Efter att ha läst ut månadens bok "Sommarens ljus" samtidigt som vi fick värmebölja här i Visby är det svårt att inte få värsta sommarkänslorna.
Handlingen kretsar kring 17-åriga Kate som på grund av sjukdom spenderar sommaren hemma med familjen. Detta är något hon inte sett fram emot eftersom hon och hennes pappa som är en känd konstnär inte kommer vidare bra överrens. Hon tycker att han kontrollerar sin omgivning på samma sätt som Prospero gör i Shakspeares Stormen. Men sen kommer 25-åriga Ian till gården för att katalogisera hennes fars verk och då börjar hon känna att det kanske inte är så illa att vara hemma ändå....
Precis som Stina förespråkat är detta en riktigt bra ungdomsbok som inte skriver en på näsan eller är övertydlig med hur personerna i boken handlar eller beter sig. På ett väldigt finstämt och nedtonat sätt redogör den för hur det kan kännas när man upplever sin första förälskelse, men också hur det är att växa upp och försöka finna sin egen plats i tillvaron utan att behöva leva i skuggan av sina föräldrar. Lite underhållande tycker jag det är när Kate, som bor på en ö, klagar på alla turister som kommer med färjan. Jag kan bara instämma!
Svagheten med boken tycker jag är det lite väl abrupta slutet. Jag har ingenting emot att allt inte knyts ihop fint på slutet eftersom det på något sätt inte hade passat ihop med övriga boken, men att avsluta boken så pass abrupt som Oneal gör tycker jag sänkte betyget en aning. Förutom det har jag dock inga invändningar alls att göra och jag ser fram emot och hoppas att all juliläsning kommer att vara lika bra!
lördag 10 juli 2010
fredag 9 juli 2010
Jag gillart!
Efter att ha läst bara för att få slut på skiten (trist-triologin) i ett par dagar nu är jag mycket tacksam för att äntligen läsa en bok och kunna njuta av hur bra den är! Jag jobbar ju den här veckan och har inte mycket tid för läsning, så det är fint att kunna njuta lite av en välskriven bok de få stunder jag har tid att sätta mig ner. Tack Stina för "Sommarens ljus"- den kommer att bli utläst redan ikväll tror jag!
Äntligen!
Äntligen har jag tragglat mig igenom triologin Syrenernas tid som låg på förra månadens boklista. Det är en underdrift att säga att det inte var min typ av litteratur (något av det tristaste jag läst faktiskt). Men här kommer i alla fall en liten minrecension av triologins alla delar.
Den första boken heter "Min älskade slaktare". Den utspelar sig i mitten av 50-talet och kretsar kring ett gäng människor vars liv är beroende av samhällets järnverk. Främst kretsar handlingen kring familjen Svensson, mamma Elsa, Pelle som är hennes suput till man och deras son Bosse. Självklart får man också möta slaktaren som namnget boken.
Den andra boken heter "Syrenernas tid".I denna bok har familjen Svensson flyttat in till stan. Pelle fortsätter supa, Bosse tafsar på smnåflickor och i lägenheten intill bor ett alkholistpar där mannen slår hustrun och brodern tafsar på sin syster. Jag tycker denna beskrivning säger allt om vilken härlig bok detta är (hur kunde den bli utgiven?)
Den tredje (och tack och lov sista) boken heter "Som en lilja" och det har nu hunnit bli tidigt 60-tal. Bosse börjar jobba, medan hans pappa förlorar arbetet på grund av att han dricker för mycket. Och det är ungefär samma trista handling som i de övriga böckerna.
Min första invändning mot denna dynga är det trista språket. Det är slang till höger och vänster- hä hä, din jävla pissruska, dä i stället för det osv i all oändlighet. Jag gillar det inte! Min andra invändning är det trista white-trash samhälle som skildras. Jag vägrar tro att människorna på 60-talet var sådana bonnlurkar hela bunten och om de var det är jag då glad att jag är för ung för att ha upplevt det. Min tredje invändning är att författaren gillar att skriva om hur människor tänker på sex, runkar och tafsar på varandra. Give it a rest liksom. Inse att du är ett pervo som inte kan skriva och ta och gör något vettigt!
