Ännu en novellsamling

Eftersom jag redan lånat hem den gav jag ytterligare en novellsamling, "Äventyr i Limbo" av Asimov en chans. Denna bestod av noveller han själv valt ut och tyckte om och därför borde ju chansen vara större att det skulle vara några riktigt bra noveller med i samlingen. Men inte heller denna kändes speciellt klockren tyvärr. Har redan börjat läsa en roman av honom och hoppas därför på att den ska vara bättre än de noveller jag läst.

Men för att återgå till novellsamlingen, så bestod den till allt för stor del av noveller som kändes lite mjäkiga och faktiskt föråldrare (vilket kanske inte är helt konstigt då vissa av dem ju har rätt många år på nacken). Några av de sämre hade dessutom klara Stephen King-drag över sig, och inte på ett bra sätt! Stephen King när han är som sämst helt enkelt. Och "Skymningen", som tydligen ska vara en av Asimovs bästa noveller, föll mig inte alls i smaken. Idén var visserligen intressant (med vad som händer i en värld där det alltid är ljust om solen skulle sluta lysa och man skulle tvingas leva i mörker), men själva upplägget tyckte jag saknade något väsentligt och den fångade inte alls in mig. Då gillade jag novellen "Värdinnan" bättre då den var roligt uppbyggd, kretsade kring en intressant idé, hade humor och dessutom var skriven som en deckare i miniformat. "Sally" däremot var ett av bottennappet i samlingen och handlade om bilar som "levde". Fånigt.

Den bästa läsupplevelsen det här året är således de två tvillinbgböcker jag klämde in häromkvällen, recension kommer inom kort.

Ha nu en riktigt trevlig helg och missa för allt i världen inte Ranelids bravader i "Let´s dance".

Jag, robot

Detta blev alltså den enda bok (ingen roman, utan en novellsamling) som hanns med under januari trots goda föresatser om att få ska-läsa-högen att krympa. Och den var väl helt ok, fast blev aningen besviken eftersom jag tyckte så mycket om romanen "Död robot". Novellsamlingen levde inte alls upp till samma nivå. Novellerna är uppbyggda så att de låter läsaren följa robotens utveckling från enkla typer som på intet vis ser mänskliga ut till robotar som knappt går att särskilja från människan. Tyvärr låter jag mig inte riktigt fångas av temat och jag tror att jag helt enkelt föredrar Asimov när han skriver romaner och på så sätt låter läsaren fördjupa sig mer i karaktärer och handling. Jag saknar helt enkelt djupet som hans romaner har. Så ska ni läsa Asimov rekommenderar jag någon av hans romaner!

Äntligen februari!

Efter en mycket seg januari har läslusten äntligen kommit tillbaka (vilket är tur med tanke på att ynka en bok hanns med under januari). Ser med glädje fram emot Stinas valda tema och kommer nog att börja med Neil Gaimans bok som Stina visst snart ska ha läst ut. Har inte orkat mig ner till biblioteket för att låna några andra (har ju dock en hel hög andra böcker här hemma som också ska klämmas in under året) så har du lånat några kanske jag kan sno någon av dig, Stina?!