Love is or it ain't. Thin love ain't love at all.

Älskade av Toni Morrison utspelar sig år 1873 i Ohio. Där bor Sethe tillsammans med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus. Via tillbakablickar får vi reda på mer om Sethes bakgrund, och hur hon arton år tidigare rymt tillsammans med sina barn från plantagen där hon var slav. Av hennes fyra barn finns nu bara Denver kvar. Den äldsta flickan dog innan hon ens fyllt två år och det är hon som spökar i huset. Omkullvälta kastruller, spruckna speglar och andra illdåd är vardagsmat som slutligen drivit båda sönerna på flykten.

Sethe tycker naturligt nog inte om spökerierma men tar dem numera för givna, det är lika naturligt som en plötslig förändring i väderleken. Bara Denver uppskattar spökets ständiga närvaro. Hon förstår inte att hon är den enda som begriper hur tryggt det är att leva med ett spöke. Utan systern skulle Denvers värld vara nästan tom. Alla andra har försvunnit, först bröderna och sedan farmodern som gått bort och inga andra barn vill umgås med henne. Överhuvudtaget undviks de båda av traktens människor.

Så kommer Paul D in i deras liv, en bekant till Sethe från livet på plantagen. För Sethe är Paul D ett välkommet inslag i tillvaron och det dröjer inte lång tid innan han flyttar in. Han lyckas också med det som ingen tidigare klarat av, att driva spökbarnet och Denvers enda sällskap på flykten. Kort därefter dyker en ung mystisk kvinna upp. Hon säger att hennes namn är Älskade, samma ord som Sethe lät rista in på sin flickas gravsten för så många år sedan.

Med tanke på temat och alla grymheter som sker borde det här inte vara något för mig. Jag trodde att det skulle bli en tung och jobbig läsning men Morrison har en lätthet och ett flyt i språket och tillåter aldrig hemskheterna att ta överhanden. Sakta låter hon Seethes historia nystas upp. Det är en historia som innehåller sådant som inte borde gå att uthärda, men där finns också mycket vackert. Det är kärlek som är för stark för kompromisser.

Stina

Veckans bok

 

Jag vet att ni har längtat, men nu är han här igen och presenterar veckans bok.

Jag talar förstås om allas vår Freddie. Veckans bok Poetens liv är också majs månadsbok. Om Freddie har godkänt den vet ni att det är bra tjejer. Vad väntar ni på? Grabba närmaste ex och read for your life!

Stina

Inte mycket mer än så

Månadens bok juli 2012 var Mycket mer än så av Sarah Dessen. Efter vad Sofia berättat har den här romanen höjts till skyarna av entusiastiska recensenter. Det visste jag inte vid läsningen, och anledningen till detta kan jag bara sia om. Eller nej, det kan jag inte, för jag förstår faktiskt inte vad som skulle vara så speciellt med just denna bok. Visst är den välskriven, men det är en i mitt tycke ganska straightforward ungdomsroman. Den är lättläst och trevlig, men knappast speciell eller ens särskilt minnesvärd.

Den handlar om Auden som ska spendera sommarlovet hos sin far och hans nya familj. Auden är the good girl personated. Hon är välartad, har bra betyg och är van vid att vara alla till lags. Skulle man försöka hitta något fel hos Auden skulle det vara hennes oförmåga att sova om nätterna. Det var år sedan hon sov en hel natt igenom.

Auden är inte van vid att ha tjejkompisar, att chilla och att helt enkelt bete sig som en tonåring. Det här är sommaren då allt det ska ändras. Det är kärlek inblandad förstås. Han heter Eli och har också svårt för att sova om nätterna.

Jag fann romanen ganska oengagerande och jag är rädd att min recension lider av samma syndrom. Jag har inte så mycket mer att säga bara. Jo förresten, niodansen skulle kanske vara något att införa på jobbet innan förmiddagsfikat. Denna utgör mitt mest bestående intryck från romanen. Ett måste på kommande bokmiddag, eller vad säger du Sofia?

