Jag har haft höga förväntningar på J.M Coetzee ända sedan jag läste hans ”I hjärtat av landet”, men sedan dess har inget jag läst av honom nått upp riktigt till samma nivå och inte heller denna. Det är trist när det dessutom är en roman som borde passa mig med sina dystopiska drag. Handlingen utspelar sig i en liten stad som ligger i vad som endast benämns som ”Imperiet” - av miljöbeskrivningarna att döma känns det som, liksom hans övriga romaner, ett land som skulle kunna ligga någonstans i Afrika. Huvudperson är stadens borgmästare vars vardagliga rutiner ställs på enda när Imperiets styrkor, kallade den Tredje byrån, anländer till staden för att försvara sig mot barbarerna. Enligt dessa styrkor kommer barbarerna att attackera och för att motverka detta fångas barbarerna in, för att sedan torteras och till och med mördas. Det är dock inga militärer som styrkorna kommer tillbaka med utan helt vanliga män, kvinnor och barn. Borgmästaren ser det hela hända, men utan att våga ingripa. Tills han till sist tar hand om en barbarflicka som torterats så illa att hon knappt kan se och har svårt att gå.
Det är här jag börjar bli något irriterad på handlingen och hur borgmästaren framställs som snäll och helylle, i skarp kontrast mot tredje byrån-militärerna som dödar och torterar folk. För ja, han tar hand om den stackars torterade flickan – men inte utan kompensation då han genom att göra detta verkar se det som att han hat fri rätt till henne och hennes kropp. På baksidan av boken står det att han ”erbjuder henne sin säng” - jag skulle snarare vilja säga att han använder sig av flickans hopplösa situation till att tvinga henne att ställa upp på det hela för att inget annat val finns. Det problematiseras dock inte alls, utan det känns helt naturligt att en man ska hantera en situation som borgmästaren och dessutom att han alls inte är att klandra för detta. Lika givet är det att han besöker prostituerade, och som ovan utan att detta på något vis känns konstigt. Jag blir som sagt mest störd av detta, speciellt som det i de andra av romanerna jag läst av Coetzee finns samma tendenser. Hur som helst tar vår liderlige borgmästare till slut ställning mot barbarerna, vilket givetvis inte får några roliga konsekvenser.
Ser men till det jag tagit upp ovan blir det alltså inga direkta tummar upp för berättelsen, även om jag tycker att Coetzee i skildringarna av hur vanliga personer kan dras med i ondsinta handlingar har en poäng. Och visst kan man som borgmästaren vara både en god människa som står upp för de svaga och ett äckel som sexuellt utnyttjar en försvarslös kvinna – men jag har svårt för att han ska få göra det utan att det framställs som något han kanske inte borde ha gjort.
// Sofia
Tummen ner på den. // Stina
SvaraRadera