lördag 30 november 2013

Bokduell 2


”nå mina kära pojkar och flickor!
ni tittar förstås bara på ungdomsprogrammen. Ni ska ju upp och hoppa tidigt imorgon. Då får man inte gå och lägga sig för sent. Och om det inte var något roligt idag ska ni inte vara ledsna imorgon blir det säkert ert favoritprogram igen. Visserligen kommer inte ens ert favoritprogram att kunna fylla tomrummet som uppstår när en närstående människa eller husdjur dör. Visserligen kommer inte ens ert favoritprogram att kunna fylla något tomrum över huvud taget”.

Så har det blivit dags för ännu en bokduell, och det logiska hade väl varit att ta maj månads tema då det ju var bokduell nummer två i ordningen. Men då jag fortfarande inte tagit mig igenom Rudyard Kiplings två noveller (att läsa på I-pad är sååå inte min grej) blir det istället augustis två författare som får mötas i en spännande duell, alltså Elfriede Jelinek som får möta Jean-Marie Gustave le Clézio.

Vi börjar väl med månadens kvinnliga författare och hennes "Michael. En ungdomsbok för det infantila samhället", och vad passar väl bättre än att låta henne själv stå för inledningen med följande representativa stycke:

God dag kära ni det glädjer mig att äntligen få lära känna er personligen! Det är bara en sak som stör mig med er: att ni alltid ska skylla på någon annan. Ni får väl se er för bättre för när ni faller ner från stegen eller blir överkörda eller får sparken från jobbet.
Då gäller det att ställa in skärpan bättre. Knappen är väl stor nog för att ni ska se den. Eller? Somliga av er har trots allt utvecklats till riktiga små specialister. Ni andra måste fortsätta öva ordentligt.
Och ännu ett tips inför helgen:
Om ni börjar frysa framför teven ska ni snabbt hämta er sköna kofta! Innan ni blir förkylda. Den ligger i byrån. Den är det verkligen ingen som har tagit ifrån er.

Ni måste hålla med om att ett stycke som detta verkar lovande för en infantil ungdomsroman, och man måste i alla fall säga att Jelinek med detta stycke sätter tonen för resten av romanen som ska komma att visa sig vara både våldsam och sexistisk. Ja allt som kommer att hända de stackars kvinnorna i romanen ska snabbt visa sig vara deras eget fel och ingen annans, med stycken som dessa ”vad är det som smärtar ingrid ändå? Det är knappnålar som körs in under huden i hennes arm. En vass sax drivs in i ingrids högra lår så att hon börjar yla”. – och det här är ändå ett relativt lättsamt våldsutbrott om man ser till vad som sak komma att följa.

Med andra ord, oj vad jag misstog mig om denna så lovande roman. Det här är rena blajjet som jag fått plåga mig för att ta mig igenom, boken lånades i maj och i slutet av oktober hade jag äntligen orkat ta mig igenom skiten.  Jag antar att det ska vara en kritik mot konsumtionssamhället, våra ökande tv-vanor och avsaknad av källkritik och att Jelinek vill visa på detta genom en berättelse fylld av våld och scener från tv-serier som glider in i vardagen och gör det svårt att säga vad som är fiktion och verklighet, men jag orkar inte ens bry mig så mycket att jag kan hålla isär de olika huvudpersonerna. Detta kan ha att göra med att det egentligen inte finns någon handling i boken, utan endast olika scener fullproppade med referenser till tv-serier (bland annat Flipper dyker upp och lemlästas och plågas), reklam och mode.

Om man säger så här, jag kan förstå att hon fått kritik för att vara för våldsam och sexfixerad… Synd med en roman som verkade så lovande, speciellt som hon ju faktiskt har en poäng i det hon vill säga. Vill ni däremot läsa en författare som jag tycker betydligt bättre framför denna kritik tycker jag att ni kan ta er en titt på Margareth Atwoods dystopiska triologi som började med ”Oryx och Krake”. Tyvärr har tredje delen inte kommit till Sverige än (den utkom nu i höst).    

Så nu står alltså hoppet till månadens manliga författare, Jean-Marie Gustave le Clézio, och hans bok,  "Färder i andra riken". Även denna roman hade jag höga förhoppningar på, men tyvärr skulle det visa sig ganska snart att detta är en roman som lovar runt men håller tunt. Jag hade hoppats på något i stil med den magiska stämningen i Sam J Lundwalls ”Alice, Alice!” men fick istället något i stil med Martina Lowdens förhatliga ”Allt” – och om ni läst Stinas roande nedräkning genom boken vet ni att det är ett riktigt, riktigt uselt betyg.

Boken ska alltså handla om Naja Naja som kan resa i tid och rum och en mer irriterande huvudperson i en roman har jag svårt att tänka mig. Det är synd att inte någon av hennes idiotiska färder tog död på henne på ett långsamt och plågsamt sätt! Det blir bara irriterande och plågsamt tråkiga upprepningar boken igenom om hur den fåniga Naja Naja vandrar omkring på idiotiska turer och hur hon försvinner utan att man vet var hon är och hur hon ”glider kyligt och ledigt bland stenar gräs och mänskor, smidig, slank och lång slinker hon mellan hindren, så snabbt och så ljudlöst att man tror att hon är kvar när hon redan är långt, långt borta”.

Det enda som är något så när underhållande är när författaren jiddrar av en lång idiotisk lista av namn som hon kallar sina stackars vänner, bla bla bla och snoor liksom när det på två sidor rabblas upp fåniga namn som ”Varsåschnäll, Hög i hatten, Ryssland,  Strandbor” och diverse annat fånig strunt. Fast det var lite roligt att en av namnen faktiskt var ”Slingerbult”, he he – du och Naja Naja har något gemensamt Stina (som brukar kalla stackars Kalle detta något tveksamma smeknamn).

Blandat med det trista virrvarret av Naja Najs skitsaker skriver författaren även in tänkvärda citat som detta ”Du kan inte hoppas på att se ett pärlpalats framträda på ett grässtrå ifall du aldrig själv känt svetten drypa”.

Kort sagt är det här en roman som lite smått får mig att kräkas i min egen mun och det är bara att krypa till korset och inse att 2013 års sämsta läsupplevelse står jag själv för.

Med detta kan man konstatera att det tyvärr inte blir något poäng denna månad till någon av författarna då bägge romanerna var ganska usla, även om den sistnämnda sög mest.

Därför står det fortfarande 1-1, och varken männen eller kvinnorna har något försprång.

// Sofia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar