Bokduell nr 6 - Gabriela Mistal vs Pablo Neruda

Nu har det äntligen blivit dags för att se vem som gick segrande ur juni månads duell – då poeterna Gabriela Mistral och Pablo Neruda möttes i en spännande fajt! Det blir bokduell 6 i ordningen, men endast den andra för i år. Har ni glömt ställningen så ligger den till som följande: 

Sedan förra året är ställningen 3-1 till de kvinnliga författarna.

1. Morrison vs Hemingway, 1-1
2. Elfriede Jelinek v Jean-Marie Gustave le Clézio, oavgjort 0-0       

3. Alice Munro vs Saul Bellow, 1-0                                                   

4. Doris Lessing vs Rudyard Kipling, 1-0                    

I år är det hittills manlig ledning med 1-0 (Nadine Gordimer vs J M Coetze). Låt oss se om våra poeter kan ändra på detta!

Bild från: http://www.memoriachilena.cl/602/articles-69637_thumbnail.jpg

Vi börjar med Pablo Nerudas diktsamling, ”20 kärleksdikter och en förtvivlad sång”, vilken är en härlig tunn liten sak. Och säga vad man vill om hans kärlekssånger, men jag tycker inte de skiljer sig nämnvärt från hans förtvivlade sång då de allihopa är ganska genomsyrade av just förtvivlan. I dikterna är det en kärlek, men en sorgfylld och ensam kärlek som skildras. En kärlek som aldrig riktigt känns som att den kommer att bestå.

Lite vanvördigt kan jag säga att jag kommer att tänka på antologin ”Mäns dikter om kärlek" som jag fick av min käre styvfar i present medan jag läser Neruda. Så många fnittriga stunder vi tillbringade vid den medan vi läste rader som ”ditt kön är mörkrött och fuktigt som fruktkött” och diverse andra roliga rader är jag osäker på om detta verkligen ska ses som ett negativt betyg. Men ja, kanske ändå....

På sina ställen påminner den även om höga visan (konformationens enda höjdpunkt i bibelläsningsväg) i sina beskrivningar av kvinnokroppen som liknas vid kullat och blommor och växtlighet. Som exempel första stycket ur första dikten:

 

”Kvinnokropp, vita kullar, vita lår,

I din hängivenhet liknar du världen.

Min grova bondkropp plöjer dig

Och får en son att växa ur den djupa jorden”.

Tyvärr är ganska många av dikterna snarlika och de känns ganska föga engagerande. De känns även aningen klyschiga och det är ju aldrig bra om man vill vara originell…..Eller också är det bara jag som är för okulturell. Men diktsamlingen får i alla fall en klar tummen upp för sin korthet och koncishet.

Om det är någon av dikterna jag tyckte bättre om än de andra måste det vara nummer 10. Den känns mer drömlik än de andra.

10.

Även denna skymning har vi förlorat.

Ingen såg oss i kvällningen hand i hand

Medan den blå natten föll över världen.

Från mitt fönster har jag sett

Västersolens spel bland avlägsna kullar.

Ibland, som ett mynt,

Tänds ett stycke sol i mina händer.

Jag mindes dig med hjärtat sammansnört

Av denna sorgsenhet, som du känner så väl.

Var var du då?

Bland vilka människor?

Vad sade du till dem?

Varför måste all min kärlek komma över mig

Just när jag är sorgsen och du fjärran?

Till golvet föll den bok man alltid läser i skymningen

Och som en sårad hund kröp min rock till mina fötter.

Alltid, alltid om kvällarna drad du dig undan

I den framrusande skymningens riktining, där tingens gestalt suddas ut.

Bild från: http://southernpacificreview.com/wp-content/uploads/2012/03/mistral.jpg

Så har det blivit dags med en kik på Gabriela Mistrals bidrag, ”Dikter i tolkningar av Hjalmar Gullberg”. Diktsamlingen av Mistral, med dikter från hennes olika verk är sympatiskt nog illustrerad med träsnitt av Bo Beskow, vilket blev en glad överraskning. Dels är bilderna väldigt vackra och dels är det lite roligt då han är pappa till min styvmamma. Samlingen inleds med en inledning om Gabriela Mistral och hur hon kom att börja skriva sina dikter, mycket trevligt måste jag säga då kunskapen om henne var minst sagt begränsad.

Kort sagt kan man säga att hon, om man får tro inledningen, började sin bana på grund av en olycklig kärlek. 20 år gammal möte hon Romelio Ureta. Enligt inledningen vet man mycket lite om deras förhålladne, förutom det att han svek henne. 1909 tog han dessutom sitt liv, vilket gjorde Mistral förtvivlad. Hon har publicerat Los sonetos de la Muerte, Dödens sonetter, som en hyllning till honom.

Hennes dikter speglar mannens svek, hennes förtvivlan och sorgen över att aldrig få bära fram sin älskandes son. Det är dikter fyllda av smärta, förtvivlan och senare även med hopp. Det är dikter, som till skillnad från månadens manliga motsvarighet, berör och har tyngd och som man kan känna igen sig i. Det är alltså ingen tvekan om att det blir Mistral som står segrande i månadens duell, och jag blir sugen på att läsa flera av hennes samlingar. Synd då att detta var den enda som fanns på Almedalsbiblioteket…..

I Ballad (Balada),, får vi ta del av sveket:

Han följde hem en annan;

Jag såg dem gå förbi.

Som vanligt sjöng på vägen

Blott vindens melodi.

Och dessa usla ögon

Såg honom gå förbi!

Hans kärlek får en annan

På jordens blomsteräng.

Ett rosentröd har taggar;

En sång har slutrefräng.

Men honom får en annan

På jordens blomsteräng.

Ny kysser han en annan

På stranden till vårt hav;

Citrongul är den måne,

Som böljan glittrar av.

Mitt blod skall ej mer svalla

Av brus från detta hav!

För evigt bär en annan

I lust och nöd hans ring.

De två ser himlen öppen

(Gud säger ingenting!).

För evigt bär en annan

I lust och nöd hans ring!

I Våra dödas ben och knotor (Los Huertos de los Muerto), diktar hon om hur våra älskade kan dö utan att för den skull släppa taget om oss och om hur benen kan beredas till ett extrakt som, om det stryks på ens läppar, gör att man aldrig kan kyssa någon annan.  Lätt morbidt, men jag gillar det!

En av mina favoriter är dock hennes dikt om den son hon aldrig fick, i Poema del hijo, Sången om en son. Först handlar den om längtan efter sonen och sen om uppgivenheten hon känner när hon inser att drömmen aldrig kommer att bli sann:

O bittra fröjd! Du sover i din kista:

Våt son blir ofödd. Utan samvetsagg

Får också i den sömn som blir min sista,

Jag ligga under ros och törnetagg.

Ja, det var det om våra poeter, och i september är det åter dags för nobelpristagar-duell. Har redan börjat fila på temat och lovar även att lägga in det innan månaden är så gott som slut den här gången….

Ställning: Gabriela Mistral vs Pablo Neruda, 1-0                                                     

Ställning år 2014: Kvinnor 2, Män 1

Ställning totalt: Kvinnor 4, Män 2

//Sofia