Who deserves a second chance?

En utdragen och synnerligen genomtänkt urvalsprocess är till ända. Den varade i en helg. Eller ska jag vara ärlig så varade den en timme eller två igår eftermiddag. Men under de timmarna skapades magi. Jag talar om Alex månadstema från juni 2013 där vi utmanats att ge en av Boktriangelns böcker en ny chans. Precis som Sofia fuskar jag lite, för som vi alla kunnat enas om är livet för kort för en dålig bok. Read it once shame on me, read it twice really really shame on me (eller hur var det nu igen?). Det har inte varit lätt att utse en vinnare, men vem har sagt att det är lätt på botten? Inte jag.

Så, då har jag förhoppningsvis byggt upp spänningen lite. Kan ni inte bara dö efter att få reda på vem det ska bli? Men då får ni vänta. Jag tänker nämligen börja med att presentera vilka det (av olika anledningar inte ska bli). Nu kan jag ha råkat avslöja vinnaren för en av triangelns medlemmar. Vi kan tala tyst om det i fortsättningen. Try to act surprised, okay?

1. Nummer ett och mitt självklara förstahandsval var Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Hon skrev Naturen, har beskrivits som Martina Lowden light och hamnade på min bottenlista 2012, plats nummer 6. Men jag känner att det finns potential och att en andra chans inte nödvändigtvis skulle ha varit fel.

Det faller på en punkt dock, en viktig sådan. Hon verkar inte ha kommit med något nytt sedan debuten 2009. Hon var visserligen en av redaktörerna till Skunk: de bästa texterna från skunk.nu, där hon tillsammans med Ida Säll valt ut de bästa texterna från communityn Skunk, men nu var det ju Carolines egna texter jag skulle ge en chans. Det verkar vara en rätt kul antologi annars. Ur förordet kan man läsa följande: ”Skunk är ingenting. Skunk har inte gjort ett skit och det är Skunks poäng. Skunk är som den sämsta sortens förälder. Det fanns inga förväntningar. Ingenting har tagits om hand och ingenting har modererats. Skunk har blivit ett övergivet rum.”

 Stina