Breakfast at Tiffanys?

Är du en Cécile, en Jake Barnes eller en Sally Bowles-typ? Ja, jag pratar alltså frukost här, frukost i litteraturens värld. Delta i min totalt ovetenskapliga quiz och se vilken av de litterära karaktärerna som passerat revy i vår boktriangel sedan starten som du liknar mest och vad du således borde inta till frukost.

Frukostquiz

1. Frukost för dig:
A. Oftast hoppar du den helt eller kör på en kopp svart kaffe. Du tycker inte om att äta på morgonen.
B. Ska innehålla alkohol i någon form. Vilken sort spelar ingen större roll, du är inte den som är den. Men minst 3-4 enheter annars kan det vara.
C. Äts oftast i ensamhet medan resten av familjen sover.
D. Ska vara så billig som möjlig, du är inte gjord av pengar. Du tröstar dig med att det är bra för figuren att vara fattig.
E. Ska innehålla något värmande eftersom du är så frusen om mornarna.
F. Innebär en stund av kontemplation och dagdrömmeri.
G. Är inte den trevligaste stunden på dagen direkt.
H. Ska vara så söt som möjligt. Du älskar socker.
I. Ska innehålla rejäl mat så att du står dig ända fram till middagen.

2. Vilken tid och plats gillar du bäst?
A. 1950-talets Franska Riviera.
B. 1920-talets eldiga Spanien.
C. Du gillar i alla fall inte 1950-talets italienska landsbygd. Det är för hett och för isolerat.
D. 30-talets dekadenta Berlin.
E. År 1 i Framtiden.
F. 1500-talets Elisabetanska England.
G. Amerikanskt småstadsliv under 1960-talet.
H. Din barndoms amerikanska 1970-tal?
I. 1980-talets Missouri.

3. Vilken av dessa tycker du är den bästa låten?
A. Sound of Silence med Simon and Garfunkel.


B. Baby wont you please come home? med Bessie Smith.


C. Papaveri e paperi, Nilla Pizzi.


D. Cabaret med Liza Minelli.


E. Du gillar flöjtmusik.

F. Tie a yellow ribbon round the oak tree.


G. Lollipop med The Chordettes.


H. Raggle taggle gypsy med Water boys.


I. I think its going to rain med Randy Newman.


4. Var skulle du helst äta din frukost?
A. Utomhus på en brygga så att du kan njuta av morgonsolen och höra vattnet klucka under dig.
B. I en rökig bar.
C. Inomhus i din semesterstuga.
D. I din egen lilla lägenhet där ingen som betyder något får se ditt mindre glamourösa bakismorgonjag.
E. Inomhus framför en brasa invirad i varma plädar.
F. I den friska naturen under ett väldigt ekträd.
G. I en trädkoja.
H. På ett hemligt ställe.
I. I sängen med en god bok.

5. Vilket av dessa uttalanden känns mest som dig?
A. ”I realized that I was more gifted for kissing a young man in the sunshine than for taking a degree.”
B. ”Everybody’s sick. I’m sick too. "
C. “There are no vacations from love….Love, it is necessary to live it completely with its boredom and everything; there are no vacations from that.”
D. “I'm the sort of woman who can take men away from their wives, but I could never keep anybody for long. And that's because I'm the type which every man imagines he wants, until he gets me; and then he finds he doesn't really, after all.”
E. "The only thing that makes life possible is permanent, intolerable uncertainty: not knowing what comes next."
F. “All extremes of feeling are allied with madness.”
G. ”The most important things lie too close to whatever your secret heart is buried; they are clues that ccould guide your enemies to a prize they would love to steal”.
H. ”I loved you. I wanted to be a part of everything that you were”.
I. ”He could have been my analyst or greatest friend or confessor. He knew what made me laugh, what scared me, how to end a story just the right way. He was a cook and knew exactly what spices I liked in my meals. “

6. Vilket är ditt favoritdjur?
A. Män.
B. Tjurar.
C. Hästar.
D. Katter, de klarar sig alltid.
E. Pesthry, de utgör en smaklig måltid.
F. Hundar.
G. Inte hundar. Särkilt inte en hund.
H. Grodor.
I. Bullterriers.

7. Vad skulle du helst göra på din semester?
A. Sola, bada, dricka drinkar ock kyssa unga vackra män.
B. Bli full, fiska och se på tjurfäktning.
C. Bada, dricka camparis och spela boule.
D. Lyxkryssning där en rik älskare står för alla omkostnader.
E. Åka någonstans där solen skiner och bara njuta av värmen.
F. Du vill åka upp i bergen och leve ett enkelt sorglöst liv i naturen.
G. Föräldrafri (och förbjuden) campingtripp med dina bästa vänner.
H. Du skulle spendera den i en mörk ödslig stuga tillsammans med en ung flicka.
I. Du skulle åka en på en litterär road trip genom USA och besöka platser från dina älsklingsböcker.

8. Hur skulle du beskriva dig själv?
A. Kylig, lättsinnig, nöjeslysten och uttråkad.
B. Självdestruktiv, desillusionerad, förstörd och lätt alkoholiserad.
C. Illusionslös, varm, trött och aningen salongs.
D. Fascinerande, dekadent, naiv, impulsiv och totalt egocentrisk.
E. Frusen, förvirrad, uppgiven och defensiv samt full av hemlängtan.
F. Melankolisk, självupptagen, talanglös, irriterande och patetisk.
G. Förpubertal, osäker, intelligent och försummad.
H. Mentalt störd, farlig och oförmögen att släppa taget om det förflutna.
I. Ganska ordinär och trevlig dock måste erkännas lite av en douche.

9. Vad får dig att stå ut?
A. Drinkar och kyssar.
B. Alkohol.
C. Ett svalkande bad och en bitter Campari (eller fyra).
D. Dyrbara presenter från rika män och drömmar om kommande rikedomar.
E. Du koncentrerar dig på ditt uppdrag, och på det högre mål du strävar efter.
F. Litteratur, poesi och din egen förträfflighet.
G. Du fantiserar ihop fantastiska historier och drömmer dig bort.
H. Din syster eller andra unga kvinnor.
I. Sagoböcker av din favoritförfattare.

10. Vem är din favoritmänniska?
A. Min far.
B. En kvinna jag aldrig kan få.
C. Min lilla pojke.
D. Du själv.
E. Min favoritperson är inte direkt någon människa.
F. Främst älskar dig själv men det finns en kvinna i ditt förflutna som du aldrig ska glömma.
G. Din storebror eller din bästa vän.
H. Din storasyster.
I. Din älsklingsförfattare.

11. Vilken är din favoritdryck?
A. Champagne.
B. Vin drucket ur en läderpåse.
C. Bitter Campari.
D. Prairie Oyster.
E. Varm öl.
F. Ett vällagrat vin av god kvalitet.
G. Coca cola.
H. Apelsinfestis.
I. Hires rootbeer ur glasflaska.

12. Vilken av dessa författare är din favorit?
A. Francoise Sagan.
B. Ernest Hemingway.
C. Marguerite Duras.
D. Christopher Isherwood.
E. Ursula K. Le Guin.
F. Virginia Wolf.
G. Stephen King.
H. Guy Burt.
I. Jonathan Carroll.

Så, nu kan ni räkna ihop era resultat! Resultatet kan du läsa längre ner i detta inlägg.

Har ni blivit frukostsugna av allt matprat måste jag också tipsa om att Arla söker provsmakare av sina olika frukostpaket. Och gratis är ju alltid gott, så vad väntar ni på?



