Jag tror inte riktigt att jag visste vad jag gjorde den där eftermiddagen i december. Eller, jag visste vad jag gjorde, men inte vad det skulle leda till. Men vet man nånsin det? Ett kort tag var det nog bara att ha gjort det. Det var berusande. Det var frihet. Att vara helt själv igen.
Så hände något. Verkligheten kom ikapp. Jag känner inte för att stanna och slåss. Jag är för trött, the reality has kicked the shit out of me. Jag behöver något mer än verklighet, så i augusti ger vi oss iväg. Vi lämnar Visby och Sandviken. Vi lämnar besvikelser, vardag och gamla drömmar. Vi ska till platser dit verkligheten inte når.
Första stoppet är Neil Gaimans engelska landsbygd i Oceanen vid vägens slut. Där återvänder en man till sin barndoms trakter, och tänker tillbaka på allt som hände då för längesedan. Där fanns Lettie och den vackraste vänskapen men också fasansfull ondska.
Vi beger oss sedan till Umbra, platsen dit människors skuggor kommer om natten. Det är den föräldralösa Ethel som upptäcker porten till den nya världen och där startar hennes jakt på föräldrarna och på sig själv. Men att finna sanningen är varken enkelt eller ofarligt.
Månadens bok: Oceanen vid vägens slut – Neil Gaiman, 2013.
Umbra – Elin Fahlstedt, 2011 (serieroman).
Stina
Känner själv för att fly verkligheten ett litet tag, så känns som ett passande tema för oss alla tre //Sofia
SvaraRaderaJa vad ska man säga, the reality kick the shit out of us all... // Stina
SvaraRadera