Vem är det som skrapar på fönstret?

Vill ni läsa om rkitiga vampyrer, den sorten som varken glittrar eller utövar dendrofili, kan jag rekomendera 'Varney The Vampyre' av James Malcolm Rymer.
Det är en klassisk gotisk skräckhistoria, i 220 kapitel. Boken räknas som en av de första vampyrböckerna, påbörjad 1847, innan Dracula! Historien som utspelar sig på godset Bannerworth Hall tar sin början med att en ung kvinna attakeras mitt i natten och att godset måste säljas. En av de intresserade köparna är familjens djuriske granne Sir Francis Varney som även vill gifta sig med den unga kvinnan.
Jag har inte läst hela men det jag läst har varit både läskigare och bätte sammanhållet än Bram Stokers Dracula, som till stor del är inspirerad av Varney.
Trots att 'Varney the Vampyre' först publicerades som följetong i en tidning.

En författares övertygelse.

Som omväxling till all kurslitteratur och James Joyce lånade jag för ett tag sedan 'En författares Övertygelse' av Joyce Carol Oates. Boken är lättläst och består av en samling essäer med skapande som det gemensama temat. Är man som jag, intresserad av hur hur författare tänker och skapande processen kan jag rekomendera 'En författares övertygelse.' Joyce Carol Oates berättar mycket om andra författare och hur deras ver påverkat henne, bland annat hur hon fortfarande är påverkad av *Alice i underlandet' en bok hon läste som barn. Hon skriver även om hur hon, i likhet med Murakami, låter berättelser och miljöer växa fram under sina löprundor. Vad jag fann mest intressant i boken var när hon i essäerna diskuterade andra författatre och intertextualiteten och kontexten dem emellan. I slutet finns även en interessant intervju med Oates som gjordes i samband med publiceringen av Blonde. har någon av er läst Blonde? Jag fick den för några år sedan men den står orörd i bokhyllan.

Mera Lolita

Bilden kommer från: http://www.moviesmeter.com/lolita-1997/


Bilden kommer från: http://www.soundtrackcollector.com/catalog/soundtrackdetail.php?movieid=6054



Bilden kommer från: http://www.movieonline.cc/movies/20090210/1430/

Var bara tvungen att flika in dessa fina filmaffischer! Se den om ni inte redan gjort det!

Lolita the sequel?

OBS! Läs inte denna recension om du vill läsa "Lolita". Spoilervarning!!!

Fick för några månader sedan Sara Stridsbergs "Happy Sally" av Sandra i present (recensionen kan hittas här: http://boktriangeln.blogspot.com/2010/08/min-isbjornsunge.html), en bok jag verkligen gillade och som troligtvis kommer att hamna högt upp på min lista över de bästa böckerna jag läst i år. När Stina sedan berättade att samma författarinna gett ut en bok som kunde ses som en fortsättning av "Lolita" av Vladimir Nabokov gick jag genast till biblioteket och lånade den.

Och den visade sig vara en underbar, underbar bok med undertiteln "Doloresvariationer", där flera olika teman knyter an till Nabokovs "Lolita". Lolita själv möter man under sin graviditet, innan hon dör barnsängsdöden, vi möter hennes namne med liknande livsöde, liksom en frånvarande namnlös mor och en fångad aphona som ska lära sig teckna. Alla dessa berättelser framställda med samma poetiska prosaspråk vars ordvrängerier inte så lite påminner om just Nabokovs. Och temat, ja temat är givetvis det av den förtryckta kvinnan, ung eller gammal, djur eller människa- eller som det står på baksidan av boken, "en roman om barnet utan barndom och kvinnan utan framtid". Och detta är givetvis ett tema som omfamnas av feministen inom mig.

Ska ni hinna klämma in ytterligare en bok detta år rekommenderar jag verkligen denna! Och jag tänker avsluta recensionen med ett litet smakprov av Stridsbergs poetsisk språk:

"Jag lade märke till att sanningsrosen hade snott sig om de andra rosorna och hindrade den pendlande hypnotiska rörelsen och jag tänkte att jag alltid skulle vara densamma, att ingenting någonsin skulle komma att hända mig förutom detta".

Sämst sedan Candide?

Om man frågar mig är det i alla fall vad "Mörkrets hjärta" av Joseph Conrad är. Ööööörk, vilken tråkig smörja! Att jag dessutom hade (o)turen att få tag i en utgåva med fruktansvärt fula bilder på träsnitt som illustrationer gör ju inte heller det hela bättre . Eller vad tycker ni om denna vansinnigt fula bild?



Boken handlar om en föga minnesvärd mans jakt efter den elfenbensjagande och mystiske Kurtz. För att göra en lång och sövande historia kort (och betydligt mindre plågsam) kan jag berätta att denna till sist återfinns vilket jag är väldigt tacskam över då boken kort efter detta tack och lov tar slut.

Ett tips från mig är att inte läsa denna bok, och känner man att man måste kan jag rekommendera Henrik Langes utmärkta tolkning som ses nedan:



P.s. Den lika tråkiga filmen "Apocalypse now" är tydligen baserad på boken.

Joda, lever fortfarande:)

Har haft det himla hektiskt på sistone, så hektiskt att jag inte haft tid för vår kära blogg vilket ju är mycket synd. Och jag som har så mycket att skriva om! Sedan sist har vi hunnit med en bokmiddag på planeten Vinter komplett med varm öl, kyla och mycket snö, Snape har varit på besök (bildbevis och redogörelse kommer inom kort) och så har jag ett helt gäng med böcker som ligger och väntar på att recenseras (bland annat Vägen och Mörkrets hjärta som ju var två av månadens böcker). Men eftersom jag ska iväg imorgon igen får det vänta och förhoppningsvis att det kan bli lite liv i bloggen till kvällen.
Ha det gott fellow boktrianglare och hoppas att även ni får lite tid över till vår stackars blogg.

Sandras första bokvinst!

Efter en allt för lång dag på Universitetet kom jag hem och tömde mitt postfack. Döm om min förvåning när all plats tas upp av ett stort kuvert. Cynisk som jag är förbannar jag min svaghet för nätshopping. Jag öppnar paketet och ut ramlar bland annat En bok av årets nobelpristagare. En bok jag inte skulle köpa själv, mysteriet tätnar...tills även ett brev från boktipset.se faller ut.
Jag har visst vunnit en av deras tävlingar! Inte för att jag minns tävlingen i sig eller mitt svar. Nu kan boktriangeln stoltsera med ytterligare en vinst.

Med i paketet fanns även 'Det sista regnet.' På baksidan står det att det är en magisk roman som utspelar sig i Kerala. Låter som lovande läsning när jag ska dit i Jul.

Den förtjusande Carmilla

Ja, en alldeles förtjusande skröna är den, Sheridan LeFanus klassiska vampyrberättelse, och den känns inte alls så gammaldags som den egentligen borde med tanke på att den skrevs redan år 1872. Att den, till skillnad från Dracula, verkar ha blivit aningen bortglömd är synd eftersom denna roman är långt mer förtrollande än den faktiskt rätt trista och förstoppade greve Dracula. Att den dessutom känns som den perfekta läsningen en kall novemberkväll är bara en bonus, och med sin nästan grimska vibb, ja det där klassiskt skräckiga (där stackars gamla tanter blir inknuffade i ugnar och uppätna av glupska vargar)gör det inget att persongestaltningarna inte är särskilt djupa. Det känns snarare passande för en skröna av detta slag. Och när den ganska tunna romanen har blivit utläst känner jag att jag vill ha mer av Carmilla, och kan jag inte få det kanske någon annan bra vampyrlitteratur. Nåt tips Sandra? Ja vad mer kan jag säga förutom detta? Läs den! Du kommer inte att ångra dig.

And so went another year...

Virginia Woolf är utan tvekan en av de största modernistiska författarna. Och inte undra på det. Till en början blev jag lite oroad över temat i november; To the lighthouse är ett sömnpiller. Så att behöva läsa ytterligare en bok i den stilen var ingen jag såg fram emot. Berättartekniken; Stream of consciousness är tack och lov inte lika framträdande här som i To the lighthouse.

Efter att ha tagit mig i kragen öppnade jag dock Orlando, och blev väldigt positivt överraskad. Och lite förälskad i den charmiga Orlando, som verkar ta dagen som den kommer oavsett vilket kön hon befinner sig i.
Berättelsen utger sig för att vara en biografi, där läsaren får följa Orlando under ca 300 år. Från en ung man på den engelska landsbygden, till en medelålders dam och utgiven förtattare. Läsaren får även följa The oak Tree, en dikt som Orlando arbetar med under merparten av sitt liv. Oavsett om han är älskare till den engleska drottningen, eller zigenare i Turkiet.

Ett annat namn för Orlando; a Biography är världens längsta och carmigaste kärleksbrev. Ett uttryck som för övrigt myntades av sonen til Woolfs vän/älskarinna Vita Sackville West. Virginia Woolf själv lär ha beskrivit den som 'a writers holliday'.

Jag gillar Orlando, inte bara för dess syn på kön och sexualitet, utan även för omständiheterna den tillkom under. En av anledningarna till dess tillkomst var att Vita Sackville-West, eftersom hon var kvinna förlorade rätten till sin släkts egendomar, vilket fick Woolf att skriva Orlando, och basera huvudkaraktären på sin väninna.
Orlando, hur flörtig den än är, är dock en modernistisk roman. Så jag tyckte inte att den var helt lätt att läsa. Långa och intensiva skilldringar av natur och tankar medan själva händelserna klaras av på några rader. Ett år kan beskrivas med några meningar. Precis som i Strindbergs verk. Dock tycker jag att Woolf klarar av den berättartekniken bättre. Fast jag är säkert subjektiv eftersom jag har jäkligt svårt för Strindberg. Virginia Woolfs berättare är subjektiv till Orlando och flörtar mer än gärna både med läsaren och Orlando vilket jag tycker ger boken en lekfull ton.

Resor och äventyr, eller Var är kvinnorna?

Då var det dags för ett nytt tema, tänk vad fort tiden går.

Temat för December, vilket även är årets sista tema blir; Resor och äventyr.
Kanske finns det även plats för reflektion och diskusion om boktiangeln och de personlga resor som Boktriangeln tvingat oss till? Eller blir det för flummigt även för oss?

Böcker:

Christopher Isherwood - Farväl till Berlin.

Farväl Berlin är som bekant novellsamlingen som ligger bakom musikalen Cabaret. Jag har läst den en gång tidigare, efter att jag sett Cabaret. Blev inte så imponerad av boken, däremot av manusförfattarnas förmåga att omvandla den till både musikal och film. Boken handlar om författaren Christopher Isherwood och hans äventyr i 1930-talets Tyskland.

Daniel Defoe - Robinson Crusoe.
Jepp, nu är det dags för ännu fler klassiker. Nämligen det, vid det här laget bekanta sömnpillret Robinson Crusoe. Den ultimata mans-boken, som den även kallas. Har även hört att Defoe är enav de skyldiga till att mansbilden ser ut som den gör idag.

Cormac McCarthy - The road.
Den Pulizerpris belönade dystropiska skilldringen av två människors resa genom ett ödelagt amerika.

Joseph Conrad - Heart of Darkness.
Vem är elfenbensjägaren Kurtz? Var finns han? Och hur kommer man dit utan att bli lika galen som honom?

Så...återigen ett tema utan kvinnliga författare. Men nog måste det finnas kvinnliga reseskilldringar? Vilka har jag glömt?