Naturen av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Så var det äntligen dags att recensera en av Stinas fåfänglighets-böcker, nämligen mars månad bok "Naturen".

Tyvärr visade det sig att en genomläsning av boken kändes lite som att läsa Martina Lowden light (och ni vet ju alla vad jag tycker om henne...). Tack och lov i alla fall för att denna författarinna hade den goda smaken att i alla fall inte klämma in allt hon någonsin skrivit, tänkt eller tyckt i boken utan faktiskt med omsorg valt ut stycken att ta med för att, i uppbruten form, berätta sin historia. Och det är inget enkelt förlopp man får följa som läsare. Istället får man endast ta del av små brottsstycken här och där för att så småningom komma ti´ll insikt om den tragiska händelse som i allt som berättas på något sätt löper som en röd tråd genom hela berättelsen. Allt hat, alla aggressioner, ja allt som huvudpersonen känner och tänker i romanen verkar infekterat av denna enda händelse.

Bitvis är det intressant och nyskapande, men kanske lite väl experimentiellt för min smak - för även om jag bitvis fascineras av berättelsen berörs jag egentligen inte, trots temat.

Att avsluta påsken med en bang

Eftersom det redan hunnit bli annandag påsk tyckte jag att det på något sätt borde uppmärksammas av vårt lilla kollektiv. Så istället för att väcka min kära make med den vanliga ramsan om att det är dags att stiga upp eftersom det är en underbar, underbar morgon bestämde jag mig för att ett tidigt svimningsanfall på toaletten kunde vara på sin plats!

Eftesom jag har den dåliga vanan att sällan orka låsa om mig på toaletten (obs obs. jag stänger i alla fall dörren..... oftast ;)) vaknade jag sedan av att en orolig syster hade kommit springande när hon hörde braket av en fallande mig inne på toaletten. Eftersom jag var lite groggy fattade jag inte vad som hänt och vad hon var så orolig för, utan trodde att jag fortfarande låg kvar i sängen och bara hade slagit huvudet i taket. Inget kul sätt att vakna på för någon av oss kan jag säga!

Men, men - nu mår jag bra igen, var nog bara mitt låga blodtryck som spökade lite. Och börjar det svarta för ögonen på mig när jag reser mig igen ska jag se till att sätta mig ner lite fortare, för allas vår skull!

Och från det ena till det andra, från ett svimingsanfall inne på toaletten till ett mord på en prästgård - närmare bestämt Agatha Christies "Mordet i prästgården". Efter vad jag förstått den allra första Miss Marple-deckaren (men knappast den bästa väl?!), om en illa omtyckt överste som hittas död i prästgården av alla ställen. Miss Marple säger sig ha hela sju misstänkta, men vem är egentligen mördaren?

Nu är inte jag direkt den typiske deckarläsaren och vad gäller att lista ut mördaren famlade jag givetvis i mörker fram till själva avslöjandet. Inte särskilt förvånande då jag nog aldrig i liknande typer av deckare lyckats med detta. En invändning har jag dock mot Christies upplägg, och det är att hon i mitt tycke fuskar lite. Jag menar hallo-lo, är det verkligen tillåtet att bygga upp en deckare på detta sätt? Nu ska jag inte spoila mer, utan vill man veta vad jag menar är det bara att sätta sig i en skön fåtölj med en kopp te och så självklart boken i fråga.

Nu är det faktiskt inte Miss Marple som är berättaren i romanen utan kyrkoherden, och vad Miss Marple vet om mordet får vi bara veta genom hans kontakter med henne. Själv ska jag kanske inte berätta vem jag satsade på som mördaren eftersom det som avslöjat var fel - men jag kan sträcka mig som så långt som att säga att till de misstänkta hörde bland annat dottern, frun, kyrkoherden själv och en porträttmålare. Vem tror DU är mördaren?