lördag 28 maj 2011

Segerdans ;)

Och i avdelningen mera skryt har det blivit dags för segerdans (till min ära givetvis...)



Kanske kunde vara en dansrutin att lära in till bröllopet. Så vad säger ni, ska vi skippa den traditionella bröllopsvalsen och ta en kollektiv "Go girl segerdans" istället? I´m on if you are.....

torsdag 26 maj 2011

Skryt

Ja, inte för att jag vill skryta eller så (jo det vill jag....) men jag var en av dem som vann Boktipsets senaste tävling, så nu väntar jag på en signerad roman av Paul Auster samt en pocketbok av Joyce Carol Oates. Känns mycket fint!
Den här motiveringen vann jag med, och det gick ut på att motivera vem som var ens favorit av de amerikanska författarna och varför, och ja vad kan jag säga, valet var lätt!

Sofia Norgrens (ja efternamnet blev väl lite fel...) favorit bland de amerikanska författarna, ja faktiskt hennes favoritförfattare alla kategorier, är utan tvekan Joyce Carol Oates:
"Jag har älskat hennes böcker ända sedan jag som 13-åring läste min första roman av henne. Ingen kan skriva gripande och verklighetstroget om så svåra ämnen som hon, och hennes persongestaltnig är alldeles underbar. När man lägger ner en bok av henne är det verkligen som att man känner karaktärerna och det är svårt att tro att det fiktiva, och inte verkliga.
Det är svårt att välja en favoritbok av henne, men om jag måste välja får det nog bli Foxfire, vilken var den första roman jag läste av henne. Att just den gripit mig så starkt har nog att göra att jag var i samma ålder som huvudkaraktärerna när jag läste den, och jag har faktiskt inte vågat läsa om den sedan dess eftersom jag är lite rädd att en del av magin ska ha försvunnitt"

Jag har bara ytterligare en sak att tillägga, Go me!!!!

Juni månadstema: Noir

Så var det dags för mig att välja månadstema igen då, och den här gången är det noir för hela slanten- känns som den perfekta uppladdningen inför bröllopet.
Så vad väntar ni på? Häll upp en dubbel whiskey, luta er tillbaka i er favoritfåtölj och låt er föras tillbaka till en tid där männen var hårdare, kvinnorna mer sofistikerade och spriten flödade.

Månadens bok: Vi som var föräldralösa av Kazuo Ishiguro
Ja, jag vet att Sandra precis hade en av hans böcker i sitt förra tema, men det har väl inte undgått någon av er att hans böcker minst sagt fallit mig i smaken. Den här har dessutom en handling som är helt perfekt för månadens tema.
Den utspelar sig i 1930-talets England, där Chrsitopher Banks, tillika landets mest respekterade detektiv, finner sig hemsökt av ett olöst fall från sin barndom, nämligen fallet med hans föräldrars mystiska försvinnande. Med Ishiguro som författare förväntar jag mig att det här ska vara riktigt underhållande läsning.

Om man orkar och har tid finns det som vanligt flera böcker med samma tema att sätta tänderna i:

Den svarta Dahlian av James Elroy utspelar sig i 1940-talets Los Angeles där mordet av en ung kvinna, av tidningarna kallad just "Den svarta dahlian", håller på att utredas. Med noirgenrens sedvanliga gråskala präglas handlingen självklart av korruption och konspirationer. Ja, det här är en riktig noirklassiker som du självklart inte bör missa!

In cold blood av Truman Capote, är ännu en författare vi har läst en del av i Boktiangeln (senast förra månadens faktiskt...), men den här ska visst vara en riktig klassiker och bör självklart få vara med på ett hörn i månadens tema. Boken kom ut 1966 och baseras på ett brutalt mord år 1959, då en förmögen farmare och hans familj blev mördade. Capote reste själv ner till Kansas (tillsammans med Harper Lee, som jag dissade för något inlägg sedan)och intervjuade lokalbefolkningen och utredarna, och boken ska visst ha tagit hela 6 år att avsluta.

Vår sista bok är visserligen ingen noir i egentlig mening, men den har den rätta sinnestämningen ändå, med alkohol i mängder, rotlöshet och en handling som utspelar sig i 20-talets Europa. Jag pratar självklart om Ernest Hemingways "Och solen har sin gång".

Själv har jag inte läst någon av böckerna tidigare, men hoppas på att alla ska visa sig vara riktiga höjdare.

måndag 23 maj 2011

Djupandning

Nej usch, det här var ingen bra bok! Så urbota tråkigt om 24 timmar i ett medelålders pars liv. Ett liv där man verkligen lider med den stackars mannen, som måste stå ut med sin jobbiga fru som hela tiden ska lägga sin näsa i blöt i sådant som inte angår henne. Särskilt engagerande blir det heller aldrig och jag sitter större delen av tiden och bara räknar sidorna tills det ska ta slut, eller i alla fall hoppas på att någonting intressant ska hända (vilket det givtevis aldrig gör). Är det så här mitt liv kommer att se ut om 20 år vill jag hellre lägga mig ner och dö. Och den här boken vann Anne Tyler pulitzerpriset för! Tragiskt är vad det är!!!