Solens rike - J.G Ballard

Jag har velat läsa den här filmen ända sedan jag såg den vackra filmen, regisserad av Stephen Spielberg, och med en ung Christian Bale i huvudrollen. Nu var det många år sedan jag såg filmen, men det känns som att den berörde mig mer än boken.

Bpken utspelar sig i krigets Shanghai, och vi kommer in i handlingen precis innan överfallet på Pearl Harbour. Huvudpersonen i boken, den 12-årige Jim, kommer ifrån sina föräldrar i kaoset som följer och tvingas överleva på egen hand. Främst är det här en skildring av krig, vad det gör med människor och hur långt man är villig att gå för att överleva - men också om när kriget blir vardag och hur man anpassar sig till en värld som inte längre är i krig. Det är en tankeväckande bok, om att uppleva ett krig man själv inte deltar i, där det inte är helt självklart vem som är ond och vem som är god. Romanen var, även om filmen på något sätt gestlatade det hela bättre, helt klart läsvärd och jag har blivit sugen på att kolla upp vad Ballard mer har skrivit. Har för mig tat han möjligtvis kan vara inblandad i något dystopiskt, och det är ju alltid lovande....

Boken bygger på James Graham Ballards egna erfarenheter av kriget, då han själv som ung pojke satt fängslad i ett japanskt fångläger. Liksom bokens Jim föddes han i Shanghai och levde med sina engelska föräldrar. Efter kriget flyttade han till England där han började studerade medicin vid Cambridge University. Efter två är gav han upp studierna och började skriva istället.

He didn't want to be a hero. He only wanted a job.

Månadens bibliotekare, oktober månad, presenteras stolt av mig Sofia.

Han är, ta DAAA, The Librarian aka Flynn Carsen

En bibliotekarie med 22 akademiska titlar som bland annat kan prata fågelspråket och som bevisar att boklig visdom inte är att förakta!

Och här är han:








Visste ni att underbara Jane Curtin, dr Mary Albright från "Tredje klotet från solen" briljerar i en av rollerna.

Några underbara citat ur filmen:

Nicole Noone: You only live once.
Flynn Carsen: Unless you believe in Buddhism or Sikhism...
Nicole Noone: I hate you so much.

Flynn Carsen: I just want to get to know the Nicole beneath the surface arrogance. Peel back the layers.
Nicole Noone: What do you think is below the surface arrogance?
Flynn Carsen: More arrogance. And then perhaps a few delicious layers of flaky disdain. All around a creamy sweet center of homicidal rage.

Flynn Carsen: Professor Harris. I should've known he was evil. He gave me an A-minus.

Och Vinnaren är...

Idag var det dags för Den Svenska Akademins Ständige Sekreterare, Peter Englund att avsölja vinnaren. Den svenske poeten Tomas Tranströmmer, som har varit kandidat till Priset varje år sedan 1993.

Jag har aldrig läst hans dikter, men min litteraturprofessor hade Tranströmmer som husgud. Roligt att en svensk fick priset i år, samt att vinnaren inte var helt okänd sedan tidigare.

Jag har aldrig länkat från svt.se men om det funkar kommer här ett klipp från offentliggörandet.

Årets hundrade bok

Det hade varit trevligt om min hundrade bok för i år hade varit en läsupplevelse utöver det vanliga, men icke! Ernest Hemingways "Att ha och inte ha" hör antagligen inte till någon av hans bättre böcker.

Det är den hårdföre spritsmugglaren Harry Morgan som är i centrum för handlingen. En man som hellre riskerar livet än låter sin familj svälta. Det traditionella Hemingwayska språket - avskalat, hårdfört och med bitvis underbar dialog är bokens styrka. Annars är det här mest en bagatell som är föga minnesvärd, och Hemingway verkar inte ha mycket mer att säga i sin roman mer än att hårdföra män är the shit, att kvinnorna oftare än inte är hyndor och att "det finns somliga som begynner sitt fall från ett högt fönster i sitt hem eller på kontoret, medan vissa gör det stillsamt i sitt garage med motorn igång och andra som ansluter sig till Colts, Smiths eller Wessons inhemska tradition".

Även denna bok har blivit film. Med en underbar trailer ni bara måste se. Sådana trailers görs inte nuförtiden sanna mina ord:


// Sofia

På tal om Winterson

I min förra recension var det Jeanette Wintersons "Fyrväktaren" som avhandlades, men visste ni att hon också är författare till dystopin "Stengudarna"? det gjorde inte jag i alla fall, inte förrän jag hittade en recension av den i den eminenta tidningen "Vi". Den fick nu ingen lysande recension, men jag blev ändå sugen på att läsa den. jag och mi nsvaghet för dystopier ni vet!

//Sofia

Nobels litteraturpris - vem vinner?

