lördag 3 maj 2014

Love is or it ain't. Thin love ain't love at all.

Älskade av Toni Morrison utspelar sig år 1873 i Ohio. Där bor Sethe tillsammans med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus. Via tillbakablickar får vi reda på mer om Sethes bakgrund, och hur hon arton år tidigare rymt tillsammans med sina barn från plantagen där hon var slav. Av hennes fyra barn finns nu bara Denver kvar. Den äldsta flickan dog innan hon ens fyllt två år och det är hon som spökar i huset. Omkullvälta kastruller, spruckna speglar och andra illdåd är vardagsmat som slutligen drivit båda sönerna på flykten.

Sethe tycker naturligt nog inte om spökerierma men tar dem numera för givna, det är lika naturligt som en plötslig förändring i väderleken. Bara Denver uppskattar spökets ständiga närvaro. Hon förstår inte att hon är den enda som begriper hur tryggt det är att leva med ett spöke. Utan systern skulle Denvers värld vara nästan tom. Alla andra har försvunnit, först bröderna och sedan farmodern som gått bort och inga andra barn vill umgås med henne. Överhuvudtaget undviks de båda av traktens människor.

Så kommer Paul D in i deras liv, en bekant till Sethe från livet på plantagen. För Sethe är Paul D ett välkommet inslag i tillvaron och det dröjer inte lång tid innan han flyttar in. Han lyckas också med det som ingen tidigare klarat av, att driva spökbarnet och Denvers enda sällskap på flykten. Kort därefter dyker en ung mystisk kvinna upp. Hon säger att hennes namn är Älskade, samma ord som Sethe lät rista in på sin flickas gravsten för så många år sedan.

Med tanke på temat och alla grymheter som sker borde det här inte vara något för mig. Jag trodde att det skulle bli en tung och jobbig läsning men Morrison har en lätthet och ett flyt i språket och tillåter aldrig hemskheterna att ta överhanden. Sakta låter hon Seethes historia nystas upp. Det är en historia som innehåller sådant som inte borde gå att uthärda, men där finns också mycket vackert. Det är kärlek som är för stark för kompromisser.

Stina

2 kommentarer:

  1. Ja visst lyckas Morisson med konststycket att låta berättelsen bara liksom flyta fram, episod för episod utan att det blir förvirrat, eller segt eller för hemskt. Älskar hennes språk! Och kul att du också gillade månadstemat! //Sofia

    SvaraRadera
  2. Ett av de bästa temana nånsin. Trodde att Hemingway skulle bli svårslagen, men han fann nog i mitt tycke sin överman i Toni Morrison. // Stina

    SvaraRadera