Den första boken heter "Min älskade slaktare". Den utspelar sig i mitten av 50-talet och kretsar kring ett gäng människor vars liv är beroende av samhällets järnverk. Främst kretsar handlingen kring familjen Svensson, mamma Elsa, Pelle som är hennes suput till man och deras son Bosse. Självklart får man också möta slaktaren som namnget boken.
Den andra boken heter "Syrenernas tid".I denna bok har familjen Svensson flyttat in till stan. Pelle fortsätter supa, Bosse tafsar på smnåflickor och i lägenheten intill bor ett alkholistpar där mannen slår hustrun och brodern tafsar på sin syster. Jag tycker denna beskrivning säger allt om vilken härlig bok detta är (hur kunde den bli utgiven?)
Den tredje (och tack och lov sista) boken heter "Som en lilja" och det har nu hunnit bli tidigt 60-tal. Bosse börjar jobba, medan hans pappa förlorar arbetet på grund av att han dricker för mycket. Och det är ungefär samma trista handling som i de övriga böckerna.
Min första invändning mot denna dynga är det trista språket. Det är slang till höger och vänster- hä hä, din jävla pissruska, dä i stället för det osv i all oändlighet. Jag gillar det inte! Min andra invändning är det trista white-trash samhälle som skildras. Jag vägrar tro att människorna på 60-talet var sådana bonnlurkar hela bunten och om de var det är jag då glad att jag är för ung för att ha upplevt det. Min tredje invändning är att författaren gillar att skriva om hur människor tänker på sex, runkar och tafsar på varandra. Give it a rest liksom. Inse att du är ett pervo som inte kan skriva och ta och gör något vettigt!
onsdag 7 juli 2010
Ansiktslös
Så var det dags igen, del fem och sex av Ansiktslös.
Del fem
Visst, visst lovade man honom genast. Jonas var tillräckligt oberäknelig som det var. Tänk då inte på hur det skulle vara att bli hemsökt av honom. Man ryste vid tanken. Nej, nej, inget söl alltså. Lite trevliga sömnpiller kanske?
I alla fall. Vår Jonas är just nu på väg till jobbet. Precis som vanligt. Först tio minuters väg till närmsta hållplats och sedan 666:ans buss fem hållplatser. Sedan framme vid jobbet. Preciiis som vanligt. Men ödet vill sig annorlunda denna dag. Ödet har något helt annat i beredskap för vår lilla Jonas. Detta kommer att bli en dag han sent kommer att glömma.
Men hittills har allt flutit på som vanligt. Han sitter på bussen och drömmer om att ligga och slappa på en solig strand i något fjärran land, med en paraplydrink i handen och en stilig främling vid sin sida. Dröm sött Jonas, snart kommer det att vara slut.
(To be continued…)
Del sex
Bussen stannade med ett ryck vid ändhållplatsen och Jonas väcktes brutalt ur sina dagdrömmar. Han suckade lite, lade huvudet på sned och försökte frammana den stilige främlingens ansikte igen, men förgäves… Han var åter fast i den färglösa vardagen och drömmen var hopplöst förbi.
Jonas arbetade som frisör, och trivdes med det. Vanligtvis hade han inget emot att gå till jobbet, tvärtom. Han älskade att se människorna komma in genom dörren gråa och trista, och ut igen med en ny spänst i stegen. De kom in som fula ankungar och vandrade ut igen som fullfjädrade svanar, allt tack vare Jonas.
Han älskade att ge tips och råd om nya frisyrer och spännande hårfärger. Folk anförtrodde sig till honom, och vad gällde skvaller var hans lilla salong rena guldgruvan. Stamgästerna kändes som nära vänner, och han gjorde en ära i att komma ihåg namn och andra privata små detaljer. Hos honom skulle folk känna sig välkomna och ompysslade. Man skulle inte bara komma ut därifrån med en ny frisyr utan också med en stärkt självkänsla. Jonas fick dem alla att våga lite mer, att ge sig hän och prova något nytt, som ingen annan frisör skulle ha fått dem till. Det var i alla fall så Jonas föredrog att se på saken. Han kunde framhäva sina kunders naturliga skönhet och dölja deras små fel och skavanker. Allt låg i hans händer. Han kände sig närmast som Gud när han arbetade och njöt av varje sekund, men inte idag.
Var det föraningar om vad som komma skulle, eller hade han bara vaknat på fel sida just denna morgon? Hur som helst var det med en gnagande känsla i magen han klev innanför dörren på ”Salong Chic”.