RESULTAT

Flest A
Cécile



Du är ung, vacker och extremt uttråkad. Du är Cécile från Francoise Sagans Bonjour Tristesse, och en mer blasé 17-åring får man leta efter. Du lever livet som om det vore en ständig semester. Tråkiga saker som skola och ansvar rationaliseras bort. Du föredrar att kyssa vackra unga män i solskenet framför att ta din examen, och du är bra på det också. Du kan linda de flesta män kring ditt lillfinger, och de flesta kvinnor också om du sätter den sidan till. Du vet vad du vill ha och du vet hur du ska få det, så man gör bäst i att inte korsa dina planer. Det kan få ödesdigra konsekvenser...

DIN FRUKOST
Du gäspar och sträcker lojt ut dig på bryggan innan du intar din frukost i morgonsolen. Du dricker skålhett svart kaffe samtidigt som du nonchalant röker en cigarett och äter en saftig apelsin.

”As she paid no attention to me, I sat down on the steps with a cup of coffee and an orange, enjoying the delicious morning. I bit the orange, and let its sweet juice run into my mouth, then took a gulp of scalding black coffee and went back to the orange again.”

Visste du förresten att Simon and Garfunkels berömda 70-talslåt Sounds of Silence hade Bonjour Tristesse som inspiration?

Flest B
Jake Barnes



Du är impotent, ”lätt” alkoholiserad och kär i en kvinna du aldrig kan få. Du är Jake Barnes från Ernest Hemingways Och solen har sin gång och ett typexempel på en medlem av Den förlorade generationen. Första världskriget har lämnat dig med såväl fysiska som psykiska men och livet kan aldrig bli detsamma igen. Du kan aldrig att bli densamma igen. Du är damaged goods och du tar varje tillfälle i akt att dränka dina sorger i alkohol. På grund av din impotens måste du visa dina kvaliteter som man på andra sätt, som att dricka mer än någon annan, ägna dig åt fiske och se på tjurfäktningar. Du söker förtvivlat efter något mer, något meningsfullt men när du väl hittar det är det bara tillfälligt. Det undkommer dig så snart dammet lagt sig på tjurfäktningsarenan och tillvaron förvandlas åter till meningslös vardag.

DIN FRUKOST
Eftersom du är lätt alkoholiserad börjar du dagen med en 3-4 olika sorters alkohol, gärna på den närbelägna kvarterskrogen där du är tjenis med såväl ägare som serveringspersonal. Kanske startar du med en Death in the afternoon, de fungerar utmärkt även under morgontimmarna.

"It was like certain dinners I remember from the war. There was much wine, an ignored tension, and a feeling of things coming that you could not prevent happening. Under the wine I lost the disgusted feeling and was happy. It seemed they were all such nice people."

Tyckte du att alkoholismtemat i Och solen har sin gång var fascinerande kan jag rekommendera dig att läsa Alcoholism in Ernest Hemingways The Sun Also Rises: a wine and roses perspective on the Lost Generation av Matts Djos vid Mesa State College.

Flest C
Sara



Du är uttråkad, varm och uppgiven vilket stundtals gör dig elak. Du är Sara från Marguerite Duras De små hästarna från Tarquinia och du är less på hettan, på din man och på att ständigt äta samma undermåliga mat på semesterortens enda restaurang. Du skulle vilja vara någon annanstans, vart som helst, på en plats där isoleringen är mindre påtaglig och hettan inte så tryckande. Det enda som får dig att stå ut på din semester från helvetet är en bitter Campari (eller två eller tio) och en främling med en båt.

DIN FRUKOST
Det är för varmt för att äta någonting alls till frukost så du nöjer dig med en kopp kallt svart kaffe, som intas på stående fot i er lilla semesterstuga medan du önskar att du var någon helt annanstans.

”Jacues was still asleep and so was the maid. Sara went in to the kitchen, drank a bowl of cold coffee and went out to the veranda. The child always got uo first. He was seated completely nude on the steps of the veranda, watching at the same time lizards in the garden and boats wandering on the river.”

Flest D
Sally Bowles



Du är en fascinerande bekantskap. Du är dekadent, naiv, impulsiv och totalt egocentrisk. Du är Sally Bowles från Christopher Isherwoods Farväl till Berlin och man vet aldrig vart man har dig. Du är som ett irrbloss, lika hastigt som du dyker upp i ens liv kan du försvinna ur det igen. Du byter älskare, röker, dricker för mycket, utnyttjar och låter dig utnyttjas – allt i samma rasande tempo. Samtidigt drömmer du om den stora kärleken, den rike man som ska föra dig bort. För under den glamorösa ytan är du egentligen vansinnigt olycklig. Inte för att du nånsin skulle erkänna det, särskilt inte för dig själv.

DIN FRUKOST
Till frukost sveper du en Prairie Oyster och äter lyxig choklad du fått av en äldre älskare. Något matigare än så vill du inte ha, du måste ju tänka på figuren. Dessutom har du i alla fall inte råd med något bättre.

”She smoked cigarette after cigarette, and mixed Prairie Oysters, but refused to eat more than a few mouthfuls of Frl. Schroeder's omelette. "No thanks, Chris darling. I just don't want to eat anything at all. I feel all marvellous and ethereal, as if I was a kind of most wonderful saint, or something. You've no idea how glorious it feels... Have a chocolate, darling? Klaus gave me three boxes. If I eat any more, I shall be sick."

Flest E
Genly Ai



Du är en besökare på en plats du inte riktigt förstår med människor som inte är som du. Du är förvirrad, lätt uppgiven och du längtar hem. Du är Genly Ai från Ursula K Le Guins Mörkrets vänstra hand och du är frusen ända in i märgen. Du har redan spenderat två år på den kalla planten Vinter men ditt uppdrag är långt ifrån fullbordat och din personliga odyssé har ännu bara nått sin början. För att ditt uppdrag ska lyckas måste nämligen förändringen komma inifrån och du är inte där än. Först när du lyckas se världen och människorna ur ett nytt perspektiv kan du nå framgång.

DIN FRUKOST
Du har inte så mycket att välja på, det blir gröt och varm öl till frukost.

”A guard checked off our names on a list as we filed into the refectory, where with a hundred or more other people in gray we sat at bolted-down tables and were served breakfast: grain-porridge and beer.”

Flest F
Orlando



Du är självupptagen, tråkig, talanglös och självömkande. Du har skrivit en dikt om en ek och jag är glad att jag inte behöver läsa den. Du är Virginia Woolfs Orlando och det är svårt att komma på något positivt att säga om dig, men du har i alla fall levt ett spännande (och långt) liv. Du blir dig själv trogen vilken skepnad du än antagit för tillfället: vare sig det är som yngling på den engelska landsbygden, som älskare till den engelska drottningen eller som frihetstörstande zigenarkvinna i Turkiet.

DIN FRUKOST
Till frukost bör du äta stekt ägg, dricka kaffe ur ett getskinn och puffa på en pipa fylld med kodynga. Självklart intar du dagens första mål utomhus och okristligt tidigt så att du kan hänföras över den skönhet naturen besitter och dåna lite när soluppgången färgar himlen röd.

”She milked the goats; she collected brushwood; she stole a hen's egg now and then, but always put a coin or a pearl in place of it; she herded cattle; she stripped vines; she trod the grape; she filled the goat-skin and drank from it; and when she remembered how , at about this time of day, she should have been making the motions of drinking and smoking over an empty coffee-cup and a pipe which lacked tobacco, she laughed aloud, cut herself another hunch of bread, and begged for a puff from old Rustum´s pipe, filled though it was with cow dung”.

