Berättelsen om O.
I och med allt prat som varit om Fifty
Shades of Grey, bestämde jag mig äntligen för att läsa
Berättelsen om O. Inte bara en av de första böckerna i ämnet
Sadomaschocistiska förhållanden, utan även en av de mest
realistiska. Om en bortser från hur huvudlöst O älskar vem det än
är som för tillfället äger henne samt att hon förmodligen inte
behövde tränas. Bortsett från en vild ungdomstid var hon foglig
sedan flera år tillbaka. Vilket enligt mig gör O till den
ointressantaste karaktären, vilket är synd då det är hennes
berättelse.
Inte för att de andra karaktärerna
heller är särskilt välutvecklade.Snarare stereotypa och tråkiga.
Det jag istället finner intressant är maktfördelningen och
vänskapen mellan René och Sir Stephen. Istället för berättelsen
om O och hennes underkastelse utvecklas boken till ett kammarspel
mellan René och Sir Sthepen. Ett drama där O endast utgör ett
redskap.
Upprörande som den var när den skrevs
har dess effekt mattats av med tiden.dagens läsare är vana vid
hårdare tag än texten bjuder.
Jag passade även på att se filmen som
bygger på boken. Inspelad 1975, dåligt filmad och dåligt agerad.
Ungefär som att se mjukporr, trist och innehållslöst.
Visste ni föresten att Fifty shades of
Grey från början var en Twilight fanfic?
Hade faktiskt hört att Fifty Shades of Grey var en Twilight fanfic, hoppas den är bättre än originalet, men det känns troligt då det inte är så mycket att leva upp till i mitt tycke.
SvaraRaderaPå tal om böcker som rörde upp känslor när de skrevs, men inte lika mycket idag, måste jag göra tummen upp för din månadsbok. Ja, jag skulle säga att dess tema antagligen gör folk upprörda än idag; barnamord är naturligt, väldtäkt likaså och men för guds skull, döda din moder! Säga vad man vill om författaren, men man är inte direkt likgiltig vid en genomläsning. //Sofia
Började Fifty shades of Grey som en Twilight fanfic? I did not know. Den här bloggen gör under för min allmänbildning. Tack Alex, det är oftast tack vare dig :) (no offense Sofia). // Stina
SvaraRaderaMen tack Stina, försöker du antyda något om min litterära smak? Harlequin är också litteratur vet du, he he. Och mysrysarna - hög klass det där! //Sofia
SvaraRadera