Stina
Del fem
Visst, visst lovade man honom genast. Jonas var tillräckligt oberäknelig som det var. Tänk då inte på hur det skulle vara att bli hemsökt av honom. Man ryste vid tanken. Nej, nej, inget söl alltså. Lite trevliga sömnpiller kanske?
I alla fall. Vår Jonas är just nu på väg till jobbet. Precis som vanligt. Först tio minuters väg till närmsta hållplats och sedan 666:ans buss fem hållplatser. Sedan framme vid jobbet. Preciiis som vanligt. Men ödet vill sig annorlunda denna dag. Ödet har något helt annat i beredskap för vår lilla Jonas. Detta kommer att bli en dag han sent kommer att glömma.
Men hittills har allt flutit på som vanligt. Han sitter på bussen och drömmer om att ligga och slappa på en solig strand i något fjärran land, med en paraplydrink i handen och en stilig främling vid sin sida. Dröm sött Jonas, snart kommer det att vara slut.
(To be continued…)
Del sex
Bussen stannade med ett ryck vid ändhållplatsen och Jonas väcktes brutalt ur sina dagdrömmar. Han suckade lite, lade huvudet på sned och försökte frammana den stilige främlingens ansikte igen, men förgäves… Han var åter fast i den färglösa vardagen och drömmen var hopplöst förbi.
Jonas arbetade som frisör, och trivdes med det. Vanligtvis hade han inget emot att gå till jobbet, tvärtom. Han älskade att se människorna komma in genom dörren gråa och trista, och ut igen med en ny spänst i stegen. De kom in som fula ankungar och vandrade ut igen som fullfjädrade svanar, allt tack vare Jonas.
Han älskade att ge tips och råd om nya frisyrer och spännande hårfärger. Folk anförtrodde sig till honom, och vad gällde skvaller var hans lilla salong rena guldgruvan. Stamgästerna kändes som nära vänner, och han gjorde en ära i att komma ihåg namn och andra privata små detaljer. Hos honom skulle folk känna sig välkomna och ompysslade. Man skulle inte bara komma ut därifrån med en ny frisyr utan också med en stärkt självkänsla. Jonas fick dem alla att våga lite mer, att ge sig hän och prova något nytt, som ingen annan frisör skulle ha fått dem till. Det var i alla fall så Jonas föredrog att se på saken. Han kunde framhäva sina kunders naturliga skönhet och dölja deras små fel och skavanker. Allt låg i hans händer. Han kände sig närmast som Gud när han arbetade och njöt av varje sekund, men inte idag.
Var det föraningar om vad som komma skulle, eller hade han bara vaknat på fel sida just denna morgon? Hur som helst var det med en gnagande känsla i magen han klev innanför dörren på ”Salong Chic”.
Stina
tisdag 29 juni 2010
Gotland när det är som värst?
Fyndade ju lite billiga ungdomsböcker på bibblan för ett tag sedan och nu har det första "fyndet" blivit utläst. "Nella, Love och Pyton möter gravplundrarna" heter boken som utspelar sig på Gotland. Som titeln antyder handlar boken om Love, Nella och hennes katt Pyton som under en sommar på Gotland blir indragna i en gravplundringshärva.
Tyvärr måste jag meddela, Gotlandstemat till trots, att detta var en av de sämre ungdomsböcker jag läst i mina dagar. Den är taffligt berättad, illa skriven, med ett uruselt gestaltat persongalleri, pinsam intrig och noll Gotlandskänsla. Eftersom boken utspelar sig på Gotland tog jag för givet att författaren skulle använda sig av den gotländska miljön i jakten på gravplundrarna, men icke. Bocken hade lika gärna kunnat utspela sig i Skövde eller varsomhelst annanstans. Det enda som var det minsta roligt med boken var att jag läste den precis innan jag skulle påbörja ett pass på färjan eftersom boken inleds när de två huvudpersonerna sitter på färjan påväg till Gotland.
