Ett svenskt Sunnydale

Fick tips från en jobbkompis om att Engelsforstriologin kanske kunde vara något för mig, så de första två delarna läste jag för ca 1,5 år sedan. I och med Alex tema blev det sedan dags att ta itu med den sista boken i serien.

Så mycket uppmärksamhet som de här ungdomsböckerna fått tror jag knappast att de behöver en närmare beskrivning. Handlingen utspelar sig i den fiktiva bruksorten Engelsfors. Sju högstadieungdomar utvecklar samtidigt magiska förmågor. Så småningom får de veta att de är häxor. De är de utvalda. De enda som kan hindra världen från att gå under.

Just med tanke på att serien fått en sådan enorm genomslagskraft trodde jag att, ja att det skulle vara bättre helt enkelt. Inte för att det är dåligt, men det är verkligen inget speciellt. Det är en triologi spännande, hyfsat välskrivna ungdomsböcker. Jag kan visst förstå lockelsen och varför det attraherar så många. Det är böcker man slukar och tematiskt ligger det helt rätt i tiden. Men nyskapande och originellt? Nja, där kan jag inte hålla med riktigt.

Jag älskar tv-serien Buffy och vampyrerna. Jag vet att en av författarna till böckerna, Mats Strandberg, gör det också. Även om jag inte vetat det står det ganska klart vart en stor del av inspirationen hämtats ifrån. Till och med slutet är skrämmande likt i mitt tycke.Tyvärr vinner inte böckerna på en jämförelse.

I Buffyverse är de olika episoderna självklart handlingsdrivna men Buffy vore inte tillnärmelsevis så bra om det inte också fanns annat. Dialogen är knivskarp och humorn bubblar alltid under ytan. Det är lite av det jag tycker är ett problem med serien. Där finns den spännande handlingen men inte mycket mer än så. Det är mer handling än innehåll om ni förstår vad jag menar, och karaktärerna blir aldrig mer än platta romanfigurer.

Om ni tycker er ana ett visst mått av besvikelse här så har ni helt rätt. Men om ni tar det för vad det är och inte har för stora förväntningar kan jag ändå lova en trevlig läsupplevelse, så jag hoppas att den här recensionen inte är allt för avskräckande.

Eller så sätter ni på valfritt avsnitt av Buffy (inte Beer bad) och får ungefär samma sak fast bättre. Originalet är alltid bäst, så också i detta fall.

Stina