Hett i hettan

Mara and Dann av Doris Lessing, tillika sommarens dystopi, har varit passande att läsa nu när det varit nästan för varmt ute och solen aldrig verkat vilja sluta skina. Dystopin handlar nämligen om en värld där ständig torka börjat råda i vissa regionetr, en torka som verkar kunna sprida sig över hela världen. Huvudpersonerna i boken är de två barnen Mara och Dann, omkring 3 och 8 år gamla skulle jag tippa – i alla fall när historen tar sin början. Men vi som läsare får det tveksamma privilegiet att följa dem en bra bit på deras väg mot vuxenvärlden.

För tyvärr visar sig det här, efter en ganska lovande början, vara en ganska oengagerande roman med platta, tråkiga och klichéartade karaktärer och en historia som inte alls engagerar. Det känns bara bedövande långtråkigt när de reser omkring från trakt i trakt på jakt efter en väg undan torkan. De råkar ut för det ena äventyret efter det andra och träffar på allt från slavhandlare till krigsherrar och det borde väl vara spännande antar jag – men är det då verkligen inte. Jag fattar inte hur en författare som Doris Lessing kunnat skriva en så här föga engagerande roman. Den påminner faktiskt om den dåligt skrivna fantasy-serien om Aurian av Maggie Furey om ni kommer ihåg den, och det är absolut inget bra betyg.

Liksom den förra romanhjältinnan är Mara irriterande präktig, duktig på allt och älskad av alla. Verkligen trovärdigt ... not! Ni som läst snuskserien om grottflickan Ayla kommer kanske ihåg hur författarinnan låter henne bli den som tämjer hästar och hundar och gud vet vad och är den som leder dåtidens folk mot civilisationen typ… så känns det att följa den präktiga Mara på hennes äventyr och jag blir bara irriterad och undrar vad som egentligen hände när Lessing satte sig ner för att skriva detta.

Historien som sådan är för övrigt baserad på en gammal berättelse som man kan finna i de flesta kulturer och som Lessing gjort till din egen genom att låta den utspela sig i denna torke-härjade värld.

//Sofia