Eftersom det hanlar om böcker måste jag berätta att jag efter mycket blod, svett och svordomar äntligen skickat in den sista tentan till sommarkursen. Nu behöver jag inte oroa mig för den förrän det är dags för omtenta.
Den sista tentan gick ut på att recensera en bok från litteraturlistan, och tråkigare lista får man leta efter. Under arbetets gång fanna jag mig trånande efter arkeologisk litteratur. Det var så illa att jag kände mig nostalgisk över 'Fårad Mark.' Kommer ni ihåg den boken? Då förstår ni hur sorligt mitt tillstånd var.
Boken jag valde att recensera hette Jung & Film. Som titeln lyder handlade den om att analysera filmer med hjälp av Jungs teorier. Svårförstådd och ointressant var mitt omdömde, som ja var tvungen att ordbsajsa ut över minst fem sidor.
Fråga mig inte hur, men jag lyvkdes få halva recensionen att handla om etnoarkeologi och initiationsriter.
Nu dricker jag öl för att fira att min hjärna överlevde tortyren. Undrar vad Jung skulle säga om det?
torsdag 26 augusti 2010
söndag 22 augusti 2010
Dansa på min grav.
Första gången jag läste Dansa på min grav var för sju år sedan och jag fastnade direkt. Så pass att jag köpte den både på engelska och svenska. Såklart hittade jag inte någon av kopiorna när det väl var dags för denna omläsning. Kanske dags för städning och sortering?
Chambers språk och sätt att skriva är mycket speciellt och jag tycker boken är uppbyggd så pass bra att man tror på berättelsen. Verker det klokt? Vad jag menar är att det är troligare att Hal, om han var verklig skulle skriva typen av redogörelse istället för en tillrättalagd lättförstålig historia. Deras kärlek var trasslig så varför ska berättelsen om den vara enkel?
Historien är trasslig och pinsam, vilket gör att den känns äkta. Problemet med många ungomsböcker, eller böcker över huvudtaget är att de inte tål en omläsning, hur bra de än var första gången. Sådant är inte fallet med Dansa på Min Grav, den tål moånga omläsningar och jag upptäcker nya saker eller ser saker annorlunda varje gång.
Som Barrys psykotiska drag som jag inte lade så stor vikt vid förra gången. Den är väldigt intelligent skriven och tar sin läsare på allvar. Själv kände jag mig riktigt stolt när jag kunde hänga med i de litterära och musikaliska hänvisningarna.
En gammal favorit som det var riktigt trevligt att återse. Bra val =)
Chambers språk och sätt att skriva är mycket speciellt och jag tycker boken är uppbyggd så pass bra att man tror på berättelsen. Verker det klokt? Vad jag menar är att det är troligare att Hal, om han var verklig skulle skriva typen av redogörelse istället för en tillrättalagd lättförstålig historia. Deras kärlek var trasslig så varför ska berättelsen om den vara enkel?
Historien är trasslig och pinsam, vilket gör att den känns äkta. Problemet med många ungomsböcker, eller böcker över huvudtaget är att de inte tål en omläsning, hur bra de än var första gången. Sådant är inte fallet med Dansa på Min Grav, den tål moånga omläsningar och jag upptäcker nya saker eller ser saker annorlunda varje gång.
Som Barrys psykotiska drag som jag inte lade så stor vikt vid förra gången. Den är väldigt intelligent skriven och tar sin läsare på allvar. Själv kände jag mig riktigt stolt när jag kunde hänga med i de litterära och musikaliska hänvisningarna.
En gammal favorit som det var riktigt trevligt att återse. Bra val =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)