Salome

Den bibliska Salome var kvinnan som dansade de sju slöjornas dans för sin styvfar Herodes och som i gengäld fick en önskan uppfylld. Hon önskade sig Johannes Döparens huvud, och fick det som gåva överlämnat på ett fat. Ursprunget till denna morbida önskan sägs ha varit att han klandrat hennes mors äktenskap med en släkting. Men Salomemyten förekommer även i andra utombibliska varianter. I Oscar Wildes version är Salome kär i Johannes men blir förskjuten.

Mara Lees Salome heter Elsa Mo. Johannes heter Johannes, men där slutar likheterna med namnen. Den här Johannes är liksom Elsa 14 år gammal. Han är Elsas antagonist och fosterbror som oönskat tagit plats i hennes liv. Johannes är annorlunda. Han är hånfull och vacker, och både fascinerar och irriterar. Man vet inte vart man har honom. Helst hade Elsa velat slippa honom helt men hon har inget annat val än att motvilligt foga sig i situationen.

Det är inte bara Elsa som fascineras av Johannes. Han tar bit efter bit över det som varit Elsas. Vändpunkten kommer när han kommer emellan henne och bästa vännen Veronica.

Salome är en annorlunda och intensiv ungdomsbok som inte följer några givna regler, och Elsa är en komplex karaktär som är intressant att följa. Det är hennes berättelse och kanske därför som Johannes sedd genom hennes blick blir ganska trist och endimensionell. Han finns där hela tiden någonstans i bakgrunden, men blir aldrig mer än en skugga. Vem Johannes är får vi aldrig veta. På något sätt tycker jag inte att han passar in riktigt. Han känns inte lika genomarbetad som de övriga karaktärerna. Men det är bara en smärre anmärkning. I stort tycker jag att det är en spännande och välskriven historia.

Mina favoritstycken i boken har heller inget med Johannes att göra. Jag tycker att styckena som utspelar sig mellan Elsa och dansläraren Klaus skimrar lite extra. Det finns något outtalat och svårfångat där, en historia i historien som jag tycker är bra mycket mer intressant än maktkampen mellan de båda fostersyskonen.

Stina