Bokduell 3

Äntligen har Alice Munros novellsamling blivit utläst så att bokduell nummer tre kan presenteras; Alice Munro vs Saul Bellow. Att det dröjt så länge beror på att det var lång väntetid på hennes novellsamling, vilket kanske inte var så oväntat då hon vann nobelpriset i litteratur 2013. Novellerna var boktemat för november månad och var årets sista nobelpristagar-tema. Nu är det bara maj månads tema kvar att duellera, där Doris Lessing möter Rudyard Kipling och jag måste erkänna att orsaken är att jag ännu inte läst Kiplings två noveller. Men det kommer, I promise!

Vi börjar med en recension av  Saul Bellows novellsamling Mosbys memoarer och andra noveller. Jag måste medge att novellsamlingen var betydligt bättre än väntat, men då mina förväntningar på Saul Bellow var riktigt, riktigt låga kanske det inte säger jättemycket. Och missförstå mig rätt, för samlingen noveller är på inget sätt några av de bättre i sitt slag jag läst och jag föredrar alla gånger novellberättare som Oates och Munroe framför Bellow.

Det positiva jag har att säga om de sex novellerna i samlingen är att de är väldigt välskrivna, så välskrivna faktiskt att det är ganska roande läsning även om handlingen i dem inte är direkt något som tilltalar mig som läsare. De känns dessutom verklighetstrogna och är bitvis riktigt engagerande.

Men så till det negativa. Novellerna är utgivna mellan åren 1951-1968 och det märks verkligen då så gott som samtliga känns gammalmodiga och åldersstigna, vilket nog kan ha att göra med temat på novellerna – för det är mycket en skildring av denna tid med tidstypiska könsroller och händelser. Fokuserar man som Munroe gör, mer på känslor och inre skeenden hade novellerna nog åldrats med mer värdighet och blivit mer allmängiltiga.

Novellen som gett namnet till samlingen var nog min minsta favorit, kul då att någon tagit sig tid att klottra ner lite reflektioner kring novellen så att jag själv slipper göra det.

Novellerna utspelar sig annars på vitt skilda platser och om man ska säga vad de har gemensamt kan man nog kanske säga att inget blir som man tänkt sig för de människor som befolkar hans noveller. En gammal kvinna i ”Att lämna det gula huset” inser attlivet på något sätt har sprungit henne förbi medan de andra huvudpersonerna i ”Jag söker mr Green” och ”Gonzagamanuskripten” båda söker efter olika saker, men i olika grad en jakt som får sägas betecknas av misslyckande.

Det blir en blandad kritik för Saull Bellow med andra ors och tyvärr får detta även sägas om Munros novellsamling Kärlek, vänskap, hat. Det är en novellsamling med nio olika noveller som alla har kvinnor i huvudrollerna, kvinnor som på olika sätt upplever kärleken, men oftast inte lever i inte helt lyckliga, utan till och med i riktigt olyckliga, relationer. De flesta novellerna har förändring som tema, ofta på kvinnans eget initiativ men även på grund av orsaker som sjukdom och död. Vanligen är det händelser i det föregångna som våra huvudpersoner minns tillbaka på och som sammantvinnas med nutiden, som i novellen där en nyskild kvinna träffar sin barndoms förälskelse. Större delen av novellerna har en känsla av sorg i berättandet, och även kanske lite bitterhet, men vem kan inte känna det när vi ser tillbaka på vad som har varit eller vad som hade kunnat vara?

Tyvärr föll mig inte denna novellsamling i smaken på samma sätt som tidigare jag läst. Jag tyckte helt enkelt att novellerna var svaga för att vara skrivna av Munro och flera av dem har jag redan helt glömt bort trots att det inte var längesedan som jag läste ut novellsamlingen. Däremot står några av novellerna ut och gör att jag kommer ihåg varför jag tycker så mycket om flertalet av hennes noveller och som gör det självklart att hon blev fjolårets vinnare av nobelpriset i litteratur.

En av mina favoriter är berättelsen om en cancersjuk kvinna som blir hemskjutsad av en ung man. Man undrar om hon kommer att komma hem till slut eller vad som egentligen kommer att hända och just när man tror att man fått grepp om historien svänger det igen. Just detta är kännetecknande för de flesta noveller i samlingen, för att inte tala om titelnovellen ”Kärlek, vänskap, hat” som handlar om en hushållerska som rymmer sin kos för att möta upp en man hon brevväxlat med. Eller har hon det? Inget verkar vara som man tror att det är i novellen och slutet är mer än överraskande.

Jag tror att det är just detta jag gillar med Munro, att just när man tror att man vet var man har henne gör hon en nittiogradig vändning och allt ställs på ända. 

Sammanfattat kan man säga att Alice Munro är en självklar vinnare i novemners månadsduell.

Ställningen är därför 2-1 till våra kvinnliga författare, så nästa recension kommer att avgöra om kvinnorna vinner 2013 års bokduell eller om det kommer att bli lika. Mycket spännande, mycket spännande!

// Sofia