Flest G
Gordon Lachance



Du är en intelligent och fantasifull men osäker tolvåring som tyvärr inte kommer från de bästa familjeförhållanden. Du är Gordon Lachance från Stephen Kings The body och hemma har du blivit ”the invincible boy” för dina föräldrar sedan din äldre bror omkom i en bilolycka för några månader sedan. Den uppmärksamhet du förvägras av dina föräldrar får du istället från dina bästa vänner: Chris, Teddy och Vern. Ni hyser en okomplicerad vänskap där era skilda bakgrunder inte spelar någon roll. Du vet inte om det än, men några vänner liknande dom du hade när du var tolv kommer du aldrig att få igen.

DIN FRUKOST
Till frukost äter du helst halvråa hamburgare som grillats över öppen eld. Du sköljer ner dem med coca cola. Efter maten tar du gärna en cigarett, för det är då den smakar som allra bäst.

”Vern, Chris and Teddy gathered wood and started a campfire. Chris laid it on stones and made a clea space around it because the forest was very dry and he didn´t want to take any risks. While they were doing that, I sharpened some green sticks and pushed lumps of hamburger meat on them. When the flames were low and the fire was good and hot, we cooked the meat, but we were too hungry to wait. We pulled the lumps off their sticks early. They were black on the outside, red on the inside and completely delicious.”

Flest H
Mattie Howard



Du var en gång en oskuldsfull pojke som avgudade din brådmogna storasyster. Du är nu ett psyko som varken kan eller vill släppa taget om det förflutna. Du är Mattie Howard från Guy Burts Min syster Sophie och dig vill man inte möta ensam på en bakgata mitt i natten. Du vill veta vad som hände och varför Sophie handlade som hon gjorde, men antagligen kommer du aldrig att få de svar du så ihärdigt söker. Inse det, ditt sökande tjänar ingenting till och inga svar i världen kan få din syster tillbaka igen. Hon är borta, precis som ditt förstånd.

DIN FRUKOST
Din frukost består av cornflakes med alldeles för mycket socker, för du är inte bara mentalt störd utan också sockerberoende, ett beroende som grundlades redan under barndomen.

”I bounded back down to breakfast full of happy anticipation, and set about finding cornflakes and sugar. If I hurried, I was usually able to put an extra, and secret, spoonful of sugar on the cornflakes that Sophie didn´t see, thus avoiding lectures on fillings and cavities.”

Flest I
Thomas Abbey



Du är en ganska ordinär person som är lätt att tycka om. Du är Thomas Abbey från Jonahan Carrolls Skrattets rike och ditt mest framstående personlighetsdrag är din fascination och besatthet för den döde författaren Marshall France. Hans sagoböcker har betytt mycket för dig sedan du första gången stiftade bekantskap med hans Land of Laughs som nioåring. Din dröm är att skriva en biografi över France, något som kommer att visa sig vara svårare än väntat.

DIN FRUKOST
Du vill ha rejäl mat som plättar och korvar till frukost, och äter den gärna nerbäddad i sängen tillsammans med en god bok.

”Vad vill ni ha? Jag lagar goda plättar och korvar. Ja, tänk om ni skulle ta mina plättar och korvar. Vi bestämde oss för hennes plättar och korvar. Hon gick sin väg och Kilen hoppade upp i sängen igen. Han klättrade över mina ben och lade sig till ro halvvägs över Saxonys mage”.

Stina

Ingen hör hemma här mer än du!

Hittade novellsamlingen med detta intressanta namn, skriven av Miranda July (som också gjort filmen "Me and you and everyone we know"). I fokus i novellerna är vanliga men konstiga personer, där den ena är märkligare än den andra, inbegripna i diverse vardagliga situationer. De känns nästan samtliga som typer man inte skulle vilja stöta ihop med, och som i vissa fll bara verkar vara snåppet mer normala än den konstiga kvinnan med rullväskan man kan se på stan pratandes för sig själv ibland.

Novellsamlingen inleds med den nedtonat obehagliga "Den gemensamma uteplatsen", vilken inleds med följande kryptiska mening, "Det räknas ändå, fast han var medvetslös när det hände". Den handlar om Vincent, som får ett epilepsianfall på den gemensamma uteplatsen med den konstiga kvinnliga grannen närvarande, som istället för att larma ambulans somnar intill honom och får för sig att han i sin medvetslöshet bekänt henne sin kärlek. Samma kvinna sätter ett streck i almanackan varje gång han och frun sitter på uteplatsen för att kryssa över det när hon själv suttit där bara för att hålla det lika.

"Systern" vidare är en sorglig historia om en äldre man som aldrig haft ett förhållande, men livet igenom blivit ombedd att träffa vännernas ogifta systrar. Det har dock aldrig blivit något mer med det då de flickor han trånar efter är de 17-åringar han minns från sin ungdom. Till sist blir han erbjuden att träffa en bekants unga syster, fast han med logiken vet att hon inte kan vara så ung. Däremot verkar deras vägar aldrig korsas, då hon håller sig på sin kant utan att han får en chans att presentera sig.

Historierna som följer, om än väldigt olika, delar alla detta tema med personer som kanske inte är som vem som helst. Bitvis lyckas författaren med att få till den där igennkänningsfaktorn och bitvis är det riktigt underhållande läsning. Som novellen om tjejen som trånat efter samma kille i flera år, när han äntligen får upp ögonen för henne undrar om hon inte skulle passa bättre ihop med killen på bensinmacken.

Dunaway starring as Serena Joy

Visste ni förresten att "Tjänarinnans berättelse", "The handmaids tale" på engelska blivit filmatiserad? Faye Dunaway har rollen som den inte så sympatiska Serena Joy. Hittade tyvärr ingen riktig trailer från filmen, däremot har många skolungdomar gjort egna trailers av varierande (dålig) kvalitet. Den här var lätt den bästa:



Några smakprov från filmen:

När jag har rätt har jag rätt :)

Hittade, faktiskt av en slump, under mitt senaste besök till bibblan två böcker jag inte läst av två av mina favoritförfattare, nämligen Margareth Atwood och Joyce Carol Oates. Lycka! Tyvärr visade sig ingen av dem vara någon ny favorit, även om det var kul att äntligen få tag på Atwoods genombrottsroman "Upp till ytan" (vilken Boktipset tippade att jag skulle ge en femma.... den fick dock
en trea).

"Upp till ytan" var som sagt den roman som Atwood slog igenom med och exemplaret jag fick tag på är en nyutgivning med Norstedtsklassiker, där varje bok presenteras i ett förord av en annan författare, i detta fall Hanna Nordenhök.

Romanen handlar om en (namnlös) kvinna i 20-årsåldern som tillsammans med sin pojkvän och ett annat par återvänder till sitt barndomshem där fadern är mystiskt försvunnen. Eftersom boken fått så bra kritik förväntade jag mig ännu ett mästerverk av Atwood, men den här nådde inte i mina ögon alls upp till senare böcker av henne som jag läst och älskat. Däremot är det kul att i denna, en av hennes tidigare böcker, se hur teman och händelser återkommer i böcker av senare format, men mera finslipade.

