Dödssummering

Summan av David Eagleman är en trevlig liten bok med ett något udda tema. Den innehåller helt enkelt fyrtio korta berättelser från livet efter detta.

Berättelsen Summan som namngett samlingen är en personlig favorit. I den får vi veta att vi efter döden får uppleva alla händelserna från vårt liv igen, bara i en annan ordning, ögonblick som har en viss kvalitet sätts ihop med varandra. Man ägnar därför två månader åt att köra nedför gatan, sju månader år att ha sex. Man sover i trettio år utan att öppna ögonen. Man tar all smärta på en gång, alla de tjugosju förtätade timmarna. Fördelen är att resten av livet efter detta är fritt från plågor. Därmed inte sagt att det är roligt hela tiden. Två år ägnas exempelvis åt att ha långtråkigt och femton månader åt att leta efter försvunna saker. Man ägnar nio dagar åt att låtsas förstå vad folk pratar om och kör sedan vilse i fem veckor. Kroppen börjar klia eftersom man inte får duscha förrän det är dags för maratonduschen på tvåhundra dagar.

I annat efterliv får vi reda på att Mary Shelleys Frankenstein är Guds favoritbok. Om nätterna smyger han ut på taket och läser om hur dr Victor Frankenstein luras ut på Arktis isvidder av sitt monster. Han tröstar sig med att alla skapelser måste sluta så: skaparna flyr maktlösa från det de skapat.

Vi upptäcker att döden är en dröm, men inte vår egen. Ni vet när man drömmer, att det alltid finns ett myller av människor där. Man lägger egentligen inte märke till de flesta, men de finns där någonstans i bakgrunden. De är folk i restauranger, på tågvagnar, människor man möter på gatan. De här skådespelarna uppstår inte ur tomma intet i en vrå av din hjärna. De står i bakgrunden och spelar sina roller så att upplevelsen ska kännas verklig för drömmaren. Man är skyldig lika många timmar som man drömde medan men levde. De flesta är förstås usla skådespelare men som tur är verkar drömmaren alltid tro på det som skådespelarna säger. Även om man fått en roll där man inte är lik rollfiguren verkar drömmaren alltid övertygad om att man är den man utger sig för att vara.

När man dör ställs man inför en panel med Samlare, en art med varelser som utför miljarder experiment i universum. När ett problem de först tyckte var mystiskt är löst förstör de universumet och återanvänder materialet i nästa experiment. Livet på jorden är ett experiment där de försöker lista ut vad som får folk att hålla ihop. Varför fungerar det för vissa men misslyckas för andra? Det är enbart på grund av denna studie som vårt universum existerar. Samlarna har missat sin deadline och överskridit budgeten, men kan inte försmå sig att avsluta vad det påbörjat. De är helt fascinerade och inte ens de mest framstående av dem kan lyckas kvantifiera det.

I själva verket finns det tre dödar. En inträffar när kroppen slutar fungera, en när kroppen sänks i jorden och en någon gång i framtiden när ens namn yttras för sista gången. Så man sitter där i den stora hallen tillsammans med folk från hela världen och dricker te och äter kakor. Man småpratar medan man väntar på att den tredje döden ska inträffa. Tragiskt nog får man oftast lämna stället när ens nära och kära anländer, eftersom de är de enda som kommer ihåg en.

Exemplen ovan är bara ett axplock av mina favoriter. De utgör russinen i kakan så att säga, men det finns många fler som är bra. De flesta av berättelserna är väldigt korta, kanske bara någon sida eller två, men det räcker, de utgör världar i miniatyr. Det är knasigt, roligt, fantasifullt och tankeväckande. En liten pärla helt enkelt. Min enda invändning är att det stundtals blir lite upprepande då några av berättelserna påminner lite väl mycket om varandra. I övrigt är det väldigt trevlig läsning.

Trevlig läsning om döden alltså. Bara en sådan sak. När hände det senast?

Stina