Vem tror ni kommer att vinna nobelpriset i litteratur i år? Själv håller jag på Joyce Carol Oates som vanligt, men tror väl inte att hon kommer att ha någon större chans. En jag hoppas INTE kommer att få priset är Haruki Murakami, som i mitt tycke är på tok för gubbsjuk för att förtjäna något pris över huvud taget.

En som liksom mig hoppas på att Oates ska vinna är följande kulturella person. Följ bara länken om ni vill veta vem (yay, äntligen kan jag länka!!!!)
Oates nästa nobelpristagare?

Världens tre svåraste ord

Fyrväktaren av Jeanette Winterson

Bilden är (tyvärr) inte framsida till boken, men väl så mycket finare och det känns som att den passar boken på något sätt. Detta konstverk och flera av samma målare hittar ni här:
http://solomondubnickgallery.blogspot.com/2009/10/john-tarahteeff-2-new-works.html

Fyrväktaren av Jeanette Winterson är berättelsen om Silver, 10 år fyllda, som står ensam i världen sedan modern dött. Fadern har hon aldrig ens träffat då han varit frånvarande sedan innan hon föddes. Tillsammans med hunden Jim flyttar hon in hos den blinda fyrvaktaren Pew där hon får hjälpa honom med arbetet i fyren samtidigt som hon får ta del av alla hans historier. Med hjälp av hans, och så småningom även Silvers, historier får vi så ta del av såväl det förflutna i fom av den ambivalente prästen Babel Darks dubbelliv, liksom Silvers fortsatta liv som vuxen och en hel drös andra berättelser.

Wintersons poetiska språk låter oss ta del av dessa människors liv, deras egenheter, deras galenskaper och deras sökande efter kärlek. Med sitt alldeles eget språk berättar hon denna finstämda historia om att hitta hem. Och även om historien, eller snarare historierna, är nog så underhållande är det hennes underbara språk som fängslar mig med underbar prosa och kapitel med titlar som denna; "Min mor kallade mig Silver. Redan vid födseln var jag hälften ädel metall och hälften pirat".

Vad gäller greppet med att berätta olika berättelser som varken riktigt har början eller slut så är det nästan för löst sammanhållet för min smak. det blir lite för utsvävande och svårt att riktigt få grepp om. Synd, annars hade det här kunnat bli en bok att älska.

Boken avslutas dock med dessa 3 så vackra meningar, och en bok som sluat så fint förtjänar helt enkelt att läsas:

- Jag älskar dig.
Världens tre svåraste ord.
Men vad annat kan jag säga?

Thåström tolkar Dylan

Har i dagarna roat mig med att lyssna på olika artister som tolkat Bob Dylan och Leonard Cohen och kan väl konstatera att vissa tolkningar har varit riktigt, riktigt bra med andra varit riktigt, riktigt dåliga. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas typ alla Mikael Wiehes tolkningar av Dylans låtar - men vem är förvånad när Wiehe till och med slaktar sina egna (se "Keops pyramid"). Däremot har Thåström tolkat Dylans "Tomorrow is a long time", "Men bara om min älskade väntar" på svenska och gjort en alldelese egen udnerbar tolkning. Blev rätt förvånad då jag inte hade en aning om att den var en Dylantolkning, den känns så Thåströmsk. Thåström och Winnerbäck har för övrigt även gjort en duett av låten, men den finns bara med dålig kvalitet på youtube så tar bara med Thåströms tolning.

Här kommer den:


Andra som tolkat denna låt är Judy Collins, Elvis Presley, Joan Baez och Nick Drake. Bland svenskar som tolkat låten finns förutom de ovan nämnda Moneybrother, Nationalteatern och Uno Svenningson.

Det här ska visst vara Dylans favorittolkning:


I alla fall så är det en underbart vacker sång, som jag har hört någonstans att Dylan skulle ha skrivit resan som 20-åring. Här är texten:

Tomorow is a long time
If today was not a crooked highway,
If tonight was not a crooked trail,
If tomorrow wasn't such a long time,
Then lonesome would mean nothing to you at all.
Yes, and only if my own true love was waitin',
And if I could only hear her heart a-softly poundin',
Yes and only if she was lyin' by me,
Then I'd lie in my bed once again.

I can't see my reflection in the water(s),
I can't speak the sounds that show no pain,
I can't hear the echo of my footsteps,
Or can't remember the sound of my own name.
Yes, and only if my own true love was waitin',
And if I could only hear her heart a-softly poundin',
Yes and only if she was lyin' by me,
Then I'd lie in my bed once again.

There's beauty in the silver, singin' river,
There's beauty in the rainbow in the sky,
But no one and nothing else can touch the beauty
That I remember in my true love's eyes.
Yes, and only if my own true love was waitin',
And if I could only hear her heart a-softly poundin',
Yes and only if she was lyin' by me,
Then I'd lie in my bed once again.

