Frukt är inte godis

Min kamp med Martina Lowdens Allt är nu inne på sin slutfas vänner. Men endast Gud vet för vilken vecka i ordningen den här långköraren har varat (och Johan svarar inte när jag ringer). Den har pågått sedan den 31 oktober 2010 (!) so you do the math. Nu låg den visserligen på vänt hela förra året, liksom så mycket annat...

Eoner av tid har passerat sedan mitt senaste inlägg den 11 december 2012, oh my! Blir förvånad själv när jag upptäcker att det är över tre år sedan jag stångade pannan blodig mot min nemesis Martina Lowdens betongvägg till roman. Det känns inte som att det var så länge sedan sist. Time flies.

I inlägget ifråga spår jag (ja, lovar till och med) att 2013 är året då denna stentrista roman ska bli utläst. Och nu är vi inne på år 2016. Törs jag mot bättre vetande lova att det här är året? Ja det gör jag! This is the year my friends! This is the year which people will talk about. This is the year which people will be silent about. This is the year that the obstacle named Allt will be tackled and dealt with for good! Hallelujah!

Det bästa den här veckan tillägnar jag Sofia, vår drottning av skräplitteratur. Som dessutom har efterfrågat den här uppdateringen. Allt för dig syrran :)

Vecka 113-?

Det bästa

2005 Vecka 46 Måndag (s. 540)

Hans nakna fötter halkade i leran och slingerväxter snärjde hans anklar. Han var utmattad av språngmarschen och rädslan, och när han fastnade med foten i en rot låg han kvar på marken och flämtade, utan att kunna resa sig. Han hade glömt hur man rörde sig, hur man tänkte. Han strök en slinga kastanjebrunt hår ur sin svettiga panna och lyssnade. Han låg blickstilla.

Han hoppade till och vände på huvudet. Hon bara stod där och flinade år hans förvirring. Han svalde hårt och tittade mot henne. Hon stod flera meter bort, men hennes blick fick honom ändå att känna sig alldeles vimmelkantig. Hon såg inte på hans ansikte, utan lutade sig på en arm och tycktes studera hans kropp som så villigt låg och väntade. Hon skrattade, ett mycket tillfredsställt skratt. Han flämtade hörbart.

2005 Vecka 46 Tisdag (s. 540-541)

Hon var klädd i ridbyxor och en slarvigt knäppt skjorta, som om hon tagit på sig det första hon fått tag i. Hon såg trött ut, men annars helt utan känslor. Han tittade på hennes orörliga ansikte och önskade att det funnits ett leende i det. Han svalde hårt. Han ville inte att hon skulle röra vid honom, inte under några omständigheter. Han bet ihop tänderna så att käkarna värkte.

Hon sträckte ut handen mot honom. Han skakade häftigt på huvudet. Hon såg fiundersamt på hans skrämda ansikte. Han vek undan med blicken, omedveten om hur nästan smärtsamt spänd han verkade. Hon log glatt och blinkade mot honom. Hennes ögon var som bottenlösa malströmmar och han slöt sina ögon för att inte drunkna i dem. Han kände sig hjälplös, sårad, utsatt.

2005 Vecka 46 Onsdag (s. 541)

Hon satte sig ner och tog honom i sina armar. Han både ville och inte ville protestera. Hennes ögon glittrade som blå stenar i det solbruna ansiktet. Han vred sig ifrån henne. Hon hade naturligtvis rätt, men han försökte försvara sig i alla fall. Hon log ett snett leende. Hon var naturligtvis mer erfaren än han och kände igen sexuell hunger när hon fick se det.

Hon smekte honom över låret och han drog omedelbart efter andan. Han svalde hårt. Han visste att hennes hand hade rört vid honom och det var som om hon hade brännmärkt honom. Han kunde inte vika undan med blicken, utan stirrade som förhäxad på henne. Han ville se hennes ögon, han ville läsa hennes tankar genom de koboltblå ögonen. Han tyckte sig stå vid randen av något okänt, utan att veta vad han skulle göra härnäst eller ens vad han ville göra. Han rodnade djupt.

Hon sträckte ut armen och drog honom intill sig. Han vände sig om för att försöka undkomma. Hon rynkade pannan. Han rodnade häftigt. Hon la händerna på hans axlar, och vände honom mot sig. Han blundade skräckslaget när hennes mun närmade sig hans läppar. Han kände att hon lätt skulle kunna övertala honom.

I styckena ovan har alltså Lowden tagit tre olika Harlequinromaer och sparat alla meningar som börjar med tredjepersonspronomen. Därefter bytt genus och satt ihop hälften av meningarna i en annan ordning. Hysteriskt kul. Tänkte på dig och dina mysrysare där Sofia. Kommande projekt kanske?

Det värsta

2005 Vecka 51 Torsdag (s. 564-565)

Veckans frukter (nu är det jul igen):

Fredag: Apelsin, mandarin, mandarin.
Lördag: Mandarin, äpple.
Söndag: Mandarin, banan.
Måndag: Mandarin.
Tisdag: Äpple.
Onsdag: Apelsin, banan, mandarin.
Torsdag: Äpple, mandarin, banan.

64 sidor lästa sedan sist.

Är nu på sidan 600, dvs 28 sidor kvar.

Stina