Recension av The virgin suicides av Jeffrey Eugenides

För ett antal år sedan såg jag filmen som är baserad på boken och jag kommer ihåg hur fin jag tyckte att den var. Filmen tog sig tid att bygga upp stämningen så bra och handlingen, hur morbid den nu än var, fick på något sätt ett slags romantiskt skimmer över sig som jag gillade. Sen var rollbesättningen väldigt bra där jag har för mig att Kirsten Dunst spelade rollen av en av flickorna, Lux tror jag att det var. I filmen grep rollfigurerna tag och man berördes - tyvärr visade det sig inte vara på samma sak med boken som ju ändå är förlagan till filmen. Trist!

Boken visade sig snarare var seg, långtråkig och med dåliga karaktärsporträtt som inte alls grep tag. Ett riktigt sömnpiller! När flickorna så småningom trillade av pinn den ena efter den andra brydde man sig inte alls om det, utan tänkte mer att ja ha, men nu måste den ju ta slut snart! De var alla så platta och dåligt beskriva att de inte kändes som riktiga människor utan bara som dåligt beskrivna karikatyrer. Jag kan inte fatta att boken fått så bra kritik som den fått, och än mindre att man faktiskt valde att göra film av den (en film som med råge överträffade originalet).

Så se gärna filmen, men ni kan skippa boken tycker jag!

Tvillingarna nr 84. Tv-stjärnan Jessica

Så var ännu en kvalitativ tvillinbok utläst. Tack Stina för lite underbar läsning!

I denna tvillingbok kretasar handlingen kring tvprogrammet Blindbock som kan beskrivas som Tur i kärlek om ni minns den gamla tv-klassikern. Det enda som skiljer sig åt i boken är att det i Blinbock är tonåringar (eller typ 12-åringar) som tävlar. I alla fall så ska deltagarna i programmet väljas från just tvillingarna skola och självklart blir de båda valda att delta i programmet. Jessica som en av de tre tjejerna en kille ska välja bland och Elisabeth som "blindbocken" som ska välja mellan tre olika killar. Men i sista stund blir Elisabeth nervös eftersom programledaren har en tendens att driva med blindbockarna och övertalar en inte alls ovillig Jessica till att de ska byta plats. Mer tänker jag inte avslöja här, så om ni vill veta hur det går får ni själva läsa boken.

Till skillnad från många senare delar i Tvillingserien som tyvärr är alltför fåinga och dåligt skrivna håller den här i alla fall en godkänd nivå (även om den absolut inte når upp till de tidigare delarna av serien). Den är läsvärd för stunden och funkar absolut som en halvtimmes (eller kanske snarare 20 minuters?) underhållning

Bokvinst nummer 2

De tre andra böckerna vann jag via Boktipset i deras Per Hagman-tävling. Den ena är förstås skriven av Per Hagman. Det är hans senaste bok Vänner för livet. Jag har aldrig läst någon av hans böcker förut, så det ska bli kul att se om det är något för mig. Självklart kommer en recension så småningom.

De andra två böckerna vet jag ännu inte vilka de är, men det är två nyutkomna pocketböcker baserade på min smak, det vill säga baserat på mina betyg på Boktipset. Ska bli spännande att se vilka de valt ut åt mig.

Stina

Bokvinster

Under den senaste tiden har jag inte bara vunnit en, utan hela två fina bokvinster, sammanlagt fyra böcker. Här nedan presenteras den första boken: Helt random med text och bild av Jessica Laurén.

Helt random är en tecknad serie i pocketformat. Den kanske inte riktigt vänder sig till min åldersgrupp då den handlar om hur det som förälder är att ha tonårsdöttrar (läs fjortisar) som börjar supa, röka och annat som fjortisar brukar göra. Den framställs som ”perfekt för alla er med tonårsbarn” och nu har ju inte jag några sådana.

Däremot kommer man ju lätt ihåg hur det var när man själv började dricka, gjorde häxblandningar och försökte få okända att köpa ut folköl. Hur man rökte i smyg och sedan gnuggade händerna med gräs och sprayade parfym så att det inte skulle märkas (som om det skulle ha hjälpt by the way). Och sedan var man så dum att man trots alla försiktighetsåtgärder stod och rökte i fönstret så att alla nosiga grannar såg och kunde skvallra. Man var inte direkt smart när man var fjortis hehe.

Jag vann den i en tävling från tidningen Tara, där man skulle beskriva ett tonårsminne. Jag skrev något om hur jag håller med Stephen King (från Stand by me/The body) om att man aldrig får sådana vänner igen som man hade när man var tolv tretton år.







Eftersom det är en serie med mycket bilder och ganska lite text läste jag ut den samma kväll som jag fick den. Bilderna är jättefina och de känns mer träffsäkra än texten. Visst känner man igen sig ibland men tonåringarna hon porträtterar känns lite väl fjortisaktiga. Nästan så att man stör sig lite. Ok att vi söp och rökte, men så där höll vi inte på. Vi var inte uberfjortisar, thank God! Dessutom tycker jag att mamman beter sig oansvarigt. Om min dotter söp, rökte och snattade så skulle det få påföljder. Hon skulle få lite värre straff än en veckas utegångsförbud eller att fråntas skjuts till busshållplatsen.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var småkul läsning, men den stora igenkänningsfaktorn infann sig tvärr inte. En bok som skildrade hur det faktiskt var när vi var tonåringar skulle jag sluka med hull och hår. Det skulle vara sjukt underhållande.

Stina

Margareta från Aprilhäxan

Sandra hade rätt, visst är den mystiska arkeologen Margareta från Majgull Axelssons Aprilhäxan.

Boken utgavs 1997 och vann Augustipriset samma år. Margareta är en av de fyra huvudkaraktärerna i boken. Hon är en av de fosterflickor som Tant Ellen tar sig an. De andra två är Birgitta och Christina. Det är dock den fjärde "systern", den gravt handikappade Desirée som bokens titel Aprilhäxan syftar på. Hon är Ellens biologiska dotter, men blev bortlämnad till en institution som liten. Ingen av flickorna känner därför till henne.

Desirée kan varken gå eller tala men hon har andra förmågor. Hon är en aprilhäxa och kan gå in i andra varelser, såväl människor som djur. Hon kan se världen genom deras ögon och till viss del även kontrollera dem. På detta vis kan hon följa sina fostersystrars liv. Hon betraktar dem avundsjukt och upplever att någon av dem stulit det liv som skulle ha varit hennes.

"En av mina systrar stal det liv som var avsett för mig. Jag vill veta vem".

Jag tyckte inte att boken var något vidare dock. Styckena som handlar om alkoholisten och knarkaren Birgitta var bara jobbiga att läsa. Utan henne hade boken varit mycket bättre, men kanske ändå inte riktigt en bok för mig. Den var dock välskriven och udda och jag kommer ihåg den väl fastän det var nästan tio år sedan jag läste den, så kanske skulle jag ge författaren en chans till.

Margareta är alltså fysiker, men har tidigare studerat arkeologi som framgår av utdragen från boken nedan. En tillfällighet i Tanum får henne dock att byta inriktning..





Men vad säger ni om dessa påståenden? När tror ni att vi får åka på seminarier till Grekland? Jag tycker att det känns ganska långt borta just nu.. Men ett glas vin om kvällarna slinker väl ner då och då (eller tre hehe).



Stina

HA! Det är inte bara jag!!!

Efter att ha googlat lite på De gyllene häxornas folk ser jag att många skriver att den är lik Mörkrets väntstra hand.

Mörkrets vänstra hand - en sämre variant av De gyllene häxornas folk?

Även om det nu råkade bli lite fel månadsbok måste jag säga att planeten Vinters klimat i boken passar ganska bra med det otypiska majvädret vi har just nu. Om inte annat kan man ju alltid skatta sig lycklig att klimatet här i alla fall är varmare än det för stackars sändebudet Genly som ständigt får gå runt och frysa i det kalla klimatet på Vinter.

Nu vet inte jag vilket exemplar av boken ni fått med er hem, men den bok jag lånade på bibblan börjar med LeGuins reviderade förord "Är kön nödvändigt?". Själv tyckte jag att det var en lite småkul inledning då den verkligen lyfte fram bokens feministiska motiv. Vilket bra sätt att inleda maj månads tema helt enkelt! Hoppas ni också fatt tag på en bok med lika trevlig inledning!

Trots LeGuins motiv med boken, om den här könslösa världen, tycker jag (och även hon tydligen enligt det reviderade förordet) tyvärr att det inte blir en androgyn värld hon bygger upp utan snarare en manlig sådan, där samtliga karaktärer beskrivs med manligt pronomen. Det känns därför snarare som en värld befolkad av män än av mankvinnor/kvinnomän vilket ju tyvärr inte direkt gagnar bokens syfte.

