Kära pojkar och flickor! Får jag be att presentera Augustis månadstema

Nu när augusti är här har det blivit dags för oss att stifta bekantskap med ytterligare två nobelpristagare. Den här gången blir det två stycken som vunnit priset under 2000-talet.

 

Månadens författare är österrikiska Elfriede Jelinek., född 1946. Hon belönad med nobelpriset 2004 med följande motivering: ”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt".

Då hon lider av social fobi kom hon dock inte själv och hämtade sitt pris.

Anledningen till att just Jelinek fått äran att representera augustis tema är att sommaren tyvärr börjar lida mot sitt slut, och efter en lång ledighet kan jag känna att vi kan behlva tuktas lite inför den kommande hösten, och det ska vi göras med hjälp av hennes: ”Michael. En ungdomsbok för det infantila samhället”.

Och tyvärr Stina, jag är ledsen att boken sin titel till trots faktiskt inte är en ungdomsbok, utan snarare en parodi på konsumtionssamhället. Boken är en av hennes tidigare och utgavs 1972. Den ska ha varit långt före sin tid med en hårt ironisk berättarröst och skildringar av  ett sex- och våldsfixerat patriarkat utan tro på någon som helst frigörande utveckling.


Den manliga pristagare som ska få tag sig an Jelinek är inte österrikare då det var tunt om österrikiska vinnare. Det är istället den franska författaren Jean-Marie Gustave le Clézio som får möte henne i en duell. Han är jämngammal med Jelinek, född 1940 och mottog sitt pris år 2008. Även hans författarskap ska representeras av en av hans tidigare böcker, utgiven 1979. Romanen heter ”Färder i andra riken” och är tänkt lite som en motvikt till Jelineks dystra berättelse. Där hennes mer är en dystopi är detta en saga med huvudpersonen Naja, som kan förvandla sig till vad som helst.

 Så vad väntar ni på, låt månadens författare ta med er på en färd till sagans värld!

// Sofia

Svenska Kulter, eller konsten att skrämma en fegis.

Då var den äntligen utläst! Och tur var väl det för jag har haft sömnproblem och varit mörkrädd sedan jag köpte boken. Med tanke på hur lättskrämd jag är borde jag kanske läst något annat, men kombinationen av Bokias rea-låda och Stinas tips vann mig över.
Vissa av novellerna var bättre än andra, vilket ni redan konstaterat, men överlag tycker jag att samlingen höll en hög standard. Även fast premissen till en början verkade ointressant lyckades jag ändå hitta något intressant och skrämde i alla noveller. Tvärt emot Stina tyckte jag däremot att Furierna i Borås var en av de svagare i samlingen. Kanske för att det var första novellen och jag var tvungen att vänja mig? Men också för att det var den slafsigaste. Förmodligen kommer jag att minnas alla noveller länge, men de som håller sig starkast i minnet var de om knektinvasionen, Mormor ska ut och resa, den om Östermalmsvåningen och den sista novellen, den om konstnärinnan som blev galen.
Den sistnämnda, inte för att den var lika bra som de andra, utan för att den handlade om den ack så svåråtkomliga kulturvärlden. Samt att jag störde mig så jävligt på huvudpersonen.
Anders Fagers tankevärld är en skrämmande men intressant upptäckt och om jag vågar ska jag låna Samlade Svenska Kulter.