Söner och
älskande av D H Lawrence gick relativt fort att ta sig igenom även om den kanske
inte gav mig särdeles mycket. Den handlar om en mor och förhållandet till
hennes 3 söner. Hon har en dotter också, men det verkar författaren inte tycka
ha varit så mycket att tala om. Humpf! Modern är fast i ett kärlekslöst äktenskap där pappan, en gruvarbetare, är hotfull, arg och super bort de mesta av pengarna han drar in.
I detta samhälle är det en självklarhet att det bara är mannen som vet hur
mycket pengar som dras in. Lika självklart är det att kvinnan ska vara hemma
och dessutom gilla det.
De få kvinnorna
i boken som vill något mer eller som vågar göra uppror beskrivs negativt. Det
är dels Miriam som inte vill vara hemma och passa upp på bröderna utan skaffa sig en
utbildning och stäva efter något bättre.
Paul, en av
sönerna, har något av ett från och
till förhållande med henne och det är helt han som dikterar villkoren i
förhållandet utan att hon har något att säga till. Trots att det är han som
velar och har sig är det självklart mot henne författaren pekar sitt fördömande
finger; Hon kväver honom och får honom att tappa livslusten helt enkelt bara
genom att vara den hon är. Shame on her!
Likaså
bortförklarar han de flesta kvinnors intelligens och vilja till jämlikhet. Det
är viktigare att de är älskvärda än intelligenta och starka. Det säger han om
Clara, som är en kvinnosakskvinna som han trots det inte kan låta bli att bli
förälskad i. Han är lika taskig mot henne som mot Miriam; kallar henne elaka
saker, hånar henne och tror sedan att det ska vara bra bara han kommer med en
chokladask.
Mitt bestående
minne av boken är alltså vilka tölpar den stackars modern uppfostarar och
inte som ju är bokens huvudtema, hur modern binder sina söner till sig och vill
bestämma vem de ska vara ihop med och inte.
Däremot måste
jag medge att boken för att vara skriven 1906 är verkligt banbrytande med
skildringar av sex utanför äktenskapet och det är inget under att den första
versionen blev censurerad.
// Sofia
Vilken deppig läsning, tror jag passar på den. // Stina
SvaraRadera