Däremot är motivet med de androgyna varelserna som tar manligt eller kvinnligt kön endast under en brunstperiod (och inte alltid samma kön, en individ som under en brunst blivit gravid och fött barn kan därefter lika gärna anta manligt kön) intressant. LeGuin utforskar detta könslösa samhälle och försöker se hur detta skulle genomsyra ett samhälle, där ingen grupp ses som svagare eller starkare just eftersom vem som helst under sin nästa kemmer (brunstperiod) kan få såväl manligt som kvinnligt kön. I förordet beklagar dock LeGuin att hon gjorde det lätt för sig genom att låta den ena få manligt och den andra kvinnligt kön under parning då det i praktiken borde ha varit förekommande med kemmer mellan både två av kvinnligt och två av manligt kön.

Parallellt med handligen har LeGuin även inflikat kapitel med berättelser/myter vilket skulle ha kunnat kännas avstoppande på huvudberättelsen, men jag tycker snarare att det fördjupar berättelsen och ger mer förståelse för världen (fast jag kan erkänna att LeGuin i en del andra berättelser varit lite väl förtjust i just detta).

Det jag har invändningar mot är att boken i vissa partier kan kännas lite tung och svårläst genom att den inte riktigt har ett flyt i berättandet. LeGuins karaktärsbeskrivningar tycker jag även lämnar en hel del att önska då karaktärerna i boken, konstigt nog, känns ganska platta och ytligt beskrivna. Inte förrän i slutet av boken tycker jag att man börjar känna förståelse och sympati för dem och liksom i fallet med Hålan tror jag att boken hade greppat tag bättre om karaktärerna gjort det. Men eftersom jag sträckläste boken på en kväll måste väl det ändå vara ett ganska bra betyg? Och det finns även mycket positivt att säga om boken, inte minst grundiden med det könslösa samhället och hur detta skulle påverka en värld. Greppet med sändebudet som kommer i en tid av förändring är också intressant, liksom att han i denna värld är den som ses som pervers då han ständigt har manligt kön, ständigt är i kemmer.

Men sammantaget kan man säga att jag är lite besviken. Jag gillade De gyllene häxornas folk bättre och trodde ju att det var den jag satte mig att läsa, så det spelar givetvis in. Men godkänt och mer därtill blir det absolut för Mörkrets vänstra hand!

Hålan - ännu en recension

Så var äntligen Hålan utläst och klar att recenseras. Temat i denna hans debutroman tycker jag väl känns igen i Min syster Sofie och böckerna är även upplagda på ett snarlikt sätt där båda har en twist i slutet.

Jag har ju läst boken tidigare, även om det var ett antal år sedan, och skillnaden mot att läsa boken då mot att läsa den nu var att jag nu hade ett hum om hur boken skulle sluta och kunde därför medan jag läste hålla koll på hur pass väl Burt byggde upp handlingen i boken mot det oväntade (?) slutet. Och uppbyggnaden och iden till romanen tycker jag Burt väl klarar av att genomföra, även om han till Min syster Sofie behärskar de berättartekniska detaljerna ännu bättre. Det jag har något att invända mot är snarare att karaktärena i boken på något sätt smälter ihop i varandra och Burt lyckas aldrig riktigt helt få dem att stå ut och bli minnesvärda och "riktiga". Det är trist, för hade man känt mer med karaktärerna hade boken lätt fått toppbetyg. Som det är nu tänker man bara när någon mår dåligt eller fasar för livet att jaha, trist för dem. Man engagarerar sig inte i deras öden på samma sätt som man gjorde tex i fallet med Mattie och Sofie. Men helt klart är denna bok värd att läsa och sina brister till trots är det en imponerande debut.

Ooops, my bad, my bad

Hade en trevlig bokläsarkväll igår då jag äntligen avslutade Hålan samt läste ut månadens bok, Mörkrets vänstra hand. Men döm om min förvåning då det går upp för mig att jag förväxlat boken med en helt annan. Typsikt mig va! Boken jag egentligen tänkte på när jag bestämde månadens bok var De gyllene häxornas folk. Men nu får ni helt enkelt hålla till godo med Mörkrets vänstra hand. Den är också läsvärd tycker jag, inte minst på grund av det feministiska temat. I alla fall, till mitt försvar måste jag få säga att böckernas teman påminner mycket om varandra. Båda handlar om världar befolkade av varelser med annat kön än vi (I LeGuins bok tar de antingen kvinnligt eller manligt kön under en brunstighetsperiod varje månad och är annars könslösa och i De gyllene häxornas folk är de könslösa tills de i tonåren antar antingen manligt eller kvinnligt kön), i båda böckerna kommer ett sändebud till planeten och båda handlar om sändebudens försök att förstå den främmande kulturens olika sociala koder. Såg för övrigt att De gyllene häxornas folk visst ska ha en uppföljare. Får kanske ta och föröka klämma in bägge så fort som möjligt. Inte minst skulle det vara kul att se hur lika De gyllene häxornas folk och Mörkrets vänstra hand är.