Kärlekens geografi av Nina Bouraoui

Förra årets näst sista utlästa bok:
Pretentiös kortroman som känns självbiografisk och skildrar relationen mellan en kvinnlig författare och en 16 år yngre man. Man får följa dem under den första tidens skälvande, sköra förälskelsefas och in i det etablerade förhållandet.

Både stilen och handlingen påminner mig om Marguerite Duras romaner,  då hon  också har en tendens att ta sig själv på lite för stort allvar. Inledningen är dock rolig (men kanske omedvetet?) med att huvudpersonen går in på kärleksintressets hemsida flera gånger dagligen och obsessar. Hon börjar isolera sig, planerar sin tid efter hans och kan inte tänka på något annat. Hon leker med tanken på att skriva till honom, men gör det inte förrän långt senare. På följande sätt börjar alltså relationen redan innan den ens börjat, och jag kan inte låta bli att tänka på relationen i ”Fartyget Night” där de älskande har en relation utan att någonsin se varandra. Till slut skriver hon dock till honom och så börjar de kommunicera via brev och e-mail för att till slut tala i telefon och till sist äntligen träffas ansikte mot ansikte.

Det är på så viss egentligen inte det allra första mötet som blir inledningen på deras relation utan snarare frånvaron av den andre, då de endast "träffas" genom sina skriva ord. Brevväxlingen blir också snabbt allt intensivare, för att snart överskugga allting annat, och det allra sista mailet skriver hon till honom innan hon har hört hans röst i telefonen eftersom hon vet att korrespondensen kommer att förändras av detta.

Som läsare smittas jag av hennes känsla av att förhållandet egentligen aldrig är tänkt att hålla och jag sitter hela tiden och väntar på tecknet som visar att det snart kommer att vara över, och jag gillar hur författaren inte serverar oss ett enkelt svar på den frågan.

//Sofia

Piratika av Tanith Lee

Så har det blivit dags med recension av ännu en 2012-bok. Läst i maj, hrm....

Handlingen i korthet:
Den 16-åriga Artemesia, Art, har av sin pappa blivit inspärrrad på Änglarnas internatskola för unga flickor. Efter en olyckshändelse där hon slår i huvudet börjar minnen av hennes döda mamma, piratkaptenen, komma tillbaka vilket får Art att rymma från internatet för att komma i kontakt med den gamla besättningen. Det ska dock visa sig att hennes minnen av mamman inte helt är att lita på..

Omdöme:
Det här är tyvärr ingen av Lees bättre böcker. Till skillnad från många av hennes överiga är den här alltför barnslig för min smak, och dessutom vilket är ovanligt för henne, med avsaknad av budskap. Och det är ju det jag gillar med större delen av hennes produktion – vare sig de är lättsamma eller mer allvarliga brukar det vara något som Lee har att säga med sin roman. Något som gör att man som läsare grips tag och sugs in i hennes värld.

Men den här, nja! Den är helt enkelt för lättsinnig, vilket självklart kan ha att göra med att den nog riktar sig till en yngre läsarkrets än många andra av hennes böcker. Det är riktigt synd då det är ont om bra litteratur i ungdomsgenren.

// Sofia