bokmässan samt att tala om vilken svensk författare man helst skulle vilja se i Nyläst under hösten. Nyläst är ett bokprogram som sänds på Axess-TV söndagar kl 21.30. Djupintervjuer av aktuella författare blandas med litteraturtips, så missa inte i fortsättningen!

Jag vill (självfallet) helst av allt se Björn Ranelid som en av gästerna, och min motivering var: Han är ständigt aktuell och jag vet ingen annan svensk författare som bjuder mer på sig själv. Man behöver inte ens ha läst någon av hans böcker för att vilja se honom i rutan.

Följande böcker ingick i vinsten:
Niceville av Kathryn Stockett,
I det sista regnet av Janesh Vaidya
Tusen gånger starkare av Christina Herrström
Ingersonetterna av Magnus William-Olsson
Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström
Mysteriet döden av Jonathan Lindström
Italiensk fastfood av Paolo Roberto.

För mig är det mestadels nya författarbekantskaper. De jag känner till sedan tidigare är Paolo Roberto (förstås) och så Niceville av Kathryn Stockett, eftersom ett litet smakprov ur denna bok ingick i en tidigare bokvinst. Jag har faktiskt precis läst ut detta smakprov, så den är i färskt minne vilket känns mycket passande. Det ska också bli kul att se om det kanske döljer någon ny favorit bland de övriga okända författarna.

Hur är det med er andra? Är titlarna eller författarna ovan något ni känner till?

Stina