onsdag 8 januari 2014

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie



En halv gul sol handlar om tiden kring framväxandet av Biafra, sett genom två tvillingar - Olanna och Kainene och deras män. Där Olanna tvivlar på sig själv och söker omgivningens godkännande är Kainene hård och sammanbiten och bestämmer sig för att bli affärskvinna liksom deras far. Också om man ser till familjebilden väljer de olika, där Kainene blir tillsammans med engelsmannen Richard och Olanna vill bilda familj med Odenigbo, en politiskt engagerad revolutionär. Det är alltså dessa familjers liv som låter oss följa en till en början priviligerad tillvaro med tjänare, stora villor och ett bekymmerslöst liv med vänner, samtal och god mat. Men gradvis uppstår svåra tider i Nigeria och då en hatisk stämning piskas upp mot de som tillhör igobofolket, vilket tvillingarna gör, beslutar de sig för att stödja kampen om ett självständigt Biafra.

Medan Olanna och Odenigbo tvingas flytta till ett ghettoliknande samhälle och kämpa bara för att få mat till dagen lever Kainene länge ett mer priviligerat liv som affärskvinna, men båda systrarna kommer att få kämpa då situationen ständigt blir värre och kampen för Biafra bara blir värre och värre.

Det är en kraftfullt berättad historia och även om den är skriven för att skildra ett historiskt skeende, Biafrakriget, är den uppbyggd genom att skildra historien för två familjer och det är just familjerelationerna och vad som sker mellan individerna i dem i svåra situationer som gör boken så drabbande. För det är en bitvis riktigt hemsk historia, och tyvärr är det just dessa episoder som inte riktigt vill blekna efter att boken är utläst. Som den om kvinnan på tåget som i en stor kruka förvarar sitt döda barn och annat hemskt som händer i krig.

Men trots episoder som dessa är det aldrig hjältar vs skurkar, utan samtliga karaktärer framställs med både goda och onda sidor; de är vanligtvis mer eller mindre godhjärtade människor som är svaga och osäkra och allt igenom mänskliga som som tvingas in i situationer där det inte alltid är rätt att väja de rätta.

// Sofia

2 kommentarer:

  1. Låter bra, men inte som en typisk Sofia-bok. Hur kommer det sig att du läste den? // Stina

    SvaraRadera
  2. Men Stina, då, he he... Du har mycket rätt i att det inte direkt är något jag skulle ha valt själv. Däremot är det Alex månadsbok för december ;-) // Sofia

    SvaraRadera