Tema Juni. Småstads ångest.

Under Juni månad kommer boktriangeln att förflyttas till Sandviken.

De två böckerna jag valt ut är båda skrivna av Sandviken-författaren Anna Jörgensdotter.

Huvudboken, Bergets döttrar, handlar om fem syskon och deras liv i Jäderfors och sandviken under tjugo år(1938-1958).



Bok nummer två är Anna Jörgensdotters debutroman, Pappa Pralin. En kärlekshistoria som utspelar sig på en psykklinik. Den har legat på min läs-lista i några år så det är väl lika bra att ta tag i den?

En annan författare jag rekomenderar att läsa i Juni är Bernt-olov Andersson och hans triologi Syrenernas tid. Även den utspelar sig i Sandviken under 1950-talet.

Tvillingarna nr 71 - Försökskaninen

Nr 71 i tvillingserien handlar om Jessica, som inför specialprojektet gällande amerikanskt 1800-tal, inriktar sig på vooodoo med sin bror Steven som måltavla. Med hjälp av en voodoodocka planerar hon att få Steven till sin lydiga slav.....

Efter att ha läst något kapitel vet man att detta inte är någon av de bättre tvillingböckerna. Tvärtom snarare, med fånig handling, 12-åringar som beter sig som om de snarare vore fem och en synnerligen tillfjnatad intrig kammar den hem bottenbetyg.

Synd, jag trodde ändå att den skulle kunna vara ganska underhållande, och det hade den nog kunnat vara med en författare som hade mer respekt för ungdomslitteratur. Jag menar svart magi, voodoo - whats not to like liksom!

Bokhögen bara växer.....

Ytterligare tillskott till min växande bokhög i form av bokvinsten från Boktipset. Det blev två Ranelidera (weeeeeee!!!), tvärtemotboken och Joyce Carol Oates dagbok (tack Stina för att du var söt och bytte med mig!). Dessutom skickades det också med utdrag ur ytterligare 4 böcker.

Så här ska minsann läsas! Tänkte försöka ta nån timme ikväll och hinna bläddra igenom utdragen i alla fall och kanske läsa ut den där tvillingboken som legat och väntat på mig.

Äntligen är månadens temaböcker utlästa!

Igår läste jag ut Människors barn av P.D James, den sista av de tre månadsböcker jag planerat att läsa under maj.

Boken handlar om en nära framtid, England år 2021, i en värld där det på 25 år inte har fötts några barn. James målar upp denna värld utan hopp om framtiden där åldringar övertalas till kollektivt självmord, kvinnor drar omkring på stan med sina låtsasbarn i barnvagnen och kattungar döps i kyrkan istället för riktiga barn (nahh, tänk vad söt lille Freddie skulle bli i dopkläder!).

Tyvärr var även denna bok, som jag hade stora hopp om, ännu en besvikelse! Iden författaren har om vad som skulle hända i en värld där det inte längre föds några barn är intressant, men han klarar inte av att genomföra den fullt ut. Det är i det fåtal glimtar, som med dessa galna kvinnor och deras låtsasbarn, som boken får liv och faktiskt känns äkta men annars har jag helt enkelt svårt att tro på James universum.

Med sina platta personbeskrivningar (något jag hört tydligen ska vara ett problem i ett flertal av hans böcker) och slarvigt utformade karaktärer bryr man sig helt enkelt inte om vad som kommer att hända med världens sista människor. De får slå ihjäl varandra hur mycket de vill utan att man orkar engagera sig.

En intressant parallell till Atwoods tjänarinnans berättelse är att båda författarna använder sig av greppet att låta en ensam individ berätta historien och redogöra för vad som händer i världen. Men där Atwood låter tjänarinnan, en av de lägsta i samhället ha ordet använder sig James istället av riksföreståndarens kusin. Den förstnämnda tycker jag gjort ett långt mer intressant val och även lyckats få sitt universum att kännas äkta rakt igenom.

Så Människors barn får godkänt men inte mer. Däremot skulle det vara kul att se filmen med samma namn (som baserats på boken) och se om kanske filmskaparna lyckas få mer liv i karaktärerna än vad författaren till boken lyckats med.

Och så till sist, ett litet utdrag ur boken som fick mig att tänka på allas vår favoritgös:).

Jag har öppnat mina ögon för första gången och sett

Vad är väl en kväll tillsammans med Björn Ranelid?
Den kan vara skrämmande och intensiv och alldeles... alldeles underbar.

Med facit i hand kan jag säga att den var allt det som nämns ovan och mer därtill. Den var SÅ mycket mer! Det finns nämligen bara en Björn Ranelid. En enda. Han är unik.