Tyvärr måste jag meddela, Gotlandstemat till trots, att detta var en av de sämre ungdomsböcker jag läst i mina dagar. Den är taffligt berättad, illa skriven, med ett uruselt gestaltat persongalleri, pinsam intrig och noll Gotlandskänsla. Eftersom boken utspelar sig på Gotland tog jag för givet att författaren skulle använda sig av den gotländska miljön i jakten på gravplundrarna, men icke. Bocken hade lika gärna kunnat utspela sig i Skövde eller varsomhelst annanstans. Det enda som var det minsta roligt med boken var att jag läste den precis innan jag skulle påbörja ett pass på färjan eftersom boken inleds när de två huvudpersonerna sitter på färjan påväg till Gotland.
Lyssna till Virdborg!
Ni har väl inte (som jag) missat att Jerker Virdborg, som skrivit "Mannen från Trinisla", medverkat i P1 i programmet "Skriv"? Det var igår eftermiddag han läste upp texter i radio, skrivna av svenska folket. Om ni missat det kan ni lyssna till reprisen som sänds på söndag kl 17.03.
söndag 27 juni 2010
Mannen på Trinisla
Mannen på Trinisla är en typisk Jerker Virdborg-bok. Det är en bok där det till synes inte händer så mycket. Men om man börjar skrapa på ytan så märker man snart hur det bubblar och sjuder därunder. Den utspelar sig under några febrigt heta julidagar på den lilla ön Trinisla. Där finns Johan och hans flickvän Petra, systrarna Anne och Lina samt en mystisk man.
Verkligheten tycks upplöst och dimmig i konturerna, som i många andra av hans berättelser. Som läsare tillåts man aldrig att slappna av för vad som helst kan hända, och det är sällan något positivt. Efter varje läst sida närmar sig den analkande katastrofen. Stämningen byggs upp som inför ett åskväder. Det är här som jag tycker att Virdborgs storhet ligger, hans sätt att skapa stämning med små medel men att samtidigt aldrig avslöja för mycket. Det som utförligt beskrivs är aldrig så skrämmande eller obehagligt som det som bara anas (något jag tycker att fler skräckfilmsregissörer borde ta fasta på).
I den här boken har han dock gått längre än tidigare. Det som tidigare bara anades har nu fått fasta konturer och jag vet inte om jag är odelat positiv till detta. Tvärtom tror jag att jag föredrog när hans skuggverklighet utspelade sig just i skuggorna. I Trinislas obarmhärtiga solsken tycker jag inte att de gör sig lika bra. Det är bitvis obehagligt och vissa partier fastnar. Särskilt tyckte jag om delarna av boken med systrarna Lina och Anne. Många författare jag läst verkar ha svårt för att beskriva barns samspel med varandra, men Virdborg fångar både dialog och samspel på pricken. Överhuvudtaget känns dialog och samspel mellan samtliga karaktärer aldrig sökt. Det är för mig bokens största behållning men som helhet tycker jag inte att det är hans bästa prestation.
Stina
Verkligheten tycks upplöst och dimmig i konturerna, som i många andra av hans berättelser. Som läsare tillåts man aldrig att slappna av för vad som helst kan hända, och det är sällan något positivt. Efter varje läst sida närmar sig den analkande katastrofen. Stämningen byggs upp som inför ett åskväder. Det är här som jag tycker att Virdborgs storhet ligger, hans sätt att skapa stämning med små medel men att samtidigt aldrig avslöja för mycket. Det som utförligt beskrivs är aldrig så skrämmande eller obehagligt som det som bara anas (något jag tycker att fler skräckfilmsregissörer borde ta fasta på).
I den här boken har han dock gått längre än tidigare. Det som tidigare bara anades har nu fått fasta konturer och jag vet inte om jag är odelat positiv till detta. Tvärtom tror jag att jag föredrog när hans skuggverklighet utspelade sig just i skuggorna. I Trinislas obarmhärtiga solsken tycker jag inte att de gör sig lika bra. Det är bitvis obehagligt och vissa partier fastnar. Särskilt tyckte jag om delarna av boken med systrarna Lina och Anne. Många författare jag läst verkar ha svårt för att beskriva barns samspel med varandra, men Virdborg fångar både dialog och samspel på pricken. Överhuvudtaget känns dialog och samspel mellan samtliga karaktärer aldrig sökt. Det är för mig bokens största behållning men som helhet tycker jag inte att det är hans bästa prestation.
Stina
Det är nu det händer..
