Kioskdeckarkomplex någon?

Something from the nightside av Simon R. Green är en bok med klara kioskdeckarkomplex, där författaren försöker och försöker men bara inte lyckas att greppa denna svåra konstart :-). Det är synd att han inte lyckas fånga stämningen och konstgreppet som krävs för att skriva kioskdeckare, för han har lyckats klämma in en hel del livsviktiga kioskdeckaringredienser i sin historia:

1.      Huvudrollen. Den kanske viktigaste ingrediensen för att en kioskdeckare ska få kalla sig just kioskdeckare;  en hårdför privatdetektiv som har huvudrollen. I denna serie heter han John Taylor, är hårdare än en klippa och är enligt sig själv lång, mörk och inte vidare stilig (bummer elle vad?). Hans specialitet som deckare är hans förmåga att finna saker.

2.      Miljön. En äkta kioskdeckare osar Noir ur varje por och innehåller scener med skugga, dimma och ljusskygga figurer. Inte håller här sviker författaren utan förser oss med Nattsidan, där vår hjälte är uppväxt och en förklaring till hans hårdhet. För på Nattsidan, ett helvetiskt ställe som gömmer sig i det normala London, lurar monster och faror runt varje hörn.

3.      En vacker damsel in distress. I denna heter hon Joanna Barrett och lyckas få vår hjälte att mot sina principer återvända till Nattsidan för att rädda en försvunnen dotter.

Så ni hör, det här verkar som en given succé, men faller tyvärr så platt, så platt. För det är bara att erkänna att karaktärerna är plattare än pankakor och den förmodade passionen som vår hjälte och vår hjältinna ska känna för varandra faller lika platt den. Mr Green borde nog ägna mer tid ät att läsa kioskdeckare än skriva dem och få lite lektioner i hur det är meningen att en hjälte ska få en hjältinnas hjärta att slå lite snabbare. Ser han denna receension är han mer än välkommen att höra av sig så kan jag ge lite tips på lite bra kioskdekarlitteratur.

//Sofia