Jag kan dö lugn nu för jag har skådat ljuset.
Jag har öppnat mina ögon för första gången och sett.
Jag har fått tillbaka något jag trodde gått förlorat sen länge.

Jag har fått en ny husgud, och han heter Björn Ranelid.

Det var nämligen inte ett vanligt författarbesök som hölls i Amedalsbiblioteket igår. Det var något mer, något större. Med Björn Ranelids hjälp hade vi snart lämnat Visby och Almedalen och stigit in i ett ranelidskt landskap till brädden fyllt med aforismer och metaforer. Vi fick gästspel av såväl Shakespeare som Stephen Hawking. Vilken annan författare hade kunnat bjuda på det, jag bara undrar?

Är du inte uppmärksam på varje ord som kommer över Ranelids läppar bör du dock passa dig, för han har tusen ögon och tusen öron. Med andra ord så hör och ser han allt. Ingenting undgår honom. Ingen undgår honom (vilket Johan så tragiskt fick uppleva). Ett litet tips är att ta ut tuggummit innan du ska träffa Ranelid, annars kommer du aldrig att få glömma detta övertramp. Du kommer att påminnas om detta olämpliga beteende - igen och igen. Tuggummituggande är dock inte något som Ranelid straffar med en knäckt ryggrad. Det kan du däremot få smaka på om du heter Jan Guillou eller Linda Skugge eller om du är nazist (då en knäckt ryggrad kanske känns lite mer välförjänt).

Som slutord vill jag bara påminna om en sak: kom ihåg att paradiset har tunna blad och att du måste bläddra med en nål i handen.

Stina

Min första Ranelidare någonsin

Ännu en bok i min ska-läsa-hög alltså. Känns fint med min första signerade bok någonsin! Nu hoppas jag bara inte att Boktipset har bestämt sig för att skicka mig just den boken.

Föreläsning med Ranelid, eller att att simma från stranden jag till stranden du i havet vi.

Att gå på föreläsning med Björn Ranelid som föreläsare kommer inte att likna någon föreläsning du tidigare upplevt, det kan jag lova dig! Han pratar fort och mycket, rör sig hela tiden på scenen och ger inte åhörarna en chans att sitta och slappa till under föreläsningen. Han är också så intensiv på scenen att det är på gränsen till läskigt! Och under hela tiden han pratar så görs det utan något som helst manuskript och helt på känsla och timing. Det är inte utan att man måste bli imponerad av en sådan självsäkerhet. En självsäkerhet som även yttrar sig i att han utan att skämmas för det kan rabbla upp den ena av sina bedrifter efter den andra; han säger sig ha talat inför fler människor än någon annan nu levande författare i Sverige, han berättar hur han figurerar i media mer än någon annan författare just nu och han framhåller att han skulle inte kunna skriva lika illa som Dan Brown ens under pistolhot!

Han säger sig även ha koll på varenda en av sina åhörare och när han för femte gången påpekar Johans tuggummituggande, har hindrat en medelålders dam från att låta blicken vandra och påpekat att en äldre herre ser lite trött ut är jag beredd att tro honom. Inte minst när han efter att ha kastat ett öga ut över publiken konstaterar att Stina och jag är tvillingar och lovar att återkomma till ämnet senare under föreläsningen. Som åhörare gäller det alltså att vara alert och inte ge sken av att sitta och tänka på annat, om inte kan man när som helst få sig en känga av Ranelid, som dock påpekar att det görs med glimten i ögat.

Efter föreläsningen blir det även signering med en Ranelid som verkligen tar sig tid med var och en som kommer och vill få en bok signerad. Alla ovan nämnda Ranelidska egenskaper och inte minst det faktum att han vägrar tro att Stina och jag fyllt 28 (utan snarare ser ut som 19-20) gör att Ranelid lätt är min nya idol!

Så är det!

Stolthet och Fördom och Zombier?

Nu har jag äntligen köpt Stolthet och Fördom och Zombier av Seth Grahame-Smith.
Måste dock erkänna att det var Johanna Koljonens förord som avgjorde köpet. Det och min förkärlek för Zombies.
Vi får se om det går att hänga med i svängarna trots att jag inte läst originalet.
Reccensionerna har varit varierade.

Vad tror ni, kan den vara något att ha?

Gissa arkeologen.

Efter lång betänktetid har jag slutligen valt en arkeolog.

Ledtrådar:

- Personen i fråga levde under mitten och den senare delen av 1800-talet.

- Personen och dess följeslagare har hittills hunnit med tre äventyr, i Englan, Rom och Turkiet.


Lycka till.