Jag fyller trettiotvå år den här månaden. Jag är singel. Jag bor i en stugby. Oui mais moi je vais seule. Car personne ne m'aime. Det var precis här jag trodde att jag skulle vara när jag var barn. Eller inte. Nu säger jag inte att det här är sämre än förväntat, inte alls. Annorlunda, visst. Men sämre, inte nödvändigtvis. Living the dream, girlfriends.
Men nu var det inte mig vi skulle prata om utan månadens tema. Jag känner att det är rätt läge för att sätta oss ner och reflektera över varför det blev som det blev. Vi befinner oss här av en anledning. The road less travelled by osv. I månadens tema ska vi blicka bakåt och försöka utröna just detta.
I Poetens liv möts Jan och Dorotea den första dagen på gymnasiet. Där och då startar en slags vänskap som vägrar att släppa taget för Jans del. Han kan inte glömma Dorotea. Trettio år senare är han framgångsrik biografiförfattare. Han börjar skriva om Dorotea i ett försök att reda ut vad det var som hände, men egentligen är allt han vill att få träffa henne igen och att skriva hennes historia är så nära det går att komma.
I Den magiska cirkusen är det Phoebe som försöker få reda på sanningen om den äldre systers död tio år tidigare. Ledd av gamla vykort följer hon i systerns fotspår genom Europas länder. Men lika mycket som resan är ett försök att finna sanningen, verkar den vara ett försök att undkomma sig själv och sin ensamhet. Men man kan inte resa ifrån sig själv vilket blir alltmer tydligt under resans gång.
Månadens bok: Poetens liv – Ellen Mattsson, 1999.
Den magiska cirkusen - Jennifer Egan, 1994.
Den magiska cirkusen har jag redan läst och även recenserat här på bloggen, men ska nu läsa om den på originalspråk då jag bara läst den på svenska.
Med detta sagt kan man nog konstatera att mina teman det här året kanske blivit lite personligare än tidigare. I februari var jag trött på killar och trött på kärlek och nu i maj är jag tydligen inne i en livskris. Jag går på känsla och feeling helt enkelt vid val av teman, vet inte om det är bättre eller sämre (Ni bah: Sämre! Sämre! hehe). För er skull lika mycket som för min hoppas jag därför på att undvika mörka tankar och depressiva tendenser i augusti och november.
Ni kan se det här årets teman som fyra djupdykningar in i mitt sargade psyke (oboy are you in for a treat!). Jag lämnar er med det löftet och två frågeställningar.
Fråga 1. Valde du den minst trampade stigen, och gjorde det i så fall verkligen hela skillnaden?
Fråga 2. Är boende i stugby Sveriges svar på USA:s trailer trash?
OBS! Det finns två varianter av Roberts Frosts The Road Not Taken att välja mellan ovan. En vanlig version där Robert Frost själv läser sin dikt för Alex och en cup song-variant för Sofia. Haha skojar bara :P Ni får välja ambitionsnivå själva.
Stina
Ha ha, du känner mig nog nästan lite för väl, Stina, för lätt att den mindre kulturella cup song-varianten var helt down my alley så att säga. Och jag måste få påpeka att årets tema för din del verkar vara väldigt spännande, jag väntar med andakt på dina två kommande teman. Ska bli kul att se hur ditt psyke framskrider under året.... hoppas jag....
SvaraRaderaJag skulle nog säga att jag (tyvärr) är den av oss som nog minst av allt har valt den mindre trampade stigen - jag är gift och har barn och faller väl ganska väl in i standardmallen. Lite trist, jag vet, och det hade varit kul att kunna säga att jag faktiskt valde den andra stigen som skulle ha gjort hela skillnaden.
Och till fråga 2, he he, ja kanske det. Fast jag tänker nog mer på förort kanske? Stygby finns liksom inte ens med på kartan.
//Sofia
Haha, I knew it :D
SvaraRaderaOroa dig inte, jag och Alex trampar dem desto mer.
// Stina