Stina

No, it´s not the one

Så var det dags för del tre i följetongen kring författaren som är värd en ny chans. Jag talar förstås om Alex tema "Gör om, Gör rätt". Ni har i tidigare inlägg fått veta att det varken blir Caroline Ringskog Ferrada-Noli eller Elizabeth Smart som föräras en ny chans. Nu är det dags för den tredje personen på listan, men inte heller han skulle visa sig värdig.

Jag talar om Ethan Hawke, som vid en första anblick är mer än värd en andra chans i min bok. Jag menar, hallå, Ethan Hawke! Enbart filmen Bara en dag med uppföljare gör honom till en värdig kandidat. Tillsammans med Julie Delphy var han dessutom oscarsnominerad för bästa originalmanus vid årets Oscarsgala. Bara en sådan sak.

Jag läste hans debutroman Ett fönster i New York för några år sedan. Det måste ha varit ganska tidigt i Boktriangelns historia. Tyvärr blev jag inte särskilt imponerad. Visst kunde han skriva men historien berörde inte. Jag störde mig rätt mycket på huvudpersonen också har jag för mig, och tyckte inte att hans handlande var helt trovärdigt. Jag blev således inte jättesugen på att läsa något mer av Hawke. Men, nu är vi ju här och delar ut andra chanser på Alex begäran. Så jag googlade (vad annars) för att se vad som hänt sedan senast. Och vad hittade jag? Om inte en ny roman med titeln Ash Wednesday publicerad 2002. Så långt verkade allt lovande.

Sedan läste jag vad den handlade om, en deserterande soldat och hans gravida flickvän, och snark, not my cup of tea. Men den har fått bättre recensioner än hans debutroman, så jag hade ändå kunnat tänka mig att läsa den om det varit gratis. Men förstås finns den inte att låna på Almedalsbiblioteket. Det var slutet på den här episoden men the story continues, trust me.

Stina

 

Mina fräknar

Mina fräknar av Sofia Hallberg var månadens bok december 2012. Huvudpersonen Karin har tagit en paus från sin eget liv. Hon existerar snarare än lever, det är enklare så. Man kan behöva det ibland, ett andningshål, men Karins har varat i åratal. Det är inget undantagstillstånd utan vardag. Från köksfönstret betraktar hon andra människors liv. Vid kl 20 börjar det bli intressant, det är då det börjar bli oförutsägbart. Tiden mellan kl 20 och 23 kallar hon prime time, då finns det ingen bättre plats att befinna sig än på hennes svarta stol i bostadsrättsföreningen Hallonet en trappa upp ovanför porten i Vasastan. Det skulle vara komiskt om det inte vore så deprimerande.

Hon lever tillsammans med sambon Mats om hon träffade som nyanländ student på Uppsala Universitet. Mats väljer ut henne bland alla tjejer i klassen. Tillsammans med honom blir hon viktigare och mer intressant. Därför bestämmer hon sig för att inte fundera så mycket över vad hon själv tycker om honom. Vill han ha henne är det allt som betyder något.

På samma sätt fortsätter hennes liv lite utan hennes egen medverkan. Hon flyter med som om hon inte hade något val, och det stör mig. Är din sambo en skitstövel? Dumpa honom! Är du inte nöjd med ditt liv? Gör något åt det! Jag kan inte riktigt känna sympati för en människa som så totalt avsagt sig ansvar för sin egen tillvaro, vilka anledningar hon än har att handla som hon gör.

Jag har alltså svårt för huvudpersonen. Frånsett det tycker jag berättelsen fortgår utan att något egentligen händer. En dag när hon betraktar fräknarna på sin hud upptäcker hon en sak som kommer att förändra allt lovar baksidestexten. Det som händer är att hon märker att fräknarna på hennes kropp har börjar forma ord. Hon studerar sin kropp allt mer intensivt för att få reda på vad allt detta betyder. Vad vill universum säga henne? Inte mycket verkar det som. Jag saknar ett antiklimax. En så originell och lovande idé och så slutar det med en implosion och inte den supernova jag förväntat mig.

Stina

En titt i backspegeln

 

Jag fyller trettiotvå år den här månaden. Jag är singel. Jag bor i en stugby. Oui mais moi je vais seule. Car personne ne m'aime. Det var precis här jag trodde att jag skulle vara när jag var barn. Eller inte. Nu säger jag inte att det här är sämre än förväntat, inte alls. Annorlunda, visst. Men sämre, inte nödvändigtvis. Living the dream, girlfriends.

Men nu var det inte mig vi skulle prata om utan månadens tema. Jag känner att det är rätt läge för att sätta oss ner och reflektera över varför det blev som det blev. Vi befinner oss här av en anledning. The road less travelled by osv. I månadens tema ska vi blicka bakåt och försöka utröna just detta.

I Poetens liv möts Jan och Dorotea den första dagen på gymnasiet. Där och då startar en slags vänskap som vägrar att släppa taget för Jans del. Han kan inte glömma Dorotea. Trettio år senare är han framgångsrik biografiförfattare. Han börjar skriva om Dorotea i ett försök att reda ut vad det var som hände, men egentligen är allt han vill att få träffa henne igen och att skriva hennes historia är så nära det går att komma.

I Den magiska cirkusen är det Phoebe som försöker få reda på sanningen om den äldre systers död tio år tidigare. Ledd av gamla vykort följer hon i systerns fotspår genom Europas länder. Men lika mycket som resan är ett försök att finna sanningen, verkar den vara ett försök att undkomma sig själv och sin ensamhet. Men man kan inte resa ifrån sig själv vilket blir alltmer tydligt under resans gång.

Månadens bok: Poetens liv – Ellen Mattsson, 1999.
Den magiska cirkusen - Jennifer Egan, 1994.

Den magiska cirkusen har jag redan läst och även recenserat här på bloggen, men ska nu läsa om den på originalspråk då jag bara läst den på svenska.

Med detta sagt kan man nog konstatera att mina teman det här året kanske blivit lite personligare än tidigare. I februari var jag trött på killar och trött på kärlek och nu i maj är jag tydligen inne i en livskris. Jag går på känsla och feeling helt enkelt vid val av teman, vet inte om det är bättre eller sämre (Ni bah: Sämre! Sämre! hehe). För er skull lika mycket som för min hoppas jag därför på att undvika mörka tankar och depressiva tendenser i augusti och november.

Ni kan se det här årets teman som fyra djupdykningar in i mitt sargade psyke (oboy are you in for a treat!). Jag lämnar er med det löftet och två frågeställningar.

Fråga 1. Valde du den minst trampade stigen, och gjorde det i så fall verkligen hela skillnaden?

Fråga 2. Är boende i stugby Sveriges svar på USA:s trailer trash?

OBS! Det finns två varianter av Roberts Frosts The Road Not Taken att välja mellan ovan. En vanlig version där Robert Frost själv läser sin dikt för Alex och en cup song-variant för Sofia. Haha skojar bara :P Ni får välja ambitionsnivå själva.

Stina

Das also war der Pudels Kern

Den förälskade djävulen skriven av Jacques Cazotte 1772 är i hemlandet Frankrike en välkänd historia som det ofta refereras till, men först 2011 kom den ut på svenska.

Den handlar om Alvare som övermodigt antar ett vad om att åkalla fan själv. Sådana dumheter brukar aldrig sluta väl, men av någon outgrundlig anledning verkar den onde fatta tycke för den unge mannen. För djävulen är kvinna här och går under namnet Biondetta. Hon är vacker, lågmäld och ger ett förvånansvärt sympatiskt intryck.

En kärlekskrank djävul försöker på alla sätt få Alvares tillgivenhet, för Alvare är med all rätt skeptisk till Biondettas ömhetsbetygelser. Biondetta svär på att det är hennes sanna jag han ser, men kan man verkligen lita på det? Är inte vackra lögner precis vad man kan vänta sig av underjordens härskarinna? Är djävulen bara missförstådd? Kan hon till och med bli förälskad? Och den största frågan av alla, om hon nu verkligen kan det, skulle hon då ha den tvivelaktiga smaken att kära ner sig i en sådan menlös och egenkär typ som Alvare? Säga vad man vill om djävulen, men nog hade jag högre tankar om henne än så.

