Äntligen sommar!

Efter att ha läst ut månadens bok "Sommarens ljus" samtidigt som vi fick värmebölja här i Visby är det svårt att inte få värsta sommarkänslorna.

Handlingen kretsar kring 17-åriga Kate som på grund av sjukdom spenderar sommaren hemma med familjen. Detta är något hon inte sett fram emot eftersom hon och hennes pappa som är en känd konstnär inte kommer vidare bra överrens. Hon tycker att han kontrollerar sin omgivning på samma sätt som Prospero gör i Shakspeares Stormen. Men sen kommer 25-åriga Ian till gården för att katalogisera hennes fars verk och då börjar hon känna att det kanske inte är så illa att vara hemma ändå....

Precis som Stina förespråkat är detta en riktigt bra ungdomsbok som inte skriver en på näsan eller är övertydlig med hur personerna i boken handlar eller beter sig. På ett väldigt finstämt och nedtonat sätt redogör den för hur det kan kännas när man upplever sin första förälskelse, men också hur det är att växa upp och försöka finna sin egen plats i tillvaron utan att behöva leva i skuggan av sina föräldrar. Lite underhållande tycker jag det är när Kate, som bor på en ö, klagar på alla turister som kommer med färjan. Jag kan bara instämma!

Svagheten med boken tycker jag är det lite väl abrupta slutet. Jag har ingenting emot att allt inte knyts ihop fint på slutet eftersom det på något sätt inte hade passat ihop med övriga boken, men att avsluta boken så pass abrupt som Oneal gör tycker jag sänkte betyget en aning. Förutom det har jag dock inga invändningar alls att göra och jag ser fram emot och hoppas att all juliläsning kommer att vara lika bra!

Jag gillart!

Efter att ha läst bara för att få slut på skiten (trist-triologin) i ett par dagar nu är jag mycket tacksam för att äntligen läsa en bok och kunna njuta av hur bra den är! Jag jobbar ju den här veckan och har inte mycket tid för läsning, så det är fint att kunna njuta lite av en välskriven bok de få stunder jag har tid att sätta mig ner. Tack Stina för "Sommarens ljus"- den kommer att bli utläst redan ikväll tror jag!

Äntligen!

Äntligen har jag tragglat mig igenom triologin Syrenernas tid som låg på förra månadens boklista. Det är en underdrift att säga att det inte var min typ av litteratur (något av det tristaste jag läst faktiskt). Men här kommer i alla fall en liten minrecension av triologins alla delar.

Den första boken heter "Min älskade slaktare". Den utspelar sig i mitten av 50-talet och kretsar kring ett gäng människor vars liv är beroende av samhällets järnverk. Främst kretsar handlingen kring familjen Svensson, mamma Elsa, Pelle som är hennes suput till man och deras son Bosse. Självklart får man också möta slaktaren som namnget boken.

Den andra boken heter "Syrenernas tid".I denna bok har familjen Svensson flyttat in till stan. Pelle fortsätter supa, Bosse tafsar på smnåflickor och i lägenheten intill bor ett alkholistpar där mannen slår hustrun och brodern tafsar på sin syster. Jag tycker denna beskrivning säger allt om vilken härlig bok detta är (hur kunde den bli utgiven?)

Den tredje (och tack och lov sista) boken heter "Som en lilja" och det har nu hunnit bli tidigt 60-tal. Bosse börjar jobba, medan hans pappa förlorar arbetet på grund av att han dricker för mycket. Och det är ungefär samma trista handling som i de övriga böckerna.

Min första invändning mot denna dynga är det trista språket. Det är slang till höger och vänster- hä hä, din jävla pissruska, dä i stället för det osv i all oändlighet. Jag gillar det inte! Min andra invändning är det trista white-trash samhälle som skildras. Jag vägrar tro att människorna på 60-talet var sådana bonnlurkar hela bunten och om de var det är jag då glad att jag är för ung för att ha upplevt det. Min tredje invändning är att författaren gillar att skriva om hur människor tänker på sex, runkar och tafsar på varandra. Give it a rest liksom. Inse att du är ett pervo som inte kan skriva och ta och gör något vettigt!

Ansiktslös

Så var det dags igen, del fem och sex av Ansiktslös.

Del fem
Visst, visst lovade man honom genast. Jonas var tillräckligt oberäknelig som det var. Tänk då inte på hur det skulle vara att bli hemsökt av honom. Man ryste vid tanken. Nej, nej, inget söl alltså. Lite trevliga sömnpiller kanske?

I alla fall. Vår Jonas är just nu på väg till jobbet. Precis som vanligt. Först tio minuters väg till närmsta hållplats och sedan 666:ans buss fem hållplatser. Sedan framme vid jobbet. Preciiis som vanligt. Men ödet vill sig annorlunda denna dag. Ödet har något helt annat i beredskap för vår lilla Jonas. Detta kommer att bli en dag han sent kommer att glömma.

Men hittills har allt flutit på som vanligt. Han sitter på bussen och drömmer om att ligga och slappa på en solig strand i något fjärran land, med en paraplydrink i handen och en stilig främling vid sin sida. Dröm sött Jonas, snart kommer det att vara slut.
(To be continued…)

Del sex
Bussen stannade med ett ryck vid ändhållplatsen och Jonas väcktes brutalt ur sina dagdrömmar. Han suckade lite, lade huvudet på sned och försökte frammana den stilige främlingens ansikte igen, men förgäves… Han var åter fast i den färglösa vardagen och drömmen var hopplöst förbi.

Jonas arbetade som frisör, och trivdes med det. Vanligtvis hade han inget emot att gå till jobbet, tvärtom. Han älskade att se människorna komma in genom dörren gråa och trista, och ut igen med en ny spänst i stegen. De kom in som fula ankungar och vandrade ut igen som fullfjädrade svanar, allt tack vare Jonas.

Han älskade att ge tips och råd om nya frisyrer och spännande hårfärger. Folk anförtrodde sig till honom, och vad gällde skvaller var hans lilla salong rena guldgruvan. Stamgästerna kändes som nära vänner, och han gjorde en ära i att komma ihåg namn och andra privata små detaljer. Hos honom skulle folk känna sig välkomna och ompysslade. Man skulle inte bara komma ut därifrån med en ny frisyr utan också med en stärkt självkänsla. Jonas fick dem alla att våga lite mer, att ge sig hän och prova något nytt, som ingen annan frisör skulle ha fått dem till. Det var i alla fall så Jonas föredrog att se på saken. Han kunde framhäva sina kunders naturliga skönhet och dölja deras små fel och skavanker. Allt låg i hans händer. Han kände sig närmast som Gud när han arbetade och njöt av varje sekund, men inte idag.

Var det föraningar om vad som komma skulle, eller hade han bara vaknat på fel sida just denna morgon? Hur som helst var det med en gnagande känsla i magen han klev innanför dörren på ”Salong Chic”.

Stina