Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma

Antarktis handlar om den misslyckade André-expeditionen år 1897 där 3 män begav sig iväg i luftballong för att bli först att nå Nordpolen, men slutade med att alla tre dog utan att ha nått fram. Det tog 33 år innan männens kroppar hittades på en öde glaciär i ishavet och än idag vet vi inte vad de dog av. När deras läger hittades fanns det gott om både mat, mediciner, amunition och varma kläder, men något måste ha gått fel och Bea Uusma, som i flera år blivit som besatt av historien, har gett sig den på att lösa gåtan. Och jag som läsare smittas av hennes iver och känner med färstmön till den yngste av männen, som i 33 år fick gå och undra vad som hänt hennes fästman innan han till slut hittas död. Hon hinner gifta om sig och kroppen vilar tillsammans med hennes man, medan hjärtat, på hennes begäran, begravdes tillsammans med sin fästman. Det är en historia som låter så otrolig att den knappast kan vara sann, men enligt Uusma verkar historien stämma, då brevkonversation gör gällande att hennes hjärta faktiskt blev begravet i fästmannens grav.

Bea Uusma redogör för männens anteckningar, som dock slutar plötsligt så fort de anländer till Vitön, den plats där de alla kommer att dö. Hon tittar på obduktionsprotokoll som inte säger särdeles mycket, reser flera gånger till Arktis, träffar efterlevande till männen och får till och med tillgång till de klädrester de döda männen blev funna i.

Hon lyckas kullkasta gamla teorier och ger svar på vad som kan ha hänt. Det är spännande läsning hela vägen och jag förstår hur man kan bli så fascinerad av en historia som denna att man gång på gång beger sig till en plats som Nordpolen trots att man är en bekväm människa som egentligen föredrar att vara inne i värmen. Och jag förstår hennes frustration över att vi fortfarande inte säkert vet vad som ledde till deras död.

//Sofia

Bokduell 3

Äntligen har Alice Munros novellsamling blivit utläst så att bokduell nummer tre kan presenteras; Alice Munro vs Saul Bellow. Att det dröjt så länge beror på att det var lång väntetid på hennes novellsamling, vilket kanske inte var så oväntat då hon vann nobelpriset i litteratur 2013. Novellerna var boktemat för november månad och var årets sista nobelpristagar-tema. Nu är det bara maj månads tema kvar att duellera, där Doris Lessing möter Rudyard Kipling och jag måste erkänna att orsaken är att jag ännu inte läst Kiplings två noveller. Men det kommer, I promise!

Vi börjar med en recension av  Saul Bellows novellsamling Mosbys memoarer och andra noveller. Jag måste medge att novellsamlingen var betydligt bättre än väntat, men då mina förväntningar på Saul Bellow var riktigt, riktigt låga kanske det inte säger jättemycket. Och missförstå mig rätt, för samlingen noveller är på inget sätt några av de bättre i sitt slag jag läst och jag föredrar alla gånger novellberättare som Oates och Munroe framför Bellow.

Det positiva jag har att säga om de sex novellerna i samlingen är att de är väldigt välskrivna, så välskrivna faktiskt att det är ganska roande läsning även om handlingen i dem inte är direkt något som tilltalar mig som läsare. De känns dessutom verklighetstrogna och är bitvis riktigt engagerande.

Men så till det negativa. Novellerna är utgivna mellan åren 1951-1968 och det märks verkligen då så gott som samtliga känns gammalmodiga och åldersstigna, vilket nog kan ha att göra med temat på novellerna – för det är mycket en skildring av denna tid med tidstypiska könsroller och händelser. Fokuserar man som Munroe gör, mer på känslor och inre skeenden hade novellerna nog åldrats med mer värdighet och blivit mer allmängiltiga.

Novellen som gett namnet till samlingen var nog min minsta favorit, kul då att någon tagit sig tid att klottra ner lite reflektioner kring novellen så att jag själv slipper göra det.

Novellerna utspelar sig annars på vitt skilda platser och om man ska säga vad de har gemensamt kan man nog kanske säga att inget blir som man tänkt sig för de människor som befolkar hans noveller. En gammal kvinna i ”Att lämna det gula huset” inser attlivet på något sätt har sprungit henne förbi medan de andra huvudpersonerna i ”Jag söker mr Green” och ”Gonzagamanuskripten” båda söker efter olika saker, men i olika grad en jakt som får sägas betecknas av misslyckande.

Det blir en blandad kritik för Saull Bellow med andra ors och tyvärr får detta även sägas om Munros novellsamling Kärlek, vänskap, hat. Det är en novellsamling med nio olika noveller som alla har kvinnor i huvudrollerna, kvinnor som på olika sätt upplever kärleken, men oftast inte lever i inte helt lyckliga, utan till och med i riktigt olyckliga, relationer. De flesta novellerna har förändring som tema, ofta på kvinnans eget initiativ men även på grund av orsaker som sjukdom och död. Vanligen är det händelser i det föregångna som våra huvudpersoner minns tillbaka på och som sammantvinnas med nutiden, som i novellen där en nyskild kvinna träffar sin barndoms förälskelse. Större delen av novellerna har en känsla av sorg i berättandet, och även kanske lite bitterhet, men vem kan inte känna det när vi ser tillbaka på vad som har varit eller vad som hade kunnat vara?