Jag fick tyvärr inte ut särskilt mycket av den här historien. Den var trist och ointressant trots att temat bäddar för spännande läsning. Delvis beror det väl på att den känns föråldrad, men främst för att den inte är tillräckligt väl skriven. Det är för platt och skissartat och trots att det är en kortroman lyckas författaren inte behålla mitt intresse till slutet.

Jag kan inte heller för mitt liv se varför djävulen så desperat skulle söka Alvares gillande. En ljuspunkt och källa till glädje i läsningen är dock förhoppningen att Alvare så småningom ska få vad han förtjänar, för ärligt talat, när hörde ni senast talas om någon som frammanade djävulen och inte fick fan för det (no pun intended). Det var mina förhoppningar alltså. Om de besannades eller inte ska jag inte tala om här. Men jag kan tala om att det i den här utgåvan även ingick ett alternativt slut tillkommet 1776, och med två olika slut bör han ju få vad han förtjänar i åtminstone ett av dem, eller hur?

Så till titeln om ni nu undrat över den, det är alltså tyska och betyder ”det var alltså pudelns kärna”. Pudelns kärna är den verkliga innebörden av något, dess dolda inre väsen. Det kommer från Goethes Faust där huvudpersonen under en promenad lägger märke till en svart pudel som springer i allt snävare cirklar omkring honom. Han tar med hunden hem där den förvandlas och visar sig vara djävulen i Mefistofeles gestalt. När han inser detta utbrister han: ”Das also war der Pudels Kern!”.

Kom nu inte och säg att jag aldrig lär er någonting. Jag skulle i och för sig inte bli förvånad om Alex redan kände till detta. No offense Sofia…

Stina

Välkommen till Engelsfors.

April lider mot sitt slut och det är dags att äntligen presentera månadens tema. Om april vore en bok skulle det vara den här bokserien, trots att serien utspelar sig under flera månader. Men vad är mer april än häxor & eld?
Månadens tema tar oss till det lilla samhället Engelsfors, en fiktiv bruksort lokaliserad i Bergslagen.

Karta över Engelsfors.

Där får vi möta de se tonårstjejerna Minoo, Rebecka, Vanessa, Anna-Karin, Ida och Linnéa. Inte nog med att de måste bo och gå på gymnasiet i Engelsfors, de har också magiska krafter som tvingar dem att, ve och fasa, umgås med varandra. Böckerna, skrivna av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, har beskrivits som en blandning mellan Supernatural, Buffy & Twinpeaks. Har ni redan läst böckerna vet ni vad jag pratar om, om inte har ni massor av spänning och tonårsproblem att se fram emot. Engelsforstriologin består av böckerna Cirkeln, Eld och Nyckeln, samt den grafiska romanen Berättelser från Engelsfors, tecknad av några av Sveriges bästa tecknare. Bland annat Kim W Andersson och Lina Neiderstam. Har ni inte läst serien tidigare är månadens bok Cirkeln. Då jag läste Cirkeln i somras tänkte jag ta mig an Eld och Berättelser från Engelsfors.

Sex stycken ofrivilliga hjältar. Vem den sjunde personen är får ni läsa er till ;)


Trevlig läsning :)

Bokryggspoesi

Hittade ett inlägg på en blogg som jag tyckte var för bra för att inte kopiera rakt av. Så det gjorde jag helt skamlöst.

 

Det går alltså ut på att skapa poesi med boktitlar. Om ni tycker att min dikt är sämre än originalet vill jag bara påpeka att personen ifråga hade ett helt bibliotek att hämta titlar ifrån. Själv har jag ett ganska magert utbud i min lilla stuga. Dessutom rimmar min dikt (nästan). Bara en sån sak liksom.

 

 

Vad jag älskade

någon i din säng

Alltings början

nära hem

Stina