Huvudpersonen i denna roman skulle till exempel kunna vara en ung huvudperson i "Kattöga", då hon är precis lika clueless i hur man umgås med flickor som denna, en kvinna som känner sig mer hemma i naturen med att campa och rensa fisk och som inte lärt sig att kvinnor ska vara rädda för insekter och låta männen få sin vilja igenom. Just detta är ett tema i samtliga av Atwoods böcker; det om kvinnan som inte längre vill anpassa sig till samhällets normer för hur en kvinna ska vara, utan gör uppror för att till sist ändå inse att hon kanske måste anpassa sig. Se bara på Marianne i "Den ätbara kvinnan" eller Iris i "Den blinda mördaren". Dessutom skildrar Atwood dessa utbrott mot normaliteten med både humor och värme, och liksom Marianne som gömmer sig under soffan bara för att hon känner för och vägrar att komma fram gör också hjältinnan i denna roman uppror när hon slutligen får nog och lämnar vännerna och pojkvännerna bakom sig när hon som en vilde gömmer sig i skogen. För om hjältinnan i denna roman står för att göra revolt mot samhället som det ser ut skildras både vännerna och pojkvännen som exempel på människor med den sorgliga människosyn som faktiskt är den rådande, aningen tillspetsat förstås men samtidgt med ett allvar som gör konflikterna dem emellan både underhållande och skrämmande. Det är främst vänninans tysta kapitulering på allt pojkvännen hittar på som lämnar en dålig smak i munnen. Men då är det ändå främst hennes motsats, huvudpersonen, och hennes ovilja mot all slags kapitulering som är utbytet med boken, hennes okuvliga vilja att själv välja vem hon ska vara oavsett kön.

Ni behöver för övrigt inte ta mina ord för Atwoods författarskap och vad boken handlar om, men hör och häpna så delar professor Marion Wynne-Davis mina eminenta åsikter (och det hör inte till vanligheterna i boksammanhang så många klassiker och prisbelönta böcker som jag dissat i mina dagar...)



"En fager mö" av Oates däremot gav mig inte så mycket alls faktiskt. Jag har velat läsa den ett bra tag och haft stora förhoppningar på den, inte minst för att den jämförts med Nabokovs "Lolita". Själv skulle jag dock inte alls hålla med om sistnämnda. Förutom temat med den äldre gentlemannen som intresserar sig för den 16-åriga barnflickan Katya är romanerna helt olika varandra- till Oates nackdel tyvärr. För där Nabokov drar in läsaren i berättelsen, får oss att sympatisera med Humbert och att tro på historien saknar "En fager mö" samtliga dessa komponenter. Jag kan helt enkelt inte tro på karaktärernas handlingar och står helt kallsinnig till det mesta som händer ända till det, faktiskt, krystade slutet. Det sämsta jag läst av Oates, det minst engagerande och det minst trovärdiga.

Nästan missformad?

Som ni kanske vet kommer titeln från Francoise Sagans Bonjour Tristesse från en dikt av Paul Éluard, ”À peine défigurée" är titeln på franska, ”Barely disfigured” på engelska.

Dikten börjar med raderna "Adieu tristesse/ Bonjour tristesse..."

Här får ni ta del av den, men bara på franska... Tänkte nämligen utmana er att komma med en egen översättning, på svenska eller engelska, vilket ni nu föredrar. Självklart kan ni googla er till svaret hur lätt som helst, men det blir ju roligare för både er och mig (särskilt för mig hehe) om ni inte fuskar utan kommer med er egen personliga tolkning av texten.

Jag vet inte om Sandra har läst franska, tror inte det om jag minns rätt medan Sofia och jag faktiskt studerat språket under tre år. Men eftersom vårt ordförråd efter dessa år består av: "cordon bleu", "j´ai fait la guerre de la pouissiere" och "notre crocodile Louis" så behöver du knappast se det som ett orättvist övertag.

Så vad väntar ni på? Ni har en dryg vecka från nu på er att börja skapa, slutdatum sätts till fredagen den 23 september. Sa jag att vinnaren dessutom kommer att bli rikligt belönad för sitt slit? Hemliga priser väntar både vinnare och förlorare. Lycka till!

À peine défigurée

Adieu tristesse
Bonjour tristesse
Tu es inscrite dans les lignes du plafond
Tu es inscrite dans les yeux que j'aime

Tu n'es pas tout à fait la misère
Car les lèvres les plus pauvres te dénoncent
Par un sourire

Bonjour tristesse
Amour des corps aimables
Puissance de l'amour
Dont l'amabilité surgit
Comme un monstre sans corps
Tête désappointée

Tristesse beau visage

Stina

One last scare

Avsnitt trettiotre
Men Jonas hinner nu inte tänka efter närmare på det. Innan han ens hunnit blinka har Frankie tagit tillfället i akt att smita förbi dörrvakten. Som om inte det vore nog har hon dessutom med ett hårt grepp om Jonas arm även dragit stackars oskyldiga honom i fördärvet. Varför stöter Jonas på människor som dessa hela tiden? Människor som bara tänker på sig själva och inte tänker efter en extra gång innan de drar andra i fördärvet. Det är inte Jonas problem om Frankie har en dödslängtan och går igång på att slå andra på käften. Det borde stå för henne och Jonas borde inte behöva lägga två strån i kors för att rädda henne. Det vill säga om inte Frankie var en av dessa personer som gör sitt problem till ditt problem. Jonas borde inte behöva ta detta! Det borde han sannerligen inte. Vill Jonas få problem är han i sanning man nog att ordna det själv. Han behöver inte ett grönhårigt Frankiemonster till hjälp.

Med ett hetsigt ryck sliter han sig loss från Frankie, sneglar irriterat upp mot henne och får utlopp för sin frustration.
– Vad skulle nu det där vara bra för, skriker han ursinnigt. Har du hört talas om begreppet att hålla en låg profil. Tror du jag suttit på den position jag har idag om jag inte vetat när det är läge att hålla tillbaka lite.
Frankie tittar bara tomt på honom vilket får Jonas att ilska till ytterligare.
– Vad glor du på va? Har du inte mål i munnen? Har du en aning om vilken knipa du just försatt mig i.
Äntligen får Frankie mål i munnen.
– Vad menar du, frågar hon ynkligt. Det förstår du väl att jag inte kunde låta honom tala till dig sådär.
Jag lärde honom bara en läxa. Nu kommer han inte att besvära dig igen.
Hon tittar hoppfullt på Jonas och krymper ihop inför hans ilskna blick.

Nu kommer han inte att besvära dig igen härmar Jonas med pipig röst i sitt inre. Nu kommer han inte att besvära dig igen! Jo pyttsan att han inte kommer att besvära Jonas igen. Han kommer bara att döda honom och hänga upp hans huvud på väggen till allmän beskådan. Han kommer att hänga upp Jonas slaktade huvud vid ingången som ett varnande exempel på vad som händer med sådana som utger sig för att vara något annat än vad de är. Oavsett hur bra skäl de har för att göra det.
– Han kommer inte att besvära mig igen, säger Jonas med allt lugn han kan uppbåda, för nu tänker jag dra härifrån och aldrig sätta min fot på detta jävla skitställe. Och om jag var som du skulle jag följa det exemplet.

Frankie tittar på honom, fortfarande lika patetiskt hoppkrupen som förut. Eller vänta, inte riktigt lika patetisk som förut, och vänta nu… Jonas följer hennes blick och kommer på sig själv med att stirra på en stor flaska vodka.
– Frankie, fortsätter han. Frankie! Nu går vi härifrån. Hör du det! Det här är inte rätt läge att trotsa mig. Inte rätt tillfälle alls.
Men medan han yttrar denna mening kommer han på sig själv med att, liksom Frankie, stirra drömmande mot den stora flaskan med sitt lockande innehåll. Som han gör det inser han att Frankie kanske har en poäng. Det här är inte en kväll för paraplydrinkar och rosabubblande cider. Det här är en kväll för starkare saker; stora och starka saker – som en gigantisk flaska med vodka.

Ett glas ska de väl hinna innan vakten kvicknar till, och om de sätter sig i ett mörkt hörn är de så gott som osynliga. Dessutom, hur lång tid tar det att svepa några glas med vodka? Jonas känner med varje fiber i sin kropp att detta är vad han behöver. Får han bara lite vodka kommer allt att kännas bättre, hans stackars hjärna kommer att kunna tänka så mycket klarare och allt kommer att kännas så mycket bättre. Livet leker aldrig lika lätt som när hjärnan är dimmig och kroppen salongs.

– Vi kanske hinner med ett litet glas, ändrar han sig till. Men bara ett litet och snabbt ska det gå. Hör du det. Och inga monkey brains. Bartender, ropar han. Två snapsglas och den där flaskan med vodka. Han pekar lystet på den stora flaskan. Och lägg det på hennes nota. Han nickar mot det stora, grönhåriga monstret vid sin sida. När bartendern samtycker till detta lägger han snabbt till; En flaska Crystal också, men låt det gå fort.
– Någon sådan har vi inte, svarar bartendern. Det bästa vi har att erbjuda är en 30-årig Don Perignon.
– Ja, ja. Jonas vinkar med handen. Det blir så bra så. Men snabba på lite va!?
När de två flaskorna står framför Jonas och han gör sig beredd att försvinna till ett mörkt hörn tycker han sig märka att bartendern tittar konstigt på honom. Sedan inser han att bartendern inte bara tittar konstigt på honom, han vänder blicken mot Frankie och har samma förbryllade uttryck i ansiktet. Sedan inser Jonas att han tittar fram och tillbaka mellan dem och ser allt mer förbryllad ut.

– Vad kan jag göra för dig, säger Jonas spydigt.
Bartendern ser snopen ut och sedan rycker han på axlarna och flinar innan han svarar:
– Jag är bara förvånad det är allt, svarar han. Inga monkey brains idag, säger han med en nick mot Frankies håll, och det verkar ju rätt uppenbart att ni firar något. Här har jag gått omkring och trott att Frankie varit singel och så är hon ihop med en tjusig kille som du. Är det något slags jubileum? Har ni varit ihop en hel månad kanske? Eller har ni varit ihop länge och du bara hållit honom ifrån mig va, Frankie?

Vid hans yttrande rodnar både Frankie och Jonas. Frankie är uppenbarligen smickrad av detta sanslösa påstående vilket inte Jonas kan klandra henne för. Jonas är ett kap för vem som helst och för en hagga som Frankie måste han, om de nu verkligen varit ihop, vara en dröm som blivit sann. Jonas rodnad däremot är snarare bara ett tecken på hans ilska, ja han är rent ut sagt rosenrasande. Han och Frankie ett par! Han har aldrig blivit så förolämpad i hela sitt liv. Skulle han vara ihop med en kossa som henne? Har mannen inga ögon att se med? Visserligen var han inte blind nog att se vilket kap Jonas var, men att tror att han skulle vara ihop med en så anskrämlig fågelskrämma som Frankie! Innan Jonas hinner fundera närmare över denna förolämpning störs han i sina tankar av ett oljud som kommer snett bakom honom. När han vänder sig om får han syn på en gammal bekant som inte heller ser så glad ut, närmare bestämt hans gamla polare dörrvakten. Han ser inte glad ut alls. Han har en träpåk i handen, han är på väg rakt mot Jonas och allt Jonas desperata hjärna kan bidra med som ett försök att rädda lägget är en så pass meningslös fras som suck a fuck. SuckafucksuckafucksuckafucksuckaFUCK!

Vinsippande högläsning

Rebecca ger en oförglömlig högläsning av sin favoritbok Bonjour Tristesse. Det är en trevande start, men vänta bara, efter några djupa klunkar rödvin och en tänd cigarett kommer hon igång. Får du inte lust att läsa Bonjour Tristesse efter denna formidabla presentation kan nog inget få dig att ändra åsikt.



Stina

Sökandet efter bohemisk inspiration

Snart har vi hunnit ifatt vår långkörare Ansiktslös här på bloggen. Av de 37 avsnitten som hittills skrivits återstår bara fem att publicera, så det är hög tid att sätta sig ner och skriva en fortsättning (det har varit hög tid länge, I know, sorry Sofia). Men inspirationen vill bara inte infinna sig.

Så jag är nu på ett quest efter inspiration, och inte vilken inspiration som helt utan bohemisk inspiration, den bästa sorten. Önska mig lycka till!

- Basker på, check.


- Le bohemian outfit, check.


- Bohemisk oreda, check.


- Sovande katt, check.


- Billigt rödtjut upphällt, check (i det här fallet vittjut, men allt med alkohol funkar, fråga Hemingway).


- Piaf som bakgrundsmusik, check.



Nu är det bara inspirationen som saknas, men när som helst nu, när som helst... Inom de närmaste timmarna kommer Jonas att återvända från det limbo han vandrat i så länge.

Stina

Osynlig av Paul Auster

Nu var det ett bra tag sedan jag sist läste något av Paul Auster, men det här känns som en av de bättre romaner jag läst av honom. Det är en riktig sträckläsarroman som tack och lov, till skillnad från många böcker jag läst detta år, håller hela vägen. Självklart är den, precis som alla Austers romaner, fylld av klurigheter, berättelser i berättelsen och karaktärer man inte riktigt vet var man har- och just precis när man tror att man har koll på vad som kommer att hända vänder Auster med en handvändning dessa förväntningar på ända och när boken är utläst står man där och vet inte riktigt vad man ska tro. För vad var det egentligen som hände? Vad var fantasi och vad var verklighet?

I handlingens centrum står Adam Walker, som på sin dödsbädd håller på att skriva romanen "1967" som handlar om en händelse som kom att förändra hans liv. Romanen skickar han till en gammal studiekamrat, en författare, och även hans spekulationer om händelseförloppet vävs in i berättelsen. Det är ett möte med två personer, Rudolf Born och hans flickvän Margit, som är upptakten till det som kommer att ske. Vad det är ska jag inte avslöja, men Born visar sig vara långt mer grym och våldsam än vad Adam trott vid det första mötet.

Förutom att redogöra för dessa händelser handlar en hel del, av totalt tre stycken, om Adams incestuösa relation med sin syster. Är det bara i Adams fantasi detta inräffar, eller är det något som har hänt på riktigt? Det är den döde Adams ord mot systerns och självklart, precis som det påpekas, är det troligt att systern ljuger om vad som hänt för att skydda sig själv och sina kära. Redan när jag först läste stycket var det dock något som gjorde att jag kände att det inte var något som riktigt stämde. Lögn alltså?

En annan sak att fudera över är varför romanen egentligen fått namnet "Osynlig"? Är det för att Born lyckats hålla sig "osynlig" så länge, utan att någon anat vad han döljt bakom sin belevade fasad eller är det "osynligheten" karaktärerna i boken ges med sina fingerade namn? Kanske är det något helt annat Auster syftar på, vem vet?

Hur som helst var det här en bok jag fann riktigt underhållande, med som vanligt i Austers böcker ett fantastiskt språk och en sinnrikt konstruerad uppbyggnad. Att man som läsare inte riktigt vet vad man ska tro när hela historien är berättad känns ganska befirande. Skönt med en författare som vågar lämna en berättelse oavslutad för att man ska få chansen att dra sina egna slutsatser.

En film att se fram emot?

Ryktet går att Vårt hem är vårt slott är på väg att bli film och att det är Michael Douglas produktionsbolag som fått upp ögonen för Shirley Jacksons historia.