Originalet:


Random person:

Mord, Mina Damer!

Det (försenade)temat för Oktober kommer att bli ruskigt.
För att vi återigen ska ge oss i kast med en klassiker, eller för att det ska handla om mord? Kanske båda delarna...

Månadens huvudbok, som det också rekomenderas att vi läser först är; Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.
Som ni nog vet handlar klassikern om den stackars Doktor Glas som blir kär i den undersköna Helga, som i sin tur är gift med pervot pastor Gregorius. Ett triangeldrama tar sin början och Den gode doktorn bestämmer sig för att låta världen slippa den ondsinte pastorn för evigt.
Men är verkligen pastorn så ondsint? Kanske är han bara missförstådd? Det ska vi ta reda på i bok nummer två. Augustprisvinnaren Gregorius skriven av Bengt Ohlsson. Som namnet skvallrar om får vi här Pastorns egen syn på saken. Från hans stränga barndom, hur han träffade den unga Helga och hur han tillslut mördades.
Som avrundning av det ruskiga temat läser vi även Mordets praktik skriven av Kerstin Ekman. Om vi ids, det vill säga. Har hört att den ska vara ett rätt svårt sömnpiller. Men den är inspirerad av Doktor Glas så det får duga. Kerstin Ekmans berättelse handlar om, Pontus Revinge, den läkare som inspirerade Söderberg att skriva Doktor Glas.

Lycka till med läsandet!

En vacker dag - Ira Levin

Allas vår lille Freddie en vacker dag i juni förra året!

OBS! Spoilervarning!

Vad är väl bättre i läsväg än en riktigt välskriven dystopi? Inte mycket om ni frågar mig, och det här är en av de bättre jag läst i genren. Drag i den känns igen från både "Kallocain" och "1984", men den här är nästan snäppet bättre (ja 1984 tyckte jag ju iof inte var någon riktig hit).

Romanen utspelar sig i ett samhälle där jämnlikheten tagits till en ny nivå, där alla stöps i samma form och där ingen har en fri vilja. Man gör helt enkelt det som Unidatorn säger åt en att göra. Den bestämmer vilket yrke människorna ska ha, vem de ska gifta sig med och om de ska få barn eller inte. De styrs med hjälp av armband som hela tiden registrerar var de är och med hjälp av månatliga behandlingar som gör dem så gott som könslösa, gör dem avtrubbade och lätthanterliga och som gör att de inte ifrågasätter sitt levnadssätt. I jämnlikhetens namn finns också endast 4 flicknamn och 4 pohjknamn att döpa sina barn till. Ett föga fritänkande samhälle med andra ord, men ett samhälle där inga orättvisor existerar, där ingen skillnad görs mellan män och kvinnor och där brott som mord, våldtäkt och rån inte existerar. Ja, i denna värld verkar det inte existera några som helst brott.

Men Chip, eller LiRM35M4419 som han egentligen heter, skiljer sig från den konforma mängden med sitt ena gröna och sitt ena bruna öga och med ett sätt som inte verkar lika välanpassat och liknöjt som alla andras. I slutet av varje behandlingsperiod, då medicinen inte är lika stark, roar han sig med att tänka på hur det vore om han själv bestämde över sitt liv och när han blir äldre kommer han i kontakt med en grupp likasinnade. Men även där måste han vara på sin vakt, för det som gör systemet så effektivt är medlemmarnas instinktiva respons att "hjälpa" medlemmar som inte verkar lika liknöjda som dem själva varvid denna då får en starkare behandling för att därefter återigen falla in i mönstret - utan egna känslor, utan egoism och utan att ifrågasätta.

Chips uppvaknande, då medicinen gradvis börjar försvinna ur hans kropp, påminner om det uppvaknande Neo får i "Matrix", och de andra varnar honom för att han kommer att hata dem när han inte längre är påverkad av medicinen, att han kommer att vilja göra vad han själv vill med sitt liv, vilja göra sina egna val och ångra att han blivit väckt och blivit något annat än bara en lycklig maskin i människokropp.

Den mest obehagliga scenen i boken är när den väckta Chip, den sympatiska huvudpersonen, våldtar Syren, kvinnan han säger sig älska och denna trots det följer honom, älskar honom och gifter sig med honom. Är det författarens avsikt att visa att ett samhälle med val blir ett sådant samhälle vi har idag? Ett samhälle där män våldtar kvinnor, är "överordnade" kvinnan och där det är männens lagar som gäller - eller vill han bara visa att en fri människa varken är ond eller god, utan alltid både och?

Oavsett författarens synpunkt är det här en mycket tänkvärd roman om frihet och valfrihet kontra jämnlikhet och icke-våld.

Läs den!