Tyvärr föll mig inte denna novellsamling i smaken på samma sätt som tidigare jag läst. Jag tyckte helt enkelt att novellerna var svaga för att vara skrivna av Munro och flera av dem har jag redan helt glömt bort trots att det inte var längesedan som jag läste ut novellsamlingen. Däremot står några av novellerna ut och gör att jag kommer ihåg varför jag tycker så mycket om flertalet av hennes noveller och som gör det självklart att hon blev fjolårets vinnare av nobelpriset i litteratur.

En av mina favoriter är berättelsen om en cancersjuk kvinna som blir hemskjutsad av en ung man. Man undrar om hon kommer att komma hem till slut eller vad som egentligen kommer att hända och just när man tror att man fått grepp om historien svänger det igen. Just detta är kännetecknande för de flesta noveller i samlingen, för att inte tala om titelnovellen ”Kärlek, vänskap, hat” som handlar om en hushållerska som rymmer sin kos för att möta upp en man hon brevväxlat med. Eller har hon det? Inget verkar vara som man tror att det är i novellen och slutet är mer än överraskande.

Jag tror att det är just detta jag gillar med Munro, att just när man tror att man vet var man har henne gör hon en nittiogradig vändning och allt ställs på ända. 

Sammanfattat kan man säga att Alice Munro är en självklar vinnare i novemners månadsduell.

Ställningen är därför 2-1 till våra kvinnliga författare, så nästa recension kommer att avgöra om kvinnorna vinner 2013 års bokduell eller om det kommer att bli lika. Mycket spännande, mycket spännande!

// Sofia

 

Bokåret 2013

Tänkte ta en liten titt på vad som blev läst under 2013 nu när jag har tid innan det är dags att börja jobba igen. Känns som en bra idé då förra årskrönikan knappt hann publiceras innan året var slut.

Topp-böckerna

1. Vad jag älskade av Siri Hustvedt

2. Till sista andetaget av Anne Swärdh

3. En överlevandes minnen av Doris Lessing

4. Edens lustgård av Ernest Hemingway (Mitt val)

5. Lily Dahls förtrollning av Siri Hustvedt

6. Flickan och skulden av Katarina Wennstam (Alex val)

7. Tiger av Mian Lodalen (tips från Alex)

8. Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif

9. Älskade av Toni Morrison (Mitt val)

10. Flod av Carolina Fredriksson (Tips från Stina)/Expeditionen av Bea Uusma (Stinas val)

Redan lästa: Tvillingarna: Rubinhalsbandet,  Tvillingarna 28: Kronprinsen, Tvillingarna: Spökflickan och Tvillingarna: Kärlek och svart magi samt Phantom Valley: Den ondskefulla.

Det är bara att konstatera att 2013 var ett riktigt höjdarår vad det gäller underhållande och kvalitativ läsning. Trots en dipp gällande läsning under min föräldraledighet blev det ganska mycket läst ändå, 80 böcker hanns med. Mycket trevligt med tanke på att 2012 var ett halvdant bokår. Vad gäller årets bokteman placerade sig både Alex och mina val på topp-tio-listan i form av "Edens lustgård", "Älskade" och Alex, "Flickan och skulden". Annars  måste jag säga att Siri Hustvedt var årets författarfynd, vilken författare! När mitt Nobelvinnar-tema är avslutat är det mycket möjligt att Siri Hustvedt blir månadens författare (sådär typ 2015 någon gång…). Även svenska Anne Swärdh är en författare jag tänker läsa mer av. Jag tackar även Alex för hennes tips om ”Tiger” av Mian Lodalen, som Alex läste och recenserade 2011/2012 någon gång. Den var riktigt, riktigt bra. Kul för övrigt att vi alla tre lyckades pricka in böcker på min topp-tio-lista, både gällande tips och faktiska boktriangel-tema-böcker.

Självklart hanns även en hel del tvillingböcker med under året, 15 stycken för att vara exakt. Det sorgliga är att jag tyvärr inte har några fler på lager. Snyft... Tack vare mitt nobelpristagar-tema, samt antagligen Alex, blev även hela 11 nobelpristagar-romaner lästa. Så all credd till oss! Att sen lika många mysrysare och kioskdeckare blev lästa visar bara på min litterära bred ;-). 

Botten-böckerna

1. Färder i andra riken av Jean-Marie Gustave le Clézio(Mitt val)

2. Sommarregn av Marguerite Duras

3. Kalla kårar. Vanessas förbannelse

4. Kalla kårar. Gökurets förbannelse

5. Mysrysare. Skräckens hus

6. Öster om Eden av John Steinbeck

7. Kalla kårar. Mardrömslägret

8. Pärlornas magi (Gåva från Stina)

9. Det allra heligaste av William Faulkner

10. Nattsidan av Joyce Carol Oates

Ser man till botten-noteringarna där varken Stinas eller Alex litteratur finns representerad är det bara att konstatera att årets tabbe var mitt val, ”Färder i andra riken” – riktig dynga! Resten av litteraturen är väl kanske ingen större överraskning på bottensidan då "Kalla kårar"-serien är ganska usel även när den är bra och Mysrysare och Harlequinromaner – ja, behöver jag säga mer? Däremot hade jag väntat mig mycket mer av Marguerite Duras usla roman och även av Oates halvljumma novell.

Men som sagt, på det hela taget ett riktigt trevligt bokår. Nu hoppas jag bara på att 2014 kommer att innehålla lika mycket bra litteratur och jag skulle inte säga nej till att få stifta bekantskap med någon ny författarfavorit.

// Sofia