Deppig läsning

Så kallad chic lit brukar sällan nå högre litterära vyer. Jag hade alltså inga stora förväntningar när jag påbörjade läsningen av Liz Tuccillos Resehandbok för singlar. Jag förväntade mig inget mästerverk, men jag förväntade mig åtminstone att bli road, särskilt med tanke på att Liz var en av författarna till tv-serien Sex and the city. Men nej. Det här är inte kul, snarare deprimerande.

Efter att ha läst den här boken vill man verkligen inte vara singel. Fast så desperat är jag inte att jag skulle överväga att gifta mig med en person jag inte älskar för att slippa vara ensam (vilket självklart många av kvinnorna i den här boken kan tänka sig att göra). Men ge mig ett par år så kanske jag är där jag också. För att vara ensam är inget alternativ. Det har Liz Tuccillo lärt mig. Att vara singel är döden! Ve mig och alla andra kvinnor över 30 som drabbats av detta öde. Måtte vi lära oss att älska oss själva när ingen annan gör det.

Boken inleds med att Julia drar ihop kompisgänget för att muntra upp vännen Georgia som blivit dumpad av sin svinige make och åter gör inträde på singelarenan. Det hade kunnat vara en bra idé, men slutar med fylleslag där Georgia dansar på bardisken och vägrar gå ner tills hon blir i princip utslängd, Serena måste magpumpas, Alice gör sig dummare än vad hon är därför att män inte gillar intelligenta kvinnor och Ruby toktrånar efter en kille hon känt i fem minuter och som inte verkar särdeles intresserad. Nämnde jag att det var deprimerande läsning?

Jag känner helt enkelt inte igen mig i det här. Thank God! Jag tycker inte det är lustigt att läsa om singelkvinnor som ligger med prostituerade på semester i Brasilien. Det är kanske är tänkt att verka frigjort och härligt på något sätt, men jag tycker inte att sexköp på något vis förtjänar att framställas på det viset. Det är lika sunkigt och vidrigt oavsett vilket kön sexköparen har. Som om det ens ska behöva påpekas. Suck! Den amerikanska dubbelmoralen, är den inte härlig.

Inte ens huvudpersonens studieresa världen över för att se hur singlar lever i andra länder kan lyfta den här stentrista historien. Det enda som serveras på den flygturen är plattityder som att brasilianskor har vältränade rumpor, isländskor inte dejtar och att fransyskor har sin stolthet.

Enda gångerna den här romanen är rolig är när den är det ofrivilligt, som att isländskor beskrivs som stolta, vackra vikingakvinnor (haha) och att de (läs skandinaver) ligger med varandra vid första träffen. Oss lättfotade skandinaver har de tydligen full koll på i USA.

Sammanfattning:
Underhållning: 1 poäng (ofrivillig sådan).
Igenkänning: 1 poäng (jag är skandinav, jag dejtar inte och släpper till första kvällen).
Betyg: 0 poäng.

Stina