För er som undrat över baksidestexten jag publicerade för ett tag sedan: ”Det finns dagar när sommaren är som allra varmast, när luften står stilla, då det är som om naturen och verkligheten håller andan, dagar då ingenting händer, men då allt förändras” så kommer den från Jerker Virdborgs bok Mannen på Trinisla som ingår i julis sommartema.
Och är det inte så att det är just på sommaren som allt brukar hända. Det är under de varma heta sommarmånadena de livsomvälvande upplevelserna äger rum - det man aldrig glömmer och som kan komma att forma hela ens liv. I alla fall stämmer detta bra i filmens och litteraturens värld, och inte minst i samtliga av juli månads böcker.
Själv har jag upplevt en hel massa saker redan, om än inte något livsomvälvande. Jag har hunnit med kronprinsessbröllop, tagit ut min examen, firat 2 år med Kalle och bemästrat Stockholms tunnelbanor på egen hand för första gången. Men sommaren är inte slut än så jag väntar med spänning på något mer, något livsomvälvande.
Stina
Och är det inte så att det är just på sommaren som allt brukar hända. Det är under de varma heta sommarmånadena de livsomvälvande upplevelserna äger rum - det man aldrig glömmer och som kan komma att forma hela ens liv. I alla fall stämmer detta bra i filmens och litteraturens värld, och inte minst i samtliga av juli månads böcker.
Själv har jag upplevt en hel massa saker redan, om än inte något livsomvälvande. Jag har hunnit med kronprinsessbröllop, tagit ut min examen, firat 2 år med Kalle och bemästrat Stockholms tunnelbanor på egen hand för första gången. Men sommaren är inte slut än så jag väntar med spänning på något mer, något livsomvälvande.
Stina
Ansiktslös part three and four
Så kommer äntligen den efterlängtade fortsättningen av Ansiktslös. Som ni har väntat! Men här är den, så låt oss se vad ödet har i beredskap för Jonas.
Del tre
Det första Jonas gör när han väl vaknat är att kliva upp ur sin varma, sköna säng. Oj och usch, kvider Jonas, när han kommer i kontakt med det kalla golvet. Det här gååår bara inte. Kvickt som ögat, och med en väl inövad rörelse, sticker han sina bleka fötter i ett par rosa tofflor - fluffmodell.
Skrudad i matchande rock, tassar han glad i hågen ut i sitt limegröna kök. Efter en mugg stärkande grönsaksjuice är han så redo för ännu en dag. Iförd kostym, limegrön såklart, trosor och behå är han ute ur lägenheten på några sekunder. Jaa, dags för en liten förklaring kanske. Vår lille Jonas är inte bara bög, han är transvestit också. Detta till skillnad från sin bögighet är inget han skyltar öppet med. Som Jonas och hans vänner brukar säga till varandra – ”Det är inte klokt vilka fördomar vissa människor har, vi är precis som alla andra”.
Del fyra
Ja, precis som alla andra var kanske att ta i, det kände Jonas själv på sig. De ”normala” människornas liv var allt för främmande för honom. Att gå på krogen och supa var inget för Jonas, och inte heller att sitta och vråla i tv-soffan varje gång en fotbollsmatch visades på tv och absolut INTE att klä sig i boxershorts.
Alla andras liv verkade så tråkiga och färglösa i jämförelse med Jonas och hans vänners glamourösa liv. – Om jag någonsin blir normal måste ni lova att göra min pina kort, brukade Jonas säga till sina vänner. Blanda gift i mina paraplydrinkar eller kväv mig när jag ligger och sover.
Någon hade föreslagit att han kunde råka bli knuffad framför ett tåg, men då Jonas hörde detta höll han på att sätta drinken i halsen.
– Inget blod och söl, killar, jag skall bli ett vackert lik. Allt som har med skjutvapen och tåg att göra kan ni glömma på direkten. Jag skulle vända mig i min grav om jag låg där som en blodig massa, och jag skulle hemsöka var och en av er. Så tänk inte ens tanken!
Stina
Del tre
Det första Jonas gör när han väl vaknat är att kliva upp ur sin varma, sköna säng. Oj och usch, kvider Jonas, när han kommer i kontakt med det kalla golvet. Det här gååår bara inte. Kvickt som ögat, och med en väl inövad rörelse, sticker han sina bleka fötter i ett par rosa tofflor - fluffmodell.
Skrudad i matchande rock, tassar han glad i hågen ut i sitt limegröna kök. Efter en mugg stärkande grönsaksjuice är han så redo för ännu en dag. Iförd kostym, limegrön såklart, trosor och behå är han ute ur lägenheten på några sekunder. Jaa, dags för en liten förklaring kanske. Vår lille Jonas är inte bara bög, han är transvestit också. Detta till skillnad från sin bögighet är inget han skyltar öppet med. Som Jonas och hans vänner brukar säga till varandra – ”Det är inte klokt vilka fördomar vissa människor har, vi är precis som alla andra”.
Del fyra
Ja, precis som alla andra var kanske att ta i, det kände Jonas själv på sig. De ”normala” människornas liv var allt för främmande för honom. Att gå på krogen och supa var inget för Jonas, och inte heller att sitta och vråla i tv-soffan varje gång en fotbollsmatch visades på tv och absolut INTE att klä sig i boxershorts.
Alla andras liv verkade så tråkiga och färglösa i jämförelse med Jonas och hans vänners glamourösa liv. – Om jag någonsin blir normal måste ni lova att göra min pina kort, brukade Jonas säga till sina vänner. Blanda gift i mina paraplydrinkar eller kväv mig när jag ligger och sover.
Någon hade föreslagit att han kunde råka bli knuffad framför ett tåg, men då Jonas hörde detta höll han på att sätta drinken i halsen.
– Inget blod och söl, killar, jag skall bli ett vackert lik. Allt som har med skjutvapen och tåg att göra kan ni glömma på direkten. Jag skulle vända mig i min grav om jag låg där som en blodig massa, och jag skulle hemsöka var och en av er. Så tänk inte ens tanken!
Stina
Juli månads tema: Sommar!
Månadens tema i juli är sommar så sätt dig till rätta i solstolen och njut av Sommarens ljus som är månadens bok. Det är en bok som jag älskar utan att riktigt veta varför. Jag har läst om den varje sommar sedan jag gick i gymnasiet. Det är en ungdomsbok, men en ovanligt välskriven sådan. Den handlar om 17-åriga Kate som återvänder hem till sin barndomsö och till sina föräldrar på sommarlov. Det är till att börja med en långtråkig och enahanda tillvaro där alla i huset tassar på tå för hennes far Marcus Brewer, den store konstnären. Kate har ett komplicerat förhållande till honom då alla i huset tycks leva under hans skugga, och allt som sker är på hans villkor. Han dikterar villkoren på sin ö precis som Prospero i William Shakespears Stormen. Men så kommer Ian till ön för att katalogisera hennes fars tavlor inför en utställning, och i och med hans ankomst förändras allt. För mig skulle inte sommaren vara komplett om jag inte fick spendera åtminstone en liten del av den tillsammans med Kate och Ian och jag hoppas att ni ska känna likadant efter att ha läst den för första gången. Oavsett om ni hyllar eller dissar ska det bli kul att höra vad ni tycker.
Månadens bok: Sommarens ljus (In Summer Light) 1987 av Zibby O´Neal. Bonusbok: Stormen (The Tempest) 1611 av William Shakespeare.
Mannen på Trinisla 2007 av Jerker Virdborg.
Dansa på min grav (Dance on my grave) 1982 Aidan Chambers.
Höstgärning (The body) 1982 av Stephen King. Filmatiserad som Stand by me (finns i novellsamlingen Sommardåd/Vinterverk).
Dandelion Clock (US: A Clock Without Hands) 1999 av Guy Burt.
Mannen på Trinisla utspelar sig några febrigt heta julidagar på ön Trinisla. I denna, Virdborgs fjärde bok, finns alla de välkända ingredienser man känner igen från hans tidigare alster där välkända vardagsmiljöer sakta förvandlas till hotfulla avgrunder. Något obehagligt smyger hela tiden i omkring i bakgrunden. Här har dock Virdborg vågat sig ännu längre bort i verklighetens ytterkanter än tidigare men mer om vad som väntar ska vi inte gå in på nu. Läs boken så får du se! Och ön Trinisla finns faktiskt. Det är en ö på den bohusländska västkusten. Vad säger ni – en liten boktriangeltrip framöver kanske? Om vi nu skulle få tillgång till en segelbåt och nån som kan styra den vill säga.
Trots titeln Höstgärning (originaltitel: The body) kommer denna bok att ingå i Temat ”Sommar” under juli månad. Den utspelar sig i den fiktiva staden Castle Rock, i den amerikanska delstaten Maine och berättelsen tar sin början sommaren 1960. Gordie Lanhance, tolv år, och hans tre vänner Chris Chambers, Teddy Duchamp och Vern Tessio är alltid redo för äventyr. När de får information om en död människokropp i skogen ger de sig iväg för att undersöka den. Enligt uppgifter de fått från Verns äldre bror Billy skall det röra sig om pojken Ray Brower som tros ha blivit påkörd av tåget när han varit ute för att plocka bär. De fyra vännerna är dock inte de enda som gett sig ut för att leta. Ace Merrills gäng, där Billy är medlem, är också på jakt efter Ray Brewers kropp. Ace är för övrigt en karaktär som återkommer i en annan av Stephen Kings böcker: Köplust (Needful things) från 1991.
The Dandelion Clock är Guy Burts tredje och senaste bok. Den har ju redan tidigare ingått i mitt boktema för mars månad (som hade temat Guy Burt) men för er som inte hann läsa den då kommer här en chans till. Ta den! Även om det inte är Burts bästa bok så är den ändå läsvärd.
Dansa på min grav är en ungdomsbok skriven av den brittiske författaren Aidan Chambers. Den handlar om relationen mellan två killar och vad som händer när den ena av dem dör i en motorcykelolycka.
Månadens bok: Sommarens ljus (In Summer Light) 1987 av Zibby O´Neal. Bonusbok: Stormen (The Tempest) 1611 av William Shakespeare.
Mannen på Trinisla 2007 av Jerker Virdborg.
Dansa på min grav (Dance on my grave) 1982 Aidan Chambers.
Höstgärning (The body) 1982 av Stephen King. Filmatiserad som Stand by me (finns i novellsamlingen Sommardåd/Vinterverk).
Dandelion Clock (US: A Clock Without Hands) 1999 av Guy Burt.
Mannen på Trinisla utspelar sig några febrigt heta julidagar på ön Trinisla. I denna, Virdborgs fjärde bok, finns alla de välkända ingredienser man känner igen från hans tidigare alster där välkända vardagsmiljöer sakta förvandlas till hotfulla avgrunder. Något obehagligt smyger hela tiden i omkring i bakgrunden. Här har dock Virdborg vågat sig ännu längre bort i verklighetens ytterkanter än tidigare men mer om vad som väntar ska vi inte gå in på nu. Läs boken så får du se! Och ön Trinisla finns faktiskt. Det är en ö på den bohusländska västkusten. Vad säger ni – en liten boktriangeltrip framöver kanske? Om vi nu skulle få tillgång till en segelbåt och nån som kan styra den vill säga.
Trots titeln Höstgärning (originaltitel: The body) kommer denna bok att ingå i Temat ”Sommar” under juli månad. Den utspelar sig i den fiktiva staden Castle Rock, i den amerikanska delstaten Maine och berättelsen tar sin början sommaren 1960. Gordie Lanhance, tolv år, och hans tre vänner Chris Chambers, Teddy Duchamp och Vern Tessio är alltid redo för äventyr. När de får information om en död människokropp i skogen ger de sig iväg för att undersöka den. Enligt uppgifter de fått från Verns äldre bror Billy skall det röra sig om pojken Ray Brower som tros ha blivit påkörd av tåget när han varit ute för att plocka bär. De fyra vännerna är dock inte de enda som gett sig ut för att leta. Ace Merrills gäng, där Billy är medlem, är också på jakt efter Ray Brewers kropp. Ace är för övrigt en karaktär som återkommer i en annan av Stephen Kings böcker: Köplust (Needful things) från 1991.
The Dandelion Clock är Guy Burts tredje och senaste bok. Den har ju redan tidigare ingått i mitt boktema för mars månad (som hade temat Guy Burt) men för er som inte hann läsa den då kommer här en chans till. Ta den! Även om det inte är Burts bästa bok så är den ändå läsvärd.
Dansa på min grav är en ungdomsbok skriven av den brittiske författaren Aidan Chambers. Den handlar om relationen mellan två killar och vad som händer när den ena av dem dör i en motorcykelolycka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)