Om det är mer än rykten och löst internetskvaller kan jag inte svara på, men vad jag lyckats snappa upp är i alla fall följande: Michael Douglas är tänkt att spela fadern, Connie av Rachel McAdams (som vi känner igen från Scream 3 där hon spelade den hysteriskt roliga Gael Weathers-kopian) och Merricat av Saoirse Ronin (som spelade med i Försoning och Flickan från ovan). Vem som ska regissera är dock ännu inte bestämt.

Kul i varje fall, hoppas bara att projektet överlever planeringsstadiet.

Stina

Vi som var föräldralösa (och förståndshandikappade?)

Precis som Sofia blev även jag negativt överraskad av Kazuo Ishiguros Vi som var föräldralösa som utspelar sig i mellankrigstidens London och Shanghai. Jag kan inte förstå att det är samma författare som skrev den vackra och gripande Never let me go med sådan fingertoppskänsla som också skrivit den här usla soppan.

Det är en historia som utspelar sig under 1930-talet där ”mästerdetektiven” Christopher Banks fall kommit att bli societens stora samtalsämne. I vuxen ålder beslutar sig för att avsluta det fall som hemsökt honom sedan barndomen, då hans föräldrar försvann i Shanghai när han bara var en liten pojke. Han ger sig av från England till sin barndoms stad för att börja nysta i förmultnade gamla trådar och leta efter sedan länge kallnade spår. I fall som dessa, som han själv säger, är det ibland inte en nackdel att fallet har en del år på nacken, tvärtom. I sådana här speciella fall kan det nästan vara önskvärt.

Innan hans jakt på föräldrarna inleds får vi ta del av hans uppväxt som skildras ganska fint, enda delen av berättelsen jag ger något för. Efter föräldrarnas försvinnande spenderar han långa dagar tillsammans med sin vän där de leker detektiver som spårar upp hans föräldrar. Den här leken fortsätter även sedan han blivit lite äldre och flyttat tillbaka till London, men utan vännen blir leken aldrig densamma och på grund av blickarna från omgivningen måste den ändå lekas i lönndom.

Så småningom faller leken i glömska, men smärtan efter att ha förlorat föräldrarna kommer aldrig att avta. Han får så småningom en framgångsrik karriär som ryktbar detektiv. Han blir känd som den som lyckas där andra misslyckats, en expert på att hitta detaljer som andra skulle missat. Även det kallaste spår kan tala om man vet vilka frågor man ska ställa, och han sure knows what to ask.

Trots framgångarna känner han inte att han uppnåt vad han vill i livet, för det finns ett fall han inte vågat ge sig på ännu, det med föräldrarnas försvinnande. Så känner han att det är dags, han kan inte skjuta på det längre. Det är nu eller aldrig. Han måste tillbaka till Shanghai för att rädda föräldrarna, få fram sanningen en gång för alla och ställa skurkarna inför rätta, precis som i barndomens fantasier.

Redan innan han hunnit anlända till Shanghai börjar en välkomstceremoni för föräldrarna förberedas, för det tas helt enkelt för givet att han kommer att lyckas i sin jakt. Att de antagligen är döda sedan länge, eller i alla fall inte suttit fängslade i ett och samma hus under tjugo års tid tänker mästerdetektiven inte på, vilket känns mycket märkligt. Om det är en drömsekvens eller Banks fantasier vi får ta del av skulle det förklara mycket, men då tappar ju hela historien sin poäng.

Jag kan gå med på att man kan fastna i barndomens tankemönster till viss del, och se världen på ett sätt som kanske inte riktigt överensstämmer med verkligheten. Men så till den milda grad? Karln ska faktiskt föreställa en ryktbar och knivskarp detektiv. Det går inte ihop. Är han sinnessvag frågar man sig, eller vad är det här? Något svar på den frågan får man tyvärr inte, men jag tycker det verkar rätt uppenbart. Jag kan inte se förbi den här logiska luckan. Jag kan inte tro på det. Människor beter sig helt enkelt inte så. Det är som om man hamnat i en dålig såpa. Där är det liksom okej att folk beter sig helt ologiskt, men det här är en kritikerrosad roman som borde gå att ta på allvar. Jag undrar vad författaren tänkte men kanske vet han och alla recensenter något som jag missat. Den här boken har ju blivit hyllad. Det om något är ett mysterium för mig.

Stina

Månadens tips: Death in the Afternoon

Death in the Afternoon är en roman av Ernest Hemingway, men det är också namnet på en drink som Hemingway själv delade med sig av i en kändiskokbok 1935.

Hans direktiv lyder som följer “Pour one jigger absinthe into a Champagne glass. Add iced Champagne until it attains the proper opalescent milkiness. Drink three to five of these slowly.”

Särskilt gillar jag hans uppmaning att dricka tre eller fyra av dessa drinkar på raken. det känns så, ja Hemingwayskt.

Stina

The Sun Also Rises – The movie

Visst måste man älska den här trailern?



Stina

I can’t stand it to think my life is going so fast and I’m not really living it

Spoiler! Vill du inte veta slutet ska du hoppa denna recension!

Min första date med machomannen Hemingway måste räknas som något av en succé, särskilt som jag trodde innan att han inte skulle vara min typ. Nu visade han sig vara det ändå. Jag gillar hans korthuggna språk och skissartade berättarteknik. Det är skönt med en författare som litar på läsarens förmåga att själv aktivt ta del av historien. Är man ouppmärksam som läsare kan man missa allt det som gör romanen så läsvärd för det är i nyanserna, i det outsagda som hans storhet ligger.

Debutromanen Och solen har sin gång gavs ut 1926. Mycket av innehållet är hämtat från Hemingways liv även om boken inte är självbiografisk. Den handlar om en grupp rotlösa, delusionerade människor och om en kärlekshistoria som aldrig blir av. Huvudpersonen är amerikanen Jake som rest till Paris för att skriva. Under några sommarveckor far han till Spanien med några vänner, för att fiska och få uppleva tjurrusning och tjurfäktning i Pamplona. Med på resan är också Brett. Hennes och Jakes förhållande är komplicerat. De vill ha varandra men Jake är impotent efter en krigsskada så förhållandet är dömt redan på förhand, och båda vet om det.

Personerna i boken känner hur livet far dem förbi och de gör allt för att få uppleva något äkta och meningsfullt. De har utarbetade strategier för att bota livsledan men alkohol, lösa förbindelser och pengaslöseri räcker bara till en viss gräns. Resan till Spanien är bara ännu ett försök att fylla tomrummet. Men när resan är slut har inget förändrats, det är bara solen som har haft sin gång.

Dialogen är bitvis helt lysande, särskilt dialogen mellan Brett och Jake. Lika mycket som jag gillar en fantastisk inledning så gillar jag ett fantastiskt slut, och den här gör mig allt annat än besviken. Romanen avslutas ironiskt på följande vis:

“Oh, Jake,” Brett said, “we could have had such a damned good time together.”
Ahead was a mounted policeman in khaki directing traffic. He raised his baton. The car slowed suddenly pressing Brett against me.
“Yes,” I said. “Isn’t it pretty to think so?”

Stina

Tristessen från Oz

Redan förordet fick mig att känna betänkligheter mot Trollkarlen från Oz. Författaren menar att de gamla sagorna måste anses föråldrade då dessa enligt hans mening innehåller allt för blodiga och hemska händelser som allvarligt kan skada de små barnapsykena. Nej nu är det tid för nya ”underbara berättelser” i vilka de välbekanta trollen, dvärgarna och feerna är eliminerade, liksom alla de ohyggliga och bloddrypande händelserna. Så i stort sett tar han bort allt som är intressant i de gamla sagorna, deras komplexitet och svarta underton, maler ner det till en beige och ointressant sörja och kallar resultatet för Trollkarlen från Oz. Och folk älskar det, jag förstår inte varför.

Det är inte ens särskilt väl skrivet, speciellt inte om man jämför med Peter Pan som ju ingick i samma månads tema. I den boken märks det att författaren älskar att skriva och det är en glädje se hur han leker med språket och skapar sitt Never never land. Här not so much.

Det enda Baum verkar älska är sig själv och sin förmåga att skapa underbara berättelser. Syftet med hans bok är alltså ”bara att glädja dagens barn”, ”en modern saga i vilken underverken och glädjen finns kvar och de blodiga mardrömmarna har utelämnats”. Ursäkta mig men tillåt mig att spy lite i min egen mun.

Dessutom hittar jag inget i boken som skulle kunna förklara behovet av att skriva hela 17 uppföljare. Jag förstår inte vad alla ser i den här historien, den har ju ingenting, knappt ens innehåll. Hela boken känns bara som en evig upprepning (okej att det elementet ofta förekommer inom sagor men jag tycker inte att det funkar här, det blir bara tjatigt). Historien saknar bett helt enkelt, vilket inte är så konstigt eftersom Baum strävade efter att skriva en tandlös historia. Jag ifrågasätter (såklart) inte dess betydelse för populärkulturen men jag hade aldrig kunnat tänka mig att basen för allt detta skulle visa sig vara en sådan tunn och trist historia.

Mycket kan sägas om Trollkarlen från Oz, men någon underbar berättelse tycker jag inte att Baum lyckats trolla fram. Dock har jag svårt att tänka mig en bättre godnattsaga, så det ska han väl ha cred för. Jag hade i alla fall svårt att hålla mig vaken i försöken att få den utläst.

Stina

Snabba beslut

Avsnitt trettiotvå
Frankie och hennes stora käft! Han ger henne en ilsken blick i sidled och försöker febrilt komma på en förklaring att dra till med. Han känner svettdropparna komma krypande i pannan medan hans hjärna går på tomgång. Det är inte tillfälle att lägga av nu, väser han, funka, funka! Jonas brukar aldrig ha några större problem med att ta till lögner av olika slag, så varför står allt stilla nu? Han har pratat sig ur värre situationer än den här. Nu är verkligen inte rätta tiden att tappa modet. Nu gäller det att hålla sig cool och iskall, precis som den gangster han utger sig för att vara. Det är trots allt bara en simpel dörrvakt han har att göra med. En dörrvakt som jobbar på en skitig liten sylta och som låtit makten han tror sig ha stiga honom över huvudet. En jävel som lever för att försöka trycka ner personer som han själv, men Jonas ska nog visa honom. Lyckades han kanske inte få ner Frankie på knä efter två röda? Och Frankie och den här mannen är av samma skrot och korn. De är ingen match för Jonas en kväll som denna.

– Om du tar och lugnar ner dig lite, säger Jonas överlägset och klappar dörrvakten på bröstet. Du kanske inte känner igen mig, det är det få som gör, men när du får veta vem du har att göra med kommer du att ångra dig. Du kommer att ångra dig så in i helvetes….öh, helvete. Det kan jag tala om för dig. Han kröker läpparna till ett försmädligt litet leende och stirrar mannen stint i ögonen.
– Kom nu Frankie, säger han, och drar henne med sig i ärmen. Den här pajasen kommer inte att störa oss länge till. Eller hur?, lägger han till med en blick på den något förvånade vakten. Stämmer inte det?
– Pysen, jag har inte den blekaste aning om vad du pratar om, svarar dörrvakten och petar till Jonas hårt i bröstkorgen, men om du tror att du kan komma in här efter lite tomma hot tror du fel. Varför skulle jag bli rädd för dig? Du ser ut att bli andfådd av att borsta tänderna. Jag borde ge dig en omgång, ditt lilla helvete, men jag vill inte ge bruden här problem, säger han med en blick mot Frankie. Det är synd nog om henne att behöva stå ut med ett kräk som du. Stick härifrån nu, så kanske jag glömmer det här. Så vad väntar ni på, iväg!

Han avslutar tiraden med att ge Jonas ytterligare en hård knuff bakåt i kön. Jonas känner hur han blir röd i ansiktet, både av vrede och av försmädelsen av att bli förödmjukad av den här buffeln inför åskådarna, och inte minst inför Frankie. Han inser också att han måste fatta ett beslut, och vilket det än blir, ett mindre roligt sådant. Antingen kan han erkänna sig besegrad och ge sig av med svansen mellan benen. Han slipper stryk, men Frankie kommer knappast köpa historien om att den store Castell ger sig för en dörrvakt. Den tanken existerar nog inte ens i hennes värld. Nej, erkänner han sig besegrad kan han lika gärna ge upp den här låtsasleken en gång för alla. Det är inte lockande, då Jonas gillar sitt nya mäktiga jag, men å andra sidan gillar han inte heller att bli sliten i stycken. Ett svårt beslut. Mycket. Jonas tänker i två sekunder.

– Frankie, vi ska nog gå…, börjar han, men för sent. Frankie har tydligen också tagit ett snabbt beslut. Ett beslut som börjar med Frankies fot och slutar i dörrvaktens skrev. Han viker sig dubbel av smärta och nu dröjer det säkert inte länge innan förstärkningen anländer.

Bokhylla av böcker

Vad tycker ni om min nya bokhylla? Vilket kreativt geni jag är va?

Stina

100 saker jag hellre gör än läser Allt

Frågan har uppstått här på bloggen hur det går med min läsning av Allt. Saken är väl den att det inte går, för det är ungefär en miljon saker som är roligare att göra än att läsa just nämnda bok. Här kommer en lista på 100 av dessa saker.

Roliga aktiviteter
1. Läsa en annan bok.
2. Shoppa.
3. Se på tv.
4. Spela spel.
5. Peta på Iris.
6. Skvallra om kändisar.
7. Skvallra om personer man känner.

Läsning av annan bok än Allt, i detta fall Trollkarlen från Oz. Den var inte så bra men allt är bättre än Allt.

8. Ljuga.
9. Gå på bio.
10. Gosa med Freeddie.
11. Lösa barnkorsord.
12. Lösa Allers lätta korsord.

Gosa med Freddie, klart roligare än att läsa Allt.

Hygieniska aktiviteter
13. Tvätta håret.
14. Måla naglarna.
15. Fila naglarna.
16. Fila fötterna.
17. Lägga ansiktsmask.
18. Bada bubbelbad.
19. Färga håret.
20. Raka benen.
21. Vaxa benen.
22. Sminka sig.

Tråkiga aktiviteter
23. Ha tråkigt.
24. Se på när gräset växer.
25. Räkna sandkorn.
26. Stirra in i väggen.
27. Dricka ett glas vatten.
28. Se på Simpsons.
29. Se på stjärnornas krig.
30. Se på valfri Irene Huss-film.
31. Se Jägarna 2.
32. Ha Hem till gården-maraton.
33. Gräva en grop.

Gräva en grop, SÅ mycket roligare än att läsa Allt!

34. Läsa telefonkatalogen.
35. Åka upp och ner i en hiss.
36. Stå i kö.
37. Deklarera.
38. Umgås med Johan.
39. Föra hemekonomi.
40. Sortera kvitton.
41. Jobba.
42. Lösa svåra korsord.
43. Lösa sudoku.

Hushållsaktiviteter
44. Putsa fönster.
45. Rensa avloppet.
46. Mata katten.
47. Koka ett ägg.
48. Bära hem tunga matkassar.
49. Frosta av frysen.
50. Diska.
51. Bädda sängen.
52. Tömma kattlådan.

Tömma lådan, mer värt än att läsa Allt.

53. Organisera garderoben.
54. Vika tvätt.
55. Stryka kläder.
56. Rensa ogräs.
57. Koka kaffe.
58. Sopsortera.

Japp, dikning är roligare än Allt.

Skadliga/dödliga aktiviteter
59. Drabbas av pesten.
60. Låta tiden ha sin gång.
61. Sakta dö.
62. Ha nässelfeber.
63. Hamna mitt i ett åskoväder.
64. Utföra harakiri.
65. Bli lobotomerad.
66. Spela Rysk roulette.
67. Förlora i Rysk roulette.
68. Skaffa ovänner.
69. Bli fästingbiten.
70. Spela straffpoker.
71. Utveckla en fobi.
72. Bli manisk.

Rimmande aktiviteter
73. Brodera.
74. Hallucinera.
75. Protestera.
76. Leka med modellera.
77. Vika en servett eller flera.
78. Urinera.
79. Fotografera.
80. Marschera.
81. Diktera.
82. Förfela.

Det är roligare att fota än att läsa Allt.

Diverse aktiviteter
83. Bada i en isvak.
84. Klia myggbett.
85. Läsa dödsannonserna i tidningen.
86. Sms:a.
87. Sova.
88. Ha mardrömmar,
89. Ligga sömnlös.
90. Snegla.
91. Skåda given häst i munnen.
92. Stalka någon.
93. Skriva haikus.
94. Bygga ett korthus.
95. Rasera ett korthus.
96. Dansa myrsloksdansen.
97. Märka ord.
98. Flyta med strömmen.
99. Socialisera.
100. Kategorisera.


Läs inte Allt - dansa myrsloksdansen istället!

Stina

Vårt hem är vårt slott!

Äntligen hade det blivit dags för en efterlängtad bokmiddag igen, nämligen Shirley Jacksons "Vårt hem är vårt slott", eller som den heter på engelska "We have always lived in the castle". Passande nog hade vi dagen innan middagen bestämt att ge oss ut hela kollektivet för att plocka svamp och bär. Därför blev det, i alla fall delvis, hemplockade björnbär till efterrätt. Mums! Med mycket socker på givetvis..... Som vi sa under kvällen; det här är inte en kväll där socker är optional!




Eftersom det var jag (Sofia) som stod för bokmiddagen den här gången tog jag på mig rollen av Connie och lagade all mat inför middagen. Stina, eller Merricatt, var vänlig nog att påpeka att lammsteken var riktigt god med tanke på att en vegetarian tillagat den.





Middagen som lagades var självklart just den ödesdigra middag då alla utom 3 medlemmar av familjen Blackwood blev förgiftade och dog. Huvudrätten var således lammstek med mintgele (som en liten eftergift till Merrciatts favoritsvamp serveradas den med ugnsstekta champinjoner.... eller var det nu champinjoner???), ugnsbakad potatis, sallad och ärtor. Till maten serverades ett gott rödvin för att lugna allas nerver.




Till efterrätt serverades självklart björnbär med socker. Och vi måste ha varit ovanligt lyckligt lottade då samtliga närvarande vid middagen fortfarande inte uppvisar några förgiftningssymptom!


Som avslutning på kvällen blev det till sist te (med socker såklart!) och romkaka, som en liten efterapning av Connies "te-party", där just romkaka och te serverades och där Merricatt inte kunde låta bli att tracka gästerna och erbjuda dem socker till sitt te.






För att slutligen göra kvällen komplett bestämde vi oss för att vi borde beskydda oss och vårt hus genom att gräva ned beskyddande skatter i varje hörn av tomten. Men det kunde inte vara vilken skatt som helst utan det skulle vara något som hade emotionellt värde. Stina valde därför att gräva ned ett smycke hon köpte på sin allra första medeltidsmarknad, medan jag grävde ned den spådoms-svala jag fick av Stina precis innan jag gifte mig. Sebbe slutligen bestämde sig för att gräva ned sin rubiks kub för blonda. Om du läser det här Johan; han gjorde det för laget!!!

Sammantaget var det en mycket trevlig kväll och för en gångs skull hade Sebbe mycket att bidra till i konversationen; som att Jackson dog 1965, att Merricatt valts till den 70:e bästa karaktären i en fiktiv bok och att man faktiskt gjorde en pjäs av boken 1966. Anledningen till att jag kommer ihåg detta är att jag sitter här med hans fusklapp framför mig...;). Förutom detta pratade vi faktiskt mer om författaren än om boken i sig, som att hon led av klaustrofobi och verkade ha en något osund realation till mat.

I am legend - en recension att hoppa över om ni inte dör efter att veta hur den slutar

OBS! OBS! OBS! Läs absolut inte denna recension förrän ni har läst boken själva. Kanske inte så kul att veta slutet liksom...

Det här är romanen om Neville, den sista människan på jorden. Han är den enda överlevande sedan människorna omkring honom en efter en förvandlats till blodtörstiga vampyrer. På dagarna underhåller han sig själv med att förstärka barrikaderna kring huset, proviantera och döda så många vampyrer han kan innan skymningen kommer och han inget annat kan göra än att barrikadera sig, dricka sig full och vänta på att morgonen ska komma- allt medan vampyrerna samlas kring hans hus, kastar sten på det, ropar på honom att komma ut och där de kvinnliga vampyrerna till och med blottar sig för att fömå honom att gå utanför dörren.

I början av romanen ska jag erkänna att jag mest irriterades över bokens brist på logik och att huvudpersonens största bekymmer kretsade kring sin lust till vampyrkvinnorna. Jag irriterades också över att en sådan hyllad bok var fylld med så meningslösa klichéer; vampyrer som var rädda för kors och vitlök och dödades med en påle i hjärtat. Snart nog visade det sig dock hur skickligt Matheson byggt upp sin roman och mot slutet av den kan jag bara medge att den verkligen är ett mästerverk inom sf-genren. Allt ifrån hur Matheson skildrar en ensam människas hopplösa kamp för överlevnad till hur han med hjälp av psykologi och biologi förklarar vampyrismens uppkomst. För att inte tala om hur han väjer för det banala och lätta när han låter huvudpersonen stöta på en levande varelse efter att ha levt ensam så länge; en hund som efter lång övertalning låter sig infångas för att sedan efter det endast leva ytterligare en vecka.

Och slutet då! Vi har ju talat ganska mycket i boktriangeln om böcker med underbara inledningar- men slut då? Kan ni komma på någon bok med ett riktigt, riktigt underbart slut? Om inte måste ni läsa denna! Boken slutar nämligen med att huvudpersonen infångas, avlivas och dör medan orden som maler i hans huvud i hans sista stund är att det nu är han, och inte vampyrerna, som är legenden- "I am legend"

Den förlorade systern är återkommen!

Ja vad kan man säga, Stina, annat än att när du kommer tillbaka till Boktriangeln gör du det med besked. Hur många inlägg har det egentligen blivit de senaste dagarna? Uppåt en sådär 20 skulle jag tippa..... Synnerligen trevligt är det i alla fall, och jag väntar med spänning på dina kommande recensioner.

För att firda din återkomst tänker jag lägga upp en bild på de finaste som finns! Enjooooy!