Natten är ljuv utspelar sig på det dekadenta 20-talet och kretsar
kring amerikanerna Dick Dover (vilket namn!) och Nicole, ett äkta par som åker
omkring i Europa och tycks leva det perfekta bekymmerslösa livet. Så ser det i alla
fall ut för Rosemary Hoyt, en ung filmstjärna på uppåtgående som träffar dem
och förälskar sig i Dick. Självklart ser hon bara ytan av deras förhållande och
större delen av boken kretsar kring vad som inte ses utåt; hur Nicole lider av
mentalsjukdom och hur hennes tillstånd påverkar Dick till den grad att han, den
friska av dem, snart blir både psykiskt och fysiskt utbränd. Tydligen ska
romanen vara starkt självbiografisk och spegla förhållandet mellan Zelda och
Scott Fitzgerald.
Jag måste säga att jag tycker att greppet med att i en tredjedel (?)
av boken låta Rosemary stå för berättandet känns märklig, då resten av boken
mest fokuserar på Nicoles sjukdom och hur den påverkar makarnas förhållande.
Jag grips aldrig riktigt tag i historien och tycker inte att den känns riktigt
sammanhållen. Men sen har ju heller aldrig det självbiografiska riktigt varit min grej. Ett plus måste jag dock ge romanen, och det är dess Mad men-osande kvaliteter som känns härligt dekadent.
// Sofia
Den kanske gör sig bättre med en whiskey till? // Stina
SvaraRaderaDet kan du ha mycket rätt i :-) //Sofia
SvaraRadera