Bokduell 11: Grazia Deledda vs Luigi Pirandello

Boktema nummer 11 i min kvinnliga nobelpristagarsvit blev lite spännande då det knappt gick att få någon upplysning om Grazia Deledda och jag därför fick välja roman av henne enbart med hjälp av titeln - och den titel som föll mig i smaken av det fåtal som fanns på biblioteket var hennes "Regina Tagliamari", med undertiteln ett äktenskaps historia



När jag började läsa romanen hade jag således ingen aning om vad jag kunde förvänta mig,  men den inleddes lovande med följande stycke:

"Rom närmade sig. Novembermånen, en stor pärlemormåne, klar och svårmodig, upplyste campagnan; den stormande blåsten spjärnade med hela sin våldsamhet mot expresstågets rasande lopp".

Romanen är skriven 1922, men känns ändå förvånansvärt fräsch. Ett äktenskaps historia är som sagt undertiteln och det är precis vad det är. Vi får möta den nygifta Regina Tagliamari när hon och hennes unga make sitter på tåget på väg till Rom. Regina har stora förhoppningar på sitt liv i den stora staden, men hennes liv som maka inleds inte speciellt roligt då de för att spara pengar ska bo hos mannens bullriga familj. Ja, redan från början står det alltså klart att Reginas liv som gift inte verkar bli som hon tänkt sig.

Mina sympatier ligger dock hos hennes stackars make som gör allt för att göra henne lycklig, men utan att kunna ge henne det hon vill ha. Inte så förvånande när det inte riktigt känns som att ens Regina själv vet vad det är hon längtar efter. Ganska snart flyttar de till en egen våning, men allt hon kan tänka på är hur litet och futtigt det är och till sist  flyttar hon tillbaka hem och lämnar efter sig ett brev till mannen om att de nog borde gå skilda vägar. Sen börjar hon ångra sig och undrar om hon inte gjort ett felval. Ja, Regina kan aldrig bestämma sig för vad hon vill känns det som. Mannen förlåter henne i alla fall och äktenskapet lunkar så sakta på och Regina börjar när hon blir äldre ändå känna sig ganska tillfreds med livet, speciellt som maken börjat tjäna pengar och de äntligen kan bo lite ståndsmässigt. Ja, hon tycker att livet är ganska härligt tills hon får veta något om mannen som hon inte alls hade väntat sig.......

Jag hade inte heller väntat mig den vändning romanen tog på slutet kan jag säga, men även om det kanske var väl dramatiskt passade det ändå den vemodiga stämning som fördes fram i romanen. För det här är historian om ett äktenskap och ingen kärlekshistoria i sig. Det är historien om det vardagliga slitet, om missförstånd och om att ibland vilja lämna allt och gå tillbaka till det som fanns innan. Men även om att acceptera livet som det nu blivit och utan att nödvändigtvis behöva vara bitter över det. Och självklart är det även historien om livet i Rom, storstaden, som man kanske måste vänja sig vid innan det går att leva där.

Jag kan mycket väl tänka mig att läsa Deledda igen, men kanske nästa år då jag ligger ganska mycket efter på de senaste boktemana vi haft.





Den som fick ta upp kampen mot Deledda var Luigi Pirandello med sin "Kameran går". Eftersom jag inte öppnade en bok under oktober månad (Shame on me!!!) blev den utläst först för några dagar sedan. Även hans roman tyckte jag inledde ganska starkt med följande stycke:




"Jag studerar människorna i deras allra vardagligaste sysselsättningar och ser om jag lyckas upptäcka hos andra det som jag själv saknar i allt jag gör: vissheten om att de förstår vad de gör".

Tyvärr tyckte jag att den tappade efter första kapitlet och jag skulle nog inte klassa den som någon höjdarroman. Huvudpersonen i boken är kameramannen Serafino Gubbio och då boken är skriven så tidigt som 1915 är det filmens första tidsålder som skildras – där egentligen vem som helst kan plockas upp som filmskådespelare, där djur dödas framför kameran utan att någon höjder på ögonbrynen och där ingen egentlig utbildning krävs för att hamna framför kameran.

För att vara skriven under tidigt 1900-tal känns romanen väldigt modernt uppbyggd, där författaren ifrågasätter det allt mer maskinerade samhället. Berättaren står liksom utanför världen han berättar om och liksom många andra karaktärer i boken känns livssynen hos berättaren ganska pessimistisk. Något jag har förstått är vanligt i författarens böcker.

Början känns väldigt lovande som sagt, vilken är den del där huvudpersonen spekulerar i hur mekaniska apparater kommer att ta över människornas jobb, men sedan handlar det mesta om de mänskliga relationerna och i ärlighetens namn har jag svårt att hålla isär de olika personerna – men det är nog mer för att historien aldrig riktigt engagerar mig än för att författaren byggt upp personporträtten dåligt.

Det blir alltså kvinnorna som står för segern även denna gång, vilket gör ställningen till följande:

Kvinnorna leder bokåret 2015 med överlägsna med 3-0.

Ser man från allra första början, 2013 och framåt, så leder kvinnorna med 9-2. He he, en krossande seger skulle jag vilja säga nu när det endast återstår 2 teman (och 3 totalt 3 att recenseras).

// Sofia

GIRLS, GIRLS, GIRLS!

Temat för juli har sent omsider blivit publicerat här på bloggen. Jag känner att det är något som borde uppmärksammas, ja celebreras rent av. Månadsboken är skriven av skaparen till den eminenta tv-serien Girls, så vad passar bättre än att fira med några utvalda scener från tv-serien? 

Har ni inte hittat denna lilla pärla ännu